Elastabyxorna på, de tunga pjäxorna knutna, på med träskidorna och så iväg. Upp genom industriområdet, bort till Lillsjön och sen uppför backarna till Spikbodarna (vet inte varför de kallas så). Det blev en skaplig tur, samma varje söndag vi gav oss iväg.
Jag gillade att åka skidor, hade gjort det sedan jag var liten flicka. Det var en slags frihetskänsla att ge sig iväg, det gick fort och man kom långt.
Nu är det några år sedan jag stod på skidorna sist. Jag saknar det, tyvärr klarar inte kroppen av det längre.
Jag får istället titta på gamla bilder och tänka mig tillbaka till soliga söndagar långt tillbaka. Minnena kan ingen ta ifrån en.
6 kommentarer:
Så roligt att få se en bild av dig som ung flicka Eva! Och så fin du är! Och tänk, att den unga flickan fortfarande bor i dig. För så är det ju.
Elisabet: tack ska du ha! Ja delar av henne finns ju kvar stundvis.
Vilken fantastisk bild!
Karin: Hehe, mössan tycker jag bäst om :)
Visst är det härligt med våra gamla minnen.
Jag hade respekt för min mamma också, pappa var mycket lättare att ha att göra med. Det var så mycket måsten med min mamma.
Vet du jag tror att hon själv var uppvuxen med ett
hem som man inte gjorde som man ville.
Ha en bra dag önskar Hajan
Hajan: Ja det är roligt att se gamla bilder och minnas. Det låter lite som det var för mig, pappa var lättare att ha att göra med. Tack detsamma!
Skicka en kommentar