Den här bilden är sexton gammal, jag gjorde den efter en träff med skrivargruppen. Vi hade pratat om tid, den där tiden som aldrig räcker till.
Bilden är lika aktuell nu som då. För mig känns det som om tiden går fortare och fortare. Trots att jag egentligen har all tid i världen så försvinner dagarna snabbt. Är det så att tiden känns gå fortare ju äldre vi blir?
Det är svårt det här med tid, hur den ska räcka till så mycket. Människor jagar minuter och sekunder och blir alltmer stressade. När jag var på spa härom dagen hade vi i sällskapet inga klockor med oss, det fanns heller inte några klockor att tillgå på plats (antagligen uträknat). Vi spekulerade i hur mycket klockan kunde vara och insåg sen, skit samma, vi är här just nu och tiden får vara vad den vill. En sån skön känsla. Fler sådana dagar åt fler människor så skulle vi må mycket bättre, tror jag.
#blogg100 dag fyra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar