Spontanbesök och brev.

 
Januari är en jobbig månad tycker jag. Det finns en förväntan, nu när det har vänt och vi går mot ljusare tider, men det tar en sån tid! Gråvädret gör mig trött, jag längtar efter solljus. Det är bara att hålla ut, en dag i taget.

I morse fick jag spontanbesök, något som händer sällan men är desto roligare när det sker. En kopp kaffe och en stunds prat, precis vad man behöver ibland när man, som jag, går och "skrotar" här hemma. Oftast är jag nöjd med att vara ensam, ja förutom min hund som alltid finns med. Många säger: "vi måste ses snart" och orden stannar där. Det behöver ju egentligen inte vara så krångligt, en kopp kaffe kan man alltid bjuda på. Något annat som gladde mig idag var ett brev med posten, en tidningsartikel som väckte tankar, någon som hade bemödat sig med att kopiera av den och skickat per brev. Sånt värmer också.

Jag tror att vi behöver vara mer rädda om varandra. Ge små uppmuntrande ord, sända en hälsning eller göra ett spontanbesök. Även det lilla värmer en kall och grå januaridag.