Något som gör mig så lycklig det är mina färger, penslar, papper och dukar. Att få sätta sig vid arbetsbordet och jobba fram en bild, det ger en sådan otrolig tillfredsställelse. Jag kan inte sitta långa stunder, det tillåter inte nacke och rygg. Men jag går hela tiden och längtar efter att få fortsätta. Jag studerar bilden och funderar över hur jag ska gå vidare med den. Det är som ett slags pussel, eller kanske korsord eller när man skriver något. Mellanstunderna är lika viktiga för processens framåtskridande.
Och man vet aldrig hur resultatet ska bli. Så spännande.
7 kommentarer:
Ibland brukar jag tänka på människor som hittar rätt i yrkeslivet och känner just så där.
Jag pratade med en kund häromdagen, han sa att han längtade att gå till jobbet varenda dag! Vad han arbetade med?
Skolbuss-chaufför.
Jag har inte ditt forum för mitt skapande, Eva; jag tycker det är lite läskigt att måla.
Men tänker jag i termer av stickning och garn så förstår jag precis!
Elisabet: Ja så otroligt härligt att ha den känslan till sitt jobb.
Cecilia: Kan tänka mig att du känner likadant när du tar fram stickningen.
Men va fint! Hur kom du in i akrylsvängen?
Eva: Tack ska du ha! Akrylsvängen, bra ord! Jag köpte nya akrylfärger ifjol, de har bara legat då jag inte varit så förtjust i att måla med dem (insåg jag). Köpte ett gäng målarplattor med ram i somras, började måla en tavla och sen när jag började begripa hur man gjorde och att man kunde ändra lite hur som helst, då blev jag såld. Så kul!!
Men jägarns vad snyggt! Att kunna måla sådär...
Vonkis: Tack för sin härliga respons!
Skicka en kommentar