torsdag, september 06, 2007

Bloggbemötande


Och medan Zazza vilar sig i den milda septembersolen sitter jag och funderar på bloggbemötande.

Under de år som bloggandet har pågått har jag hittat ett antal som jag tycker om att läsa, av ett eller annat skäl. Ibland kommenterar jag och ibland inte. Vad som, med tiden, slagit mig är att en del människor sällan eller aldrig svarar på mina kommentarer. Och jag har funderat över varför.

Om jag ser till mig själv så skulle jag aldrig hoppa över att svara på en kommentar, det skulle kännas som om jag ignorerade personen helt och att osynliggöra andra det klarar jag inte. OK om människor väljer att inte kommentera på min blogg, eller inte läser min blogg. Det har jag full förståelse för, då vi har så vitt skild saker som intresserar oss. Men just detta med den totala tystnaden när det gäller svar på kommentarer, den förstår jag inte.

Kan det handla om syftet med vårt bloggande, att man bara svarar på det som känns viktigt? Kan det vara av tidsbrist, fast borde man ägna sig åt bloggandet då? Kan det vara för att man finner vissa människors kommentarer så fullständigt ointressanta så man ids inte svara?

Vad tror ni? Jag vill gärna veta, utan vetskap kommer så många förutfattade meningar. Jag får lätt en bild av arroganta människor som väljer och vrakar vilken man vill lägga ner sin tid på att kommentera. Kanske det inte alls är så, kanske det finns ett mycket logiskt svar på min undran.

Därför frågar jag - varför svarar man inte på andras kommentarer?

Någon som vet eller har andra tankar kring det?

46 kommentarer:

Det Mörka Hotet sa...

Inte en aning, faktiskt.

Men samtidigt kan jag enbart tala för mig själv. Jag använder bloggandet för att få respons på sån't som jag varit med om eller saker jag funderar på. Givetvis behöver inte kommentarerna avse blogginlägget men vanligtvis gör de så och som vanligt lär jag mig nästan mer av de som har en delvis/helt annat perspektiv än jag.

Om jag skulle kommentera och inte få någon som helst återkoppling skulle jag nog ge upp då jag ser bloggandet som ett modernt verktyg att kommunicera.


DMH/Samuel

Evas blogg sa...

Samuel: Ja visst är det en kommunikation och utan svar blir det ingen kommunikation. Och utan återkoppling tappar man intresset. Men ibland så har människor så intressanta inlägg och jag blir ivrig på att få delta i debatten. Snopen blir jag, då ingen gensvar kommer. och jag håller med dig om att man lär sig så mycket av de kommentarer man får, utan dem känns bloggandet meningslöst.

elin sa...

men det beror väl på vad personen skriver. om den bara skriver "bra inlägg!", vad ska man svara på det? "tack". jaha, det är ju helt meningslöst. det handlar inte om att inte bekräfta personen och dennes kommentar, det handlar mer om att det inte finns så mkt att svara. jag svarar nästan aldrig på kommentarer i min blogg. bara om någon spinner vidare på ett diskussionsämne som jag vill kommentera. det handlar inte om att jag inte ser och uppskattar de som kommenterar, mer att bloggandet ändå är till största delen en envägskommunikation. det är bara töntigt att svara på vart och ett av alla kommentarer man får om personen ändå bara säger att det är bra eller håller med.

Evas blogg sa...

Elin: Det kan jag köpa, att det beror på vad kommentaren handlar om. Som du säger, bra inlägg, vad säger man? Ja på det svarar jag tack. Men visst, jag skulle kunna låta bli. Kan det även handla om personlighet? Jag har blivit itutad att vara artig och vänlig mot alla, då är det inte så lätt att negligera människor. Men om jag försöker vara med i en diskussion och inte får respons, hur kul är det? Och visst kan man då undra om ens tankar kring ämnet är så pinsamt värdelöst eftersom ingen kommenterar det.

Monica sa...

Jag brukar verkligen svara på alla kommentarer men får inget mail om nya sådana på min blogg. När det sedan kommer in en kommentar under ett äldre inlägg, har jag alltså ingen aning. Det hände när du hade kommenterat häromsistens då jag fick syn på den några dagar senare och då svarade.

Jag förstår precis hur du känner när en kommentar inte besvaras. Brukar känna likadant.

Evas blogg sa...

Gunnel: Ja så kan det vara. Jag har ju lika som dig, och det är inte alltid man kollar gamla inlägg.

Lena sa...

Det är ju lite av tjusningen också att först läsa inlägget, sen läser man kommentarerna och finner nöje även i dem. Ibland skriver man själv en kommentar, bara för att man inte kan vara "tyst" ibland inte. Visst "fuskar" jag många gånger när det gäller svar men jag försöker, ibland blir det gruppsvar... Det är kanske vår uppfostran som gör att man tycker man ska visa att man sett och tagit till sig ? .... ??
Jag håller med dig, blev resultatet av detdär... :)
/Lena

Lena sa...

... kom på... den käre latmasksamtal han svara inte på kommentarerna på SIN blogg utan skriver svaren "hemma hos" kommentatören. Alltid tror jag, också ett sätt! Ganska kul, för det han skriver hos mig anknyter inte till mitt inlägg så det är bara jag som förstår....
/återigen Lena

Gunnel sa...

Haha...du har svarat mig fast jag inte har skrivit någon kommentar än :O)

Jag svarar också så gott som alltid på kommentarerna för så vill jag själv bli bemött. Jag har märkt att hos vissa får jag ingen respons på mina kommentarer men dom är inne hos mig och skriver till det som jag har som inlägg. Det har resulterat i att jag skriver kommentarer på deras egna inlägg men jag går aldrig in och kollar ifall dom har svarat. Kanske missar jag något men då får det vara så.
Det finns några som svarar på mina kommentarer via min egen blogg...och det är helt ok.

Evas blogg sa...

Monica: Förlåt, du fick fel namn!! Så kan det bli när man gör ett inlägg om kommentarer!!

Evas blogg sa...

Lena: Ja, jag tycker också att kommentarerna ger mycket tillbaka. Gruppsvar kan jag också göra ibland, när flera har komm. samma sak. Ja det kan ha något med uppfostran att göra.
Ja det var ju också en variant, komm. "hemma hos".

Gunnel: Hahaha, så fel det kan bli! Ja det är väl kanske det, man vill bli bemött som man själv bemöter - och där är vi alla mycket olika.

Ingela sa...

Ibland kan det gå en ganska lång tid innan man läser kommentarer och det kan kännas mindre aktuellt att skriva svar på dem. Jag tänker att folk inte orkar kika i kommetarsrutorna hela tiden för att kolla eventuella svar. Men i princip håller ja gmed dej, det är ju själva dialogen som är det roliga.

Hos vissa mer eller mindre proffs-bloggare är det alltid så att den svarar på vissa personers kommentarer, men aldrig på andras. Trist tycker jag.

Ingela sa...

Du är verkligen superduktig på att svara, och snabbt också!

Blyger sa...

Det beror på vad det är för blogg och vad det handlar om... Om jag bara surfar in någonstans och lämnar en hälsning så väntar jag mig inget svar direkt, men det beror på vad det handlar om, som sagt... Jag håller med Elin lite, samtidigt som jag förstår frustrationen du känner om du vill vara med i en diskussion.

Evas blogg sa...

Ingela: Ja just nu är jag snabb, då jag sitter vid datorn. Ja det är jag faktiskt tänkt på, proffsbloggare, väljer lite, antagligen utifrån vem som kommenterat och/eller utifrån komm. Ja vi är olika och tänker olika om saker och ting. Intressant att höra hur andra ser på saker och ting.

Blyger: Nej på en ny blogg där jag lämnar en kort hälsning kanske jag inte heller förväntar mig något, jag kanske inte alls kollar om jag fått något svar. Men det är trist om man går in i en diskussion och inte blir bemött i den.

mossfolk sa...

Jag kommenterar inte gärna bloggar där jag vet att det inte kommer något svar. Då vet man ju inte ens om någon läst kommentaren...
Nu måste jag genast in och kika om jag missat att svara någon ;)

Jeez sa...

För mig blev livet mycket enklare när jag anpassade bloggen och plötsligt fick/får meddelande på mejlen när jag fått/får kommentarer. Då slapp jag uppdatera 100 gånger (varav 99 "i onödan")för att se om nån kommenterat osv.

Men jag svarar inte riktigt på allt. Vet inte vad jag har för utvalsmetod riktigt. Kanske är det när jag känner att jag har något till att säga, vare sig det är blaj eller vettigt. Gissar att det är omedvetet för många hur man svarar -och då blir det lätt så att vissa alltid får svar medan andra kommentarer går spårlöst förbi. Men helt bra att fundera på det. Jag gillar ju detta med att jobba med medvetandenivån kring olika saker :-)

Evas blogg sa...

Mossfolk: Men om man ser att någon komm. vissa och inte andra, det är då jag börjar fundera över hur man väljer, om man väljer.

Jeez: Men vilken smart funktion. Hur får man den? Och så bra att få ta del av dina tankar kring min fråga. Att det faktiskt kan ske omedvetet, intressant tycker jag.

Jeez sa...

Gå upp i övre raden (vad heter det egentligen?) och tryck på "anpassa" och sen "inställningar" och sen "kommentarer" och längst ner kan man fylla i e-postadress för kommentarskickning! Voilá

Evas blogg sa...

Jeez: Underbart! Tack ska du ha!

Matildas fikarum sa...

Eva, precis det här hade jag tänkt blogga om idag! Du säger det så bra att jag ska länka till dig istället.

Jag tror typen av bloggare kan delas upp i två grupper. De som ser bloggandet som tvåvägskommunikation och de som ser det som envägs.

Jag blir väldigt irriterad om jag inte kan få ens en liten bekräftande nick i någon form. Ett tack eller en smiley eller vad som helst. Och det har inte att göra med att jag vill bli bekräftad som person, utan jag tycker det är ren artighet att visa att man lästs. För inte skulle man ju bara ignorera folk om man samtalar kring ett bord, t.e.x.! Då ger man ju personen en blick i alla fall. Nu ser man ju inte människorna som kommenterar på bloggen, så då tycker jag gott man kan unna dem ett litet svar i någon form, även om kommentaren är mycket kort.

Det finns flera bloggar som skriver bra och som jag tycker om att läsa och de kanske till och med länkat till mig, men aldrig svarar de på mina kommentarer. Jag tror jag ska ta bort deras länkar, för jag känner att det inte är någon idé att kommentera där mera.

Jämtlandstösen sa...

Jag har också funderat lite på det här sedan jag upptäckte det här med att blogga. Och jag tror att det ligger mycket i det som matildas fikarum skrev ovan att en del ser bloggen som envägs och andra som tvåvägskommunikation.
Men det är trist i längden att läsa och kommentera i en blogg som konsekvent aldrig svarar på kommentarer. Tycker i alla fall jag. Att få och läsa och svara på och själv kommentera i andra bloggar tycker jag liksom är halva bloggandet. Kommentarerna hjälper en ju att vända vidare på de egna tankarna och se nya saker om det är ett sånt inlägg man gjort tex.

Evas blogg sa...

Matilda: Jag tänkte också på detta med ren artighet och på det du beskriver, om man samtalar vid ett bord - nog svarar man då?! Jag kan inte förstå detta med att helt ignorera, därför tyckte jag den här frågan var viktig att ta upp. Kanske jag får en förklaring hur andra tänker om sitt bloggande och kommentarssvar eller ej.

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: Jag kan också känna att just detta med att kommentera hos andra är halva bloggandet. Men vi tänker olika och det är kanske bara att inse att hos vissa är det ingen mening att kommentera, även om deras inlägg är hur intressanta som helst. Jag lär mig ju alltid något av att läsa dem också!

batti sa...

Kul inlägg! ;-)

Jag tycker att det är kul med kommentarer, men de som lämnar elaka kommentarer. hur tänker de?


Men varför bemödar man sig med att lämna elaka inlägg på en blogg man uppenbarligen inte gillar. Man tvingar väl ingen att läsa...eller?? Märkligt :-)

Slottsträdgårdsmästaren sa...

Jag försöker att svara på de allra flesta kommentarer men om man ibland får en kommentar som ´´vacker bild´´ eller ´´det tycker jag också´´ så finns det inte så mycket mer att tillägga. Visst kan man säga tack för att bilden uppskattades men det kan ibland kännas lite krystat att svara på alla slags kommentarer. Men som sagt...de allra flesta besvarar jag. Nu förväntar jag mig att du svarar på den här kommentaren Eva....! Ha en fin helg.

Evas blogg sa...

Batti: Det har jag också funderat på . Nu har jag, ännu så länge, varit befriad från elaka komm. men jag vet andra som blivit mkt kränkta. Förstår inte vad kommentatören har för avsikter med det hela.

Slottsträdgårdsmästaren: Självklart svarar jag :-)! Men om många har skrivit "fin bild" kan man skriva ett kollektivt tack, som exempel. Ha en fin helg själv!

darkangel och mumma sa...

Jag hittade hit via Matildas fikarum. Intressant ämne.

Jag vill gärna svara på alla kommentarer. Även på dom som bara skrivit att det är ett "fint foto" eller liknande. Ren artighet.
Sen lär man sig ju vilka som återvänder och kollar om jag svarat och vilka som aldrig gör det.

För mig känns det nog extra viktigt att svara snabbt på kommentarer från nya läsare.
Jag blir själv besviken när jag skrivit en kommentar på en blogg som är ny för mig och blir ignorerad.
Dom som läser min blogg regelbundet vet nog att jag inte alltid är i form så jag tror att dom förstår att jag är seg med svar ibland.

Har märkt att riktigt kända bloggare sällan svarar på alla kommentarer. Även om dom bara har några få kommentarer i ett inlägg. Dom sållar. Så då slutar jag kommentera. Kan fortsätta läsa men känner mig för dum för att fortsätta skriva kommentarer som ignoreras. Lustigt nog har några av dom en länk till min blogg i deras bloggrulle. Men varför?

Evas blogg sa...

Darkangel: Välkommen hit! Du beskriver ämnet så bra. Och jag känner igen det du skriver: jag känner mig så dum....Det är just det, det totala (kanske omedvetna) ignorerandet av en själv som kommentatör. Jag gör som du, fortsätter läsa en del intressanta bloggar men komm. inte.

Cecilia N sa...

"Men hur gör jag?" blir min fråga till mig själva av det här ämnet och kommentarerna.

Jag är nog inte så bra (=urusel) på att tacka för kommentarerna. Jag svarar nog mer om någon frågar nåt, eller att jag vill förtydliga något som inte klart framgått i originaltexten.

Jag har inte ens tänkt tanken att det skulle vara oartigt.
Det kanske är olika i olika "bloggtyper"?

Har nu gjort lite empiri i stickbloggträsket och ser att det är ytterst sällan någon svarar bland sina kommentarer. Däremot vet jag att en och annan svarar i den andres kommentarer.

Å andra sidan, om jag skriver en kommentar på en icke-stickblogg så är det roligt att se att bloggaren uppskattar kommentaren.
Men jag vet ju med mig själv att jag går in och läser (mina få) kommentarer i min blogg så jag antar att andra bloggare gör det också. Klart att de läser kommentarerna!

Evas blogg sa...

Cecilia: Intressant, att se hur olika vi tänker. Därför är det också så spännande att ställa dessa frågor. Det är så lätt döma och inte inse att vi är olika och ser på saker utifrån dem vi är.

Elisabet sa...

Intressant fråga.
Jag försöker verkligen att svara på kommentarer .., men ibland, t.ex när jag skriver om min mamma och alla är jättesnälla och rara och skriver vänliga saker, då känns det så dumt att ideligen skriva "tack-tack-tack ..", det känns som om jag då går med håven .., förstår du hur jag menar?
Som om man VILL ha snällord.
Och jag tappar sugen direkt om jag kommenterar hos någon som inte svarar; jag tycker nog att det känns ... ohyfsat, jo, det tycker jag ...-)
Som om man inte bryr sig.
Det finns ju också bloggare som mer än gärna vil ha kommentarer på sin sida, men aldrig lämnar en kommentar på andras sidor och det är klart; det är ju ett val man har , men för mig skulle det kännas ... konstigt.
Ibland ramlar man ju in på en sida där man aldrig har varit och då händer det att jag kommenterar ...men sen glömmer jag att jag har varit där och vet aldrig om jag får nåt svar och det kanske man har fått och då kan man inte svara ..-)

Däremot kan jag känna att när det är såna här "God Jul" eller "Trevlig helg" - hälsningar och man ska säga det till alla ..., då känner man sig som en papegoja.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja papegoja vill man inte vara :-)! Då kör jag ett kollektivtackdetsamma. Jag fundera över detta med om det kan handla om en generationsfråga också, att vi som är medelålders är vana vid att vara artiga? Vet inte, bara en tanke.

Matildas fikarum sa...

Jag tänker på det Elisabet skriver om att man inte vill gå med håven och håller med att det kan vara knepigt. Precis nu kommer jag på att om jag vill skriva ett inlägg där jag helt enkelt vill berätta något jobbigt, men absolut inte fikar efter snällord, så kan jag stänga av kommentarsfunktionen på just det inlägget. Att jag inte tänkt på det förr! Det är ju jättefiffigt.

Evas blogg sa...

Matilda: Ja det var ju en idé. Och det är inte lätt det där, om man fiskar eller inte. Man kanske bara vill häva ur sig det man känner och det ger effekter av tröstesamma ord, som kan vara svåra att bemöta. Fast skriver man i inlägget att man inte vill ha tröst utan att det bara är en ventil, att få skriva av sig, skulle det funka tro?

en liten tant sa...

Intressant.
Jag försöker verkligen svara på allt.Jag ser det absolut som en tvåvägskommunikation. Ibland blir det i form av gruppsvar när flera svarat ungefär lika och jag har ont om tid. Om jag får en mängd "snällord" så brukar jag tacka alla i en och samma svar. Dessutom strävar jag efter att besöka alla som kommenterar hos mig och kommentera även hos dem. En del hamnar på listan över de som jag återvänder till, andra blir det bara en artighetsvisit hos. Det tar en himla tid ibland, att förhålla sig på det här viset men jag klarar inte av att strunta i mina kommentatorer. Folk har ju tagit sig tid och bemödat sig om att tycka något om det jag skrivit.

Att inte svara blir ju samma sak som i tidnigarnas tyck-till-funktioner i anslutning till artiklar. Ingen från tidningen svarar utan en massa gnällspikar grälar med varandra i ett allt högre tonläge.

Evas blogg sa...

En liten tant: "Folk har bemödat sig att....", det är så jag också känner. Någon har läst, tänkt, tyckt till, kommenterat - jag kan inte ignorera sånt. Nu har jag läst en hel del olika åsikter och jag tycker det MildaMatilda skrev på sin blogg, om tvåvägskommunikation, är det sätt jag vill blogga på. Precis som för dig handlar det för mig om just denna tvåvägskomm.

Blyger sa...

Missförstå mig inte nu, jag är glad och säger detta vänligt, vill bara lyfta en sida av ämnet som jag slogs av när jag läste kommentarerna nu. Jag poängterar igen att jag verkligen bara vill lyfta en tanke, inte klanka ner på någon ( så som jag blivit uppfostrad till att göra ;-) -belysa olika sidor av ämnen ;-) )Det känns lite underligt att dela in människor i "vi äldre som är uppfostrade att vara artiga" och... ? .... För mig känns det lite... Ja... vilka är "de andra" då? De som inte har samma syn på bloggandet...?

Evas blogg sa...

Blyger: För mig handlar den aspekten inte om synen på bloggandet, den handlar mer om generationsskillnader, som jag tror finns. Och jag drar inte alla över en kant, men min upplevesle är att det är vanligare att vi som är födda på 40-, 50- och 60-talet kan ha en något annan uppfostran än yngre generationer. Vad allt det innebär - får bli ett annat blogginlägg!

Evas blogg sa...

Blyger: P.S det handlar inte bara om uppfostran utan om hela samhället, som ser helt annorlunda ut nu än när, ovan nämnda, generationer växte upp. Det kan, som jag ser det, "sätta sina spår" i mycket av det vi gör.

~Karin Långström Vinge~ sa...

*håller med dig eva*

Evas blogg sa...

Karin L-V: Blir lite förvirrad, vad är det du håller med mig om :-)?

Bloggblad sa...

Det var intressant att läsa det här! Och för ovanlighetens skull har jag även läst alla kommentarerna!

Jag har flera gånger känt mig nästan som avspisad om jag inte får svar på det jag kommenterat (gäller förstås inte här!) - om jag bara skrivit "fin bild" eller "grattis" eller nåt sånt, förväntar jag mig inte svar. Om det inte är första gången - då vill jag ha svar på allt. Känns ungefär som när man säger något i en grupp och ingen lyssnar...

Om jag får 10 kommentarer eller fler där det står nästan samma saker - då kör jag med klumpsvar.

Och - ibland glömmer jag att gå tillbaka och titta om nån har svarat på nåt jag skrev... för det är mest när jag vädrar en åsikt som jag är nyfiken på svaret och går tillbaka - men det är inget jag bestämmer i förväg om jag ska gå tillbaka eller ej. Numera är det så mycket klickrutor att vänta på - det gör att allt tar längre tid.

Jag har slutat att läsa de bloggare som inte läser/kommenterar hos mig. (Utom när jag smygläser ibland och surfar runt i tyshet) För det känns också som envägskommunikation - som att "lägg gärna din tid på att läsa vad intressanta saker jag skriver om, men jag skiter i vad andra skriver".

Okej, jag kanske läser ibland om det är en duktig skribent - men jag lägger inte tid på att kommentera.

Jag har lite problem med det där också att artighetsläsa bloggar som jag tycker är ointressanta... bara för att de skrivit nåt hos mig. Men ETT besök gör jag alltid. Jag vägrar lägga tid på sånt jag inte tycker är kul att läsa, bara för att den personen läser hos mig. Svårt dilemma när jag vet hur jag resonerar här ovanför om artighet...
Lotten skrev en gång att man svarar/läser/struntar i nåt, alltefter hur man själv vill. Men det bär mig emot av nån slags snällhet. Så jag är kluven i frågan.

Evas blogg sa...

Bloggblad: Jag är också kluven i detta med att läsa, kommentera....

smulan sa...

För min del handlar ett svar om jag har något att kommentera eller inte. Kan jag inte svara - varför svara något menlöst "tack för kommentaren"...?

Ibland känns det som vissa bloggar bara för kommentarernas skull - hur menlösa kommentarerna än är. Det är lite "gruppgemenskap" utan innehåll....

Hoppas att jag inte trampar någon på tårna nu; det var inte meningen. Men så upplever jag ibland mentaliteten bland bloggare....

Säger jag som har en egen blog, som läser ibland men kommenterar i andras bloggar mycket sällan....:)

disa sa...

視訊美女,視訊做愛,正妹牆,美女交友,女人,美女,寫真,遊戲,微風,微風,台灣論壇,論壇,plus,論壇,維克斯,情色論壇,性愛,性感,校園,正妹,AV,女優,SEX,走光,a片,免費,A漫,h漫,漫畫,免費,網站,遊戲,文學,遊戲,色情,影片,色教館,色色網,色遊戲,自拍,尋人,偵探,偵探社,徵才,澤井芽衣,衣櫥,內衣品牌,曬衣架,西田麻衣,魔衣盒子,麻將,遊戲,薰衣草,洗衣店,內衣,賴布衣,遊戲,哺乳衣,卯月麻衣,成衣工廠,內衣,月眉,字典,育達,字典,教育大學,緯來,教育局,教育局,育達