Återigen har jag lyckats göra pinsamma saker i det offentliga rummet. Jag börjar bli van men kanske inte mina närmsta. Idag var det sonen som fick skämmas (om han nu gjorde det) över sin mamma, som spatserade rakt in i en plåtskylt vid ICA Maxi. Det hördes och det kändes.
Nu har jag en bula på huvudet och det värker.
Klantigheten börjar bli tärande, även lite spännande, för man vet aldrig vad som ska hända.
8 kommentarer:
Ha, ha! Låter som något vi gör i vår familj: du är inte ensam, min vän! :-)
Stackars dig Eva! Det måste ha gjort ont. Men sånt där händer här också så vi är tydligen i samma division och även Herr Mörker här ovan ser jag. ;-)
,-)
Du får väl börja ha skyddsutrustning på dig ,-)
Vi har några dörrar här i huset som man måste huka sig i för att komma igenom. Det där går ju automatiskt.
Men häromdagen fastnade jag för jag hade cykelhjälm. Nå, det var ju tur jag hade hjälm ...
Men snopet.
Hihi, så tajmat med mitt inlägg efter Elisabets. Men det stod där inte när jag började skriva.
DMH: Skönt att höra att vi är fler. Men du som DMH har ju alltid skyddsutrustning på dig :)
Tankevågor: Ja det är gott att höra att det inte bara är jag som klantar mig.
Elisabet: Ja idag hade jag behövt det. Men sist då började hela butiken tjuta när jag hade lyckats aktivera larmet då jag tog i en telefon. Vet inte hur jag ska skydda mig mot sånt!! :)
Cecilia: Aj då. Ja det var ju tur, en sådan hade jag verkligen behövt idag. Hahaha....ja det synkade ni bra!!
Härligt...höll jag på att säga. Men på sätt och vis, för det visar ju att du har annat att tänka på än meningslösa skyltar! Vackra bilder som ska målas och så hoppas jag!
Carina: :) Exakt så, du har fattat hur jag funkar. Grrreeeat!!
Skicka en kommentar