Att gå till Konsum brukar ta tid. Det är inte alls långt dit men vägen är kantad av människor.
I morse var det en granne som ville prata. Han hade haft stopp i avloppet hela helgen och nu var slamtömmaren där. Det kändes kan jag säga. Sen kom slamtömmaren upp från källaren och det var en gammal man som jag kände en gång i tiden som ung kille. Jag lämnade männen och stanken i trappuppgången. På Konsum träffade jag en kvinna som jag känner ytligt. Hon ville prata om retreater, så då gjorde vi det. Framme vid kassan började en obekant äldre dam prata med mig. Hon berättade om sin dåliga syn och att personalen i kassan alltid var så hjälpsamma och hjälpte henne med bankkortet. Damen köpte två lotter, någon slags pyramid med siffror. När jag frågade vad det var för slags lott fick jag en utförlig redogörelse. Jag blev så nyfiken så jag köpte en lott jag också. Vi pratade en stund vid utgången sedan önskade vi varandra lycka till med våra lotter.

Jag gick hemåt i blåsten och tänkte på hur många trevliga och pratglada människor det finns. Och hur roligt det är med livets alla möten.

Lotten gav ingen vinst.