Tidig söndagsmorgon på Frösön.
En ny, blank dag, full av möjligheter. Solen strålar in på mina Malvor och jag ser att det kommer att bli en vacker dag därute.
Hur ska jag fylla den här dagen? Måste jag fylla den med något? Efter en stunds tänkande över valmöjligheter och vad jag vill har jag format dagen i mina tankar. Hur den sedan kommer att se ut, det vet jag inte.
Men bara detta att få sitta vid vårt soliga köksbord, med kaffekoppen i handen, och kunna välja vad jag VILL göra, det är en ynnest.
En hel lång, ledig dag väntar. Och höstsolen skiner.
Glädjepirr i min mage.
Uppdaterat, söndag eftermiddag:
Ibland blir allt så bra, små tillfällen som gör att dagen känns så rik. Jag åkte till vår kyrka på mässa. Såg mig runt där jag satt och kände mig en aning beklämd över att så få yngre människor fanns i församlingen. Inget nytt, jag vet men insikten kändes så stark just denna dag. Mitt fokus låg mer på den insikten än vad som sades/gjordes under mässan. Tyvärr.
Kyrkkaffe hos Zazzas husse. Fyra människor som spontanträffades och som kunde berika varandra på ett sätt som värmde mitt hjärta. Vi talade om Gudstjänstutveckling, hur vi ska kunna jobba för en kyrka som inkluderar alla människor. En kvinna, som är uppvuxen i en katolsk kyrkotradition, berättade om hur den katolska verksamheten ser ut. Jag är inte katolik, mycket av deras synsätt kan jag inte hålla med om. Men, vissa saker som hon berättade om kunde jag känna att det berörde mig. Något vi i Svenska kyrkan skulle kunna lära oss något av. En gemenskap och en delaktighet, som jag tyvärr ofta saknar i vår nuvarande kyrkotradition.
När jag satt där med mitt kaffe och äppelkaka kände jag en stor tacksamhet. Över denna dag som berikade mig med ett möte som lärde mig något om en annan tradition.
Tänk så mycket vi har att lära av varandra bara vi får mötas och samtala. I dessa möten kan fördomar minska och kanske - en fredligare värld uppstå.
22 kommentarer:
Jag känner igen den där känslan:-) Det ser ut att bli en fin höstdag idag här hos oss.
Jämtlandstösen: Ja visst är den härlig? Och nu har jag bestämt mig för mässan i Frösö k:a. Till att börja med. Sen.......
Jag läste först bara första halvan på bloglines och tänkte kommentera att jag längtar efter att känna så där på morgonen. Men det är lite fel tid i livet tror jag för det *s* Jag vill ju helst bara sova vidare. Och så vill barnen äta eller leka eller inte klä på sig... men det finns förstås andra glädjeämnen istället.
Och så nu ser jag att du uppdaterat. Och då tänker jag på just det där med att skapa gemenskap. Hur det funkar på en del ställen. Hur tex unga hittar dit tillsammans och det i sin tur föder fler... man behöver se sina likar tror jag. Man behöver längta både efter gemenskapen med Gud och med varandra!
Jeez: Ja tiden med små barn är inte direkt någon "sitta och grunna över dagen tid". Det var en härlig tid då, med småbarn. Det är även en härlig tid nu, med barnen utflugna runt i världen. Många tid blev det!
Jag tror också på det du säger, att se sina likar. Vilka ungdomar/unga vuxna... vill gå i kyrkan när det bara är äldre där? Därför tror jag på Gudstjänstutvecklingsgrupper där alla åldrar gemensamt jobbar.
Jeez: Gudstjänstgrupper ska det vara, som arbetar tillsammans, med förberedelser innan gudstjänsten och medverkar i den.
Funderar lite: hur ser det ut i de andra samfunden med demografin?
Och varför?
Jag hoppas att vi kan få igång gudstjänstutvecklingsarbetet här.
Men bara en sån sak som att ha "studentgudstjänst". Vad signalerar det? Att somliga människor ska gå i kyrkan somliga gånger och andra gå andra gånger.
Gillar chronos som de har i Brunflo.
Gudstjänster .. jag vet hur JAG skulle vilja ha dem .., jo, som i den amerikanska södern .. med mycket sångglädje .. ja, med mycket GLÄDJE, helt enkelt.
Är man 53 år och delvis uppväxt i Pingstkyrkan, har man varit med om precis det motsatta; helvetes-eld-skrämmande-predikningar.
När kom du till tro, Eva?
Det ser ut som om din söndag blev en fin dag vad det gäller själsligt också.
Min dag har bestått av att ratta hem mina arbetskamrater ifrån vår resa, hundpromenad i skogen med hundarna (nesa för själen) och nu väntar jag på att få åka på kurs. Ska bli hur kul som helst
Hej Eva. Nu avslutar jag min blogg. Tack för att du har hälsat på mig under det här året. Ha det fint. Anna
Vilken vacker bild av dina malvor! Man riktigt ser hur vackert väder det är därute också!
Det lät som om du fick en riktigt fin och givande dag...Och nu länkar jag dig ;-)
Cecilia: Vad jag hört av andra så ser fördelningen annorlunda ut i andra samfund, t ex pingstkyrkan, som lockar många yngre människor. Inom EFS tror jag också fördelningen ser annorlunda ut. Vad det beror på? Kanske för att det är mer "styrt" där, mer tillrättalagt. Jag vet inte, bara spekulerar. Någon som vet?
Chronos i brunflo har jag träffat några som besökt och varit mycket nöjd. Jag har också lite svårt för "riktade" gudstjänster.
Elisabet: Oj! En fråga som kräver sin betänketid. Jag kan inte säga exakt när/hur/var jag kom till tro. Det är snarare något som vuxit eller kanske mognat fram. Jag är uppvuxen med en troende mamma, atfonbön, bordsbön...i tonåren tog jag avstånd från allt vad kyrkan hette. Efter vårt yngsta barns födelse återkom tankarna kring Gud och min tro. Sedan har den vuxit. Men det är fortfarande upp och nedgångar. Tron är inte en rak väg för mig, tvivel och tro går hand i hand. Ännu så länge.
Gunnel: Ja det blev en fin dag. och det verkar även du ha haft! Och nu ska du på kurs, kul! Vad är det för kurs och var?
Anna: tack själv! Kommer att sakna dina vackra bilder. Sköt om dig!
Annika: Ja det blev vackert både på ut- och insidan, så att säga :-)! Då tar jag och länkar till dig också.
Chronos...? I som i "kronologisk tid"? I "kyrkliga sammanhang" är jag mer bekant med "kairos"...
Blyger: Ja så kan det nog vara. kairos, chronos...alla dessa ord och benämningar! Du är en observant människa, bra det!
Jag var bara "tvungen" att nominera dig på DMH!
DMH/Samuel
Samuel: Tack snälla du! Jag känner mig mycket hedrad!!
Skojigt att du uppskattade nomineringen: ta till dig allt beröm - det är du värd!
DMH/Samuel
Samuel: Tack snälla du!!
Det är agilitykurs med Bango. Han är jätteglad och ivrig. Nu är det bara gungan han ska bli lite säkrare på sen kan han alla hinder...med fart.
Hoppas på att kunna tävla honom nästa säsong.
Och när ni kommer fram till hur vi ska utveckla gudstjänstlivet - snälla - meddela mig då så kan jag ta med det till verksamhetsutskottet...
Jag var på medeltidsinspirerad mässa på förmiddagen i går - det var rätt många av rollspelskonfirmanderna där, så medelåldern var låg. Men på eftermiddagsgudstjänsten var det 2 personer förutom de anställda. På musikgudstjänsten på kvällen var det hela 20 personer... förra söndagen kom det 5.
Vi har slagit ihop tre församlingar till en - i en liten stad funkar det inte med 3 kyrkor som ska ha gudstjänst samma dag - men flera äldre vägrar besöka någon annan kyrka än "sin". Det blir ganska dyra gudstjänster utslaget per besökare.
Jag har inget problem med olika kyrkor - för mig bor inte Gud i en viss kyrka.
Gunnel: Det låter så kul! Jag tycker att min kompis Zazza ska få gå en sån kurs, tror hon skulle gilla det.
Bloggblad: Jag lovar att jag säger till :-)!
Det var inte många deltagare det, trots att ni slagit samman kyrkor. Så har vi det, ännu så länge inte här. Men det kanske blir så i framtiden. Jag tycker att det har minskat med deltagare även i vår kyrka, den brukar vara välbesökt men det börjar tunnas ut. Jag är nog lite som "en gammal tant" när det gäller att gå till samma kyrka. vanans makt? Ett tag var jag så besviken på vissa saker i vår kyrka, en kompis tjatade på mig att besöka andra kyrkor. Men...det har liksom inte blivit av. Nu har vi gudstjänster varje söndag i den ena kyrkan och mässa varje onsdag i den kyrka som är på gångavstån från mig. Så enkelt att bara gå dit. Jag känner inte heller att Gud bor i en särskild kyrka, tror det mer handlar om en vana och en trygghet för mig.
Klart den heter Kairos! *skäms*
Skicka en kommentar