tisdag, oktober 10, 2017

Det som inte fick hända det hände.

Jag kommer aldrig att glömma orden som min man skrek vid tiotiden igår förmiddag. "Men helvete, det brinner"!

Han var ledig igår och vi skulle ta det lugnt, plocka undan lite i trädgården men inte så mycket mer. Han hade nyss gjort en brasa i kaminen och satt i vår lilla soffa och läste en bok med vår hund bredvid sig. Själv låg jag och vilade i sovrummet.

Jag rusade upp och in till honom, tittade upp i taket och såg en fullt utvecklad brand i taket. Känslan just då, enbart skräck. Maken hämtade en slang som han kopplade in i duschen och sen klättrade han upp på taket. Han insåg snabbt att han inte skulle kunna släcka branden och jag skrek till honom att han skulle komma ner, samtidigt hade jag SOS i telefonen och hon sa bestämt ifrån att han skulle vistas på taket. 

Medan jag pratade med SOS sprang jag ut och in för att plocka med mig viktiga prylar såsom dator och kamera. En del kläder fick jag också med mig. Det kändes som en evighet innan brandkåren kom. Först kom en ambulans, sedan en av våra lokaltidningar, därefter kom sex brandbilar och tre polisbilar. 

Medan lokaltidningens reporter smög bakom träden började brandmännen att jobba. Vi kunde bara stå där och se på. Vår hund satte vi i min bil, han var rejält uppskrämd. 

Känslan att stå där och inte veta hur det skulle gå. Den känslan var ren och skär fasa.

Jag ifrågasatte att SOS skickade en ambulans, vi var ju inte skadade. När jag stod där var jag glad över att de kom, de pratade med oss på ett sätt som lugnade ner, åtminstone mig.

Det var ett väldigt pådrag och där stod vi och såg på. Det kändes som en filmscen som utspelade sig.

Poliserna gav också dom ett lugnande intryck. Vi kunde till och med skämta lite. Det var när elden var släckt och vi insåg att huset inte skulle brinna upp. Efter någon timme var branden släckt och tomten tömdes på brandmän, poliser, ambulanskillar samt alla deras fordon. Där stod vi ensamma kvar och fattade nog inte riktigt vad som hade hänt.

Tack och lov för min fina svägerska och granne som bjöd in oss till deras varma hus. Vi åt lunch och jag drack mängder med kaffe. Mats syskon kom förbi så även hans gamla föräldrar. Alla var vi upprivna men det var skönt att få prata om vad som hade hänt. Försäkringsbolaget kom efter någon timme, vilket var otroligt bra. Därefter kunde vi gå in i huset och börja städa upp.

För någon timme sen hade maken suttit i soffan som stod under fönstret. I godan ro hade han läst en bok och druckit sitt förmiddagskaffe. På några minuter förändrades allt.

I taket gapade ett stort hål, som lagades provisoriskt av maken och hans storebror.

Vi städade bort sånt som var vattenskadat, förvånansvärt lite. Vi hade räknat med stora vattenskador men så var det inte alls. 

Duxsoffan från 50-talet, som jag hade tänkt lämna till en möbeltapetserare, den var vattenskadad och hamnar på tippen. 

En sån här gång känns inte alla prylar viktiga. Ingen av oss blev skadade, huset står inte i ruiner. Mitt i oturen så känns inte allt nattsvart, även om skräcksynen av det brinnande taket kommer att följa mig länge.

Vi kommer att leja en firma som gör det som måste göras, byta tak, laga vägg och byta golv. Ett nytt kaminrör ska sättas in och det ska göras efter konstens alla regler. Det kommer att bli tufft nog ändå att våga elda igen.

Min i allt elände kändes det så fint med familj, vänner och grannar som kom förbi och undrade om de kunde hjälpa till med något. Och alla fina hälsningar på Facebook som värmde hjärtat. I nöden finns människor omkring en som hjälper och stöttar. 

Var rädd om er och varandra, man vet aldrig vad som väntar runt knuten.

Livet kan förändras på en minut. Det vet jag nu.



15 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, det var spännande läsning det här, må jag säga. Friherrinnan var med om samma sak, men då brann det enbart i skorstenen om jag minns rätt. Samma fasa då. Och bor man i trähus och eldar .., då finns på nåt vis rädslan eller oron där lite latent.

SÅN tur att det gick bra ändå!
Stor kram härifrån!

Vonkis sa...

Verkligen skönt att det gick så pass bra mitt i allt det hemska och vilken tur att branden upptäcktes så pass snabbt.

Hur står det till med hunden idag?

Hajan sa...

Kära Du, eller Ni. Det är ju förfärligt,, stackars ni. Detta hos Er är ju ännu värre än det som hände mig. Men jag säger Tack gode Gud
för försäkringar och sådant som man har.
Dwt jag fick betala var ju bara självrisken. Men fy så hemskt det var.
tänkte spola vatten på kastrullen-
men kom ihåg brandkursen vi hade i Lottakåren, så jag kvävde hellen med ett lock.Men här kom det personer som var i 2 dagar och tvättade väggar. Snickaren kom och gjorde nytt skåp över spiseln. Sen alla som
som ojade sig om vad som kunde hänt. Mina barn som talade om vad mAN INTE FICK GÖRA, OCH HUR MAN SKULLE GÖRA. dET FINNS VÄL OINGEN SOM
GILLAR BRÄNDER. äR OLYCKAN FRAMME SÅ ÄR DEN. vET PRECIS HUR NI KÄNNER, FY SÅ TRÅKIGT, Jag går aldrig ifrån Spiseln sen detta hände i våraS. sÅ TRÅKIGT PÅ ERT FINA HUS, LILLA GUMMAN. KRAM FRÅN hAJAN

mossfolk sa...

Usch, det är sådant där som bara händer andra. Men en sådan tur i oturen att ni upptäckte det i tid, klarade er och att stugan går att rädda!

Lena i Östersund sa...

Så otäckt! Men ni hade tur ändå mitt i olyckan. Förstår verkligen om det kommer att kännas oroligt att elda framöver.
Lena i Östersund

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja vilken skräckupplevelse! Jag har inte tänkt på detta med brandfaran tidigare, nu kommer jag att få svårt för att elda. Kram och tack!

Evas blogg sa...

Vonkis: ja tack och lov att vi var hemma och upptäckte det så fort, annars vet jag inte hur det hade gått. Hunden mår bra. Nu bor vi i stan igen och jag tror han saknar sin skog och sina vidder.

Evas blogg sa...

Hajan: Men usch vilken obehaglig upplevelse även du har haft. Vilken tur att det inte blev mer än så. Ja tack och lov för försäkringar, nu blir det en firma som får renovera huset. Själva tror jag det hade blivit tungt att ta tag i. Kram.

Evas blogg sa...

Mossfolk: Ja gissa om jag är glad över att vi var inne just då! Ja stugan går att rädda och det är så skönt. Hädanefter blir det till att hålla sig inne när man eldar.

Evas blogg sa...

Lena i ösd: Ja tur i oturen. nej det kommer att bli lite jobbigt, jag kommer aldrig att gå ut när kaminen är tänd.

Eva sa...

Tur tur tur att ingen är skadad! Och att du inte behövde slänga så mycket. Fy va läskigt. Kramar!

Evas blogg sa...

Eva: ja det var verkligen läskigt men det slutade trots allt bra. Om man ser till att vi lever och att huset inte är totalförstört.

Benved sa...

Hej,
vad berodde branden på? Jag eldar mycket i min kamin under vinterhalvåret och blir lite orolig när jag läser detta!
Skönt att det gick så bra och att brandkåren finns i närheten.
Eva

Benved sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Evas blogg sa...

Benved: Antagligen en gnista som hamnade under tegelpannorna. Ett gammalt tak med lättantända bräder. Nu blir det renoverat så detta inte ska hända, jag vet inte hur de gör. Ja tack och lov för räddningstjänsten!