fredag, september 07, 2007

Brev på posten

Hur ofta får vi ett handskrivet brev på posten nu för tiden? Mycket sällan. Heder åt internet men jag tycker det är något alldeles särskilt med att få ett handskrivet brev eller kort. Känslan av att se brevet ligga där på hallgolvet. Pirret innan man sett vem det är ifrån. Raspet när man öppnar kuvertet och sen.... vad döljer sig där inne?

Nyss gick jag här i lägenheten och plockade. Veckans intensiva läsande/scrappande/hundpromenadande har lämnat lägenheten åt sitt öde. Idag är den stora städdagen. Zazza har återvänt till sin husse och visst älskar jag den hunden men, en hel del hundhår lämnar hon när hon går!


När jag plockade som bäst hörde jag posten komma. Ett litet svagt rassel i brevinkastet. Hm, bara reklam idag också, var min tanke. Då såg jag ett smalt litet kuvert ligga där på golvet, med mitt namn och adress skrivet i sirliga bokstäver. Lycka!

Elisabet , den varma och omtänksamma kvinnan, hade skickat ett bokmärke från Samos.

Tack snälla Elisabet! Du har ett stort och varmt hjärta och du kan verkligen glädja andra.

Ett litet handskrivet kuvert på hallgolvet kan glädja så oerhört, en städfredag i september då vinden är kall och sommaren långt borta.

16 kommentarer:

Annika sa...

Hej Eva! Det här är första gången jag är hos dig. Hittade hit via en länk på Matildas sida som handlade om bloggar och kommentarer. MYCKET intressant!!
Nu har jag tittat igenom din blogg, mysig! Hit kommer jag tillbaks! Ska genast bokmärka dig så att jag lätt hittar hit.

Hälsningar Annika

Evas blogg sa...

Annika: Hej och välkommen hit! Då ska jag ta och hälsa på hos dig. Välkommen tillbaka!

Gunnel sa...

Visst är det något särskilt med snigelpost. Tänk så roligt det var när man var yngre och hade brevvänner. Jag fungerade så här att när det kom ett brev så svarade jag på det oftast samma dag...sen blev det en lång väntan igen :O)

Evas blogg sa...

Gunnel: :-) Känner igen det!

mossfolk sa...

Sms och email i all ära men inget av det går upp mot att få ett handskrivet brev eller kort!
Och då undrar jag om barn fortfarande har brevvänner på gammalt klassiskt vis (när jag var mindre hade jag massor, både som jag träffat i verkligheten och som jag hittat i tidningar) eller om det är mail som gäller? Kom på det när jag såg Gunnels kommentar :)

Evas blogg sa...

Mossfolk: jag tror inte att barn har brevvänner längre. Nu är det chattkompisar som gäller. Tror jag. Kan i och för sig bara tala för hur mina barn har det men har inte hört någon som skriver brev längre. Fast döttrarna skriver brev till sin mormor och morfar ibland, antagligen bara för att de inte har någon dator.

qi sa...

Visst blir man glad av vackra brev!!! :-)

Evas blogg sa...

Qi: Ja absolut! Det förgyller verkligen dagen.

Bloggblad sa...

Hon är så mysig och go den bloggarmadamen!

Jag har faktiskt tänkt bli bättre på det där med snigelpost, speciellt nu när jag fått veta att albumet med ostämplade frimärken för ett par tusen inte är ett dugg värt - mer än som porto.... här ska skrivas!

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja visst är hon!? Men vaddå? Har du en frimärkssamling?

Inkan sa...

Oj vilket vackert bokmärke - lite annorlunda.
Ja det är sällan man får handskrivna brev - och sällan man skriver själv.
Men jag blir glad när det dimper ner ett vykort - någon tänkte på just mig. Det känns fint.

Evas blogg sa...

Inkan: Ja visst är det fint?! Ja det är just den där omtankeskänslan som känns så fin, den värmer gott i hjärtat.

Det Mörka Hotet sa...

Sån't där är verklig vänskap, det!


DMH/Samuel

Evas blogg sa...

Samuel: Ja, känns så varmt och fint!

//SoP sa...

Hej- hittade hit via Darkangel- Jag får post,rätt så ofta,
men så har jag två brevkompisar också-en i Luleå o en i Sigtuna!Ibland klagar folk o säger att de får minsann aldrig några brev- o jag frågar" skriver du några själv då"-vilket de inte gör.

Evas blogg sa...

Sop: Välkommen hit! Ja det är ju så sant, det handlar om ett givande och tagande.