Lördag förmiddag och jag går över stadens ena torg. Där är det lugnt. Inte en människa går över den välsandade ytan. Kören, som brukar sjunga så vackert, är alldeles tyst. Meningarna kring vårt stora torg är delade. Vissa tycker att det är vackert, andra inte alls. Själv blir jag lite deppig när jag går där, det är så otroligt kalt och tråkigt.
Jag skulle vilja att det stod massor med fina små bodar där, en levande torghandel. kanske en skridskobana i mitten och härlig musik. Ett litet utomhuscafé där man kunde köpa varm choklad med vispgrädde.
Man får inte allt som man önskar, så är det. Torget lär nog fortsätta att stå där tomt och kalt. Ja förutom när det bjuds på något evenemang typ Storsjöyran.
Och egentligen finns det ju värre saker att klaga på. Mycket värre.
Så tänker jag denna lördagsmorgon helgen före jul.
4 kommentarer:
Håller med dig om torget, Eva! Vid en tågresa "tjuvlyssnade" jag på ett par damer som skulle av i Östersund. De visste inte riktigt vart de skulle, bara att det låg nära torget. "Och ett torg hittar man ju alltid till, för där är det liv och rörelse", sa de. Jo, så kan det vara, tänkte jag i mitt stilla sinne...
Jo, det finns säkert det som är viktigare, men ett torg är ett ju ett slags invånarnas gemensamma vardagsrum och jag håller med dig helt .., precis som du skriver skulle jag vilja att ett torg vore. Det ska kännas välkomnande.
I Köpenhamn vid Rådhusplatsen (om jag inte missminner mig) kan man vintertid åka skridskor runt, runt .., så härligt det blir!
Jeg mener vores pladser skulle summe af liv, at vi skal bruge vores offentlige rum , ikke til parkering af biler, men til levende mennesker, Vi skal skabe rum, hvor mennesker har lyst til at opholde sig i.
Karin: Oj vad damerna borde ha blivit besvikna. Liv och rörelse en vanlig dag, njae inte mycket.
Elisabet: Vilken bra definition: "invånarnas gemensamma vardagsrum".
Miri...; exakt så, en levande plats ska det vara.
Skicka en kommentar