tisdag, maj 24, 2011

Rädsla för åska



Innan åskan bröt ut


Innan man upplevt något kan det vara svårt att föreställa sig hur det kan vara. Man kan kanske ana men aldrig veta. Förr var jag aldrig rädd för åska, även om jag upplevt många åskoväder. Det förändrades när jag bodde på vår gård det första året. Det var en dag då molnen mörknade och den där totala tystnaden infann sig. Tystnaden innan ovädret bröt ut. Jag gick ut på gårdsplanen för att ta in tvätten. Inget regn hade börjat falla och det var en tyst väntan därute. Plötsligt small det till, en stark smäll som fick jorden att skaka en aning. Det slog lock för öronen och jag blev alldeles yr. Åskan hade slagit ner i proppskåpet hundra meter bort.


Efter den episoden insåg jag åskans kraft och upplevelsen gjorde mig rädd. Sedan dess har min åskrädsla växt sig stark. När barnen var små fick de snällt följa med mig ut i bilen när åskan gick. Jag fick för mig att det var tryggare att sitta i bilen än i vårat gamla hus. Så när blixtar och muller härjade ovanför oss och regnet smattrade, då satt vi i bilen. Vår stora hund, som var livrädd för åskan, hon satt där även hon. Barnen suckade och undrade om de inte fick gå in snart. Och det fick de, när blixtarna hade försvunnit en bit bort.



Nu är åskan över för denna gång. Och jag överlevde den, även fast jag inte satt i bilen.

6 kommentarer:

Jane Morén sa...

Jag tycker om åska, på avstånd. En gång var jag med om ett åsknedslag i ett tak nåt hundratal meter bort, det var skrämmande. Bildens kontraster är nästan overkliga, man kan få väldigt speciella bilder när himlen är så där dramatisk!

Evas blogg sa...

Jane: Ja nu har jag lagt till när jag också upplevde åska på nära håll. Mycket skrämmande. Ja visst är det häftiga kontraster! Dem gillar även jag. Men som du säger: åska gör sig bäst på avstånd.

Cecilia N sa...

Faradays bur heter fenomenet som gör att det är säkert att sitta i en bil. Så länge den är som en "bur" av metall. Gummidäcken har inget med saken att göra.

Numera är jag mest orolig för att elektroniken ska slås ut här hemma av åska.

Förr var jag måttligt orolig alls.

Evas värld sa...

Jag är mest rädd för att mina datorer ska braka ihop och jag har en barndomsskräck för att ett eldklot ska kasta sig ur telefonjacket. Jag har en väldigt respekt när åskan på somrarna rullar fram över min ö - då är det intensivt och jag funderar nog på hur det går om blixten slår ner i mina höga träd!

Cecilia N sa...

Eva S, läste du också "I västan grind" när du var liten?

Åskscenen där var jag så fascinerad av.

Evas blogg sa...

Cecilia: Aha. Och jag sm trodde det berodde på däcken :)Ja åskan kan ställa till med stora skador. Jag springer runt och drar ur alla elektronikkontakter när det börjar mullra.

Eva: Ja jag minns åskvädren i Stockholms skärgård, de var enorma. Då var jag inte rädd men nu....