Ja jag förljer den serien. Många klagar på den, anser att SVT sänker sig till förnedrings-TV. Och det är säkert många som ler och tänker "typiskt norrlänningar". Själv ler jag inte nedlåtande, jag tycker att det handlar om livet. Livet som det kan levas på många olika platser i Sverige, inte bara i Norrland. Jag tror det handlar mer om betraktaren än om serien som sådan.
Jag känner inte igen mig i människorna som medverkar men jag lär mig något. Jag lär mig att vi är olika vi människor och alla finner sitt eget sätt att känna glädje och sammanhållning. Gott så.
En parentes i det hela är att jag har ett minne ifrån Täfteå. Inte från dansbanan men från en kiosk. Det var för ung 30 år sen, jag och två kompisar cyklade från Umeå till Täfteå en ljummen majkväll. Bara för att träna upp konditionen och för att kvällen var vacker. Vi stannade till vid kiosken i Täfteå och köpte var sin glass. Det var då jag kom på att jag skulle testa att snusa! Jag köpte mitt livs första snusdosa och tog mig en prilla. Därefter cyklade vi hemåt igen. Hem till Umä. Jodå, snusen satt fint :)
4 kommentarer:
Första programmet tyckte jag var hemskt! Å, så dåligt!
Ikväll satt jag och log och blev varm i hjärtat av Ragnhilds prat (vilken klok kvinna!) och jag blev även varm i hjärtat av singelmänniskorna som skulle äta torsk och som hoppades/drömde om att kanske finna kärleken.
Jag tycker att programmet tar sig.
Jag har inte sett det förstås, men dina tankar är fina. Livet är inte alltid som vi ger sken av, livet finns i varje hörn och i varje människa i världen.
Elisabet: Ja första programmet kändes mest pinsamt men vet inte om programmet har blivit bättre eller om jag som tittare har ändrat fokus.
Carina: Kloka tankar från dig.
Något jag har lärt mig med åren är att vi har ingen rätt att säga att någon gör rätt eller fel, inte så länge ingen skadar någon annan.
Underbart program! Det här är verkliga livet som det är. Riktiga människor i en riktig värld för dom som är där. Ska försöka hitta dit nästa sommar.
Skicka en kommentar