88 år är en hög ålder. Mycket hög. Och något att fira (fast det är alla födelsedagar tycker jag). Det är min mamma som fyller år och förr har hon alltid bjudit oss på trerättersmiddag. Men fyller man 88 år kan krafterna svikta. Därför bjöd vi henne på en trerätters ikväll, något som uppskattades mycket.
När hon fick presenten (en fotvårdsbehandling) tyckte hon det var alldeles för mycket. Middagen hade räckt för henne. Och när hon såg kortet med oss alla på bild, då sviktade rösten. "Vad skulle jag göra utan er?"
Just då kände jag värme och glädje i mitt hjärta. Att få ge till någon annan, det är lycka.
8 kommentarer:
Åh vad fint och kärleksfullt du skriver Eva!
Så fint!
:)
Och vilket vackert porslin ni har!
Åh så fint dukat och vad vårligt det ser ut!
Ja det är så sant...att ge är lycka! :-)
Förstår att hon blev glad och att hon uppskattade både så fin middag och present.
Jag blir så glad och varm om hjärtat av att läsa det du skriver om firandet av din mamma.
Och tabletterna blev också fina.
Grattis Evas mamma! Både till alla åren och familjen.
Hälsa ett varmt grattis till din mamma.
Carina: Tack ska du ha!
Madicken: Tack :)
Elisabet: Ja visst är det! Bröllopspresent som är lika vacker nu som då.
Londongirl: Tack! Ja det kändes som dags för lite vår nu. Det piggar alltid upp. Ja visst är det! Att se att andra blir glada över det man gjort det är en underbar känsla.
Eva: Tack! Vad härligt att du känner så.
Cecilia: Tack ska du ha! Ja de blev riktigt bra, våraning så att säga.
Vonkis: Tack, det ska jag göra.
Skicka en kommentar