söndag, oktober 24, 2010

Ödsligt





Idag har vi vandrat på nya stigar. Hittat nya ödehus mitt inne i skogen. Alla dessa ödehus som bär en historia med sig. Vi funderade länge över det lilla stenhuset med rostiga persienner. Under det låg ett gammalt mobiliseringsförråd, så detta är antagligen ett slags ventilationshus eller nåt.

Apropå öde så läser jag om mannen som fick vänta åtta timmar på ambulanshelikoptern. Islänningarna är tålmodiga människor, de är tvugna till att vara det. I alla fall de som lever i ödsliga områden.

För mig räcker det med en ödepromenad några mil bort från civilisationen.



7 kommentarer:

Elisabet. sa...

Ja, islänningar är väl som norrlänningar?

Ibland läser jag i tidningen om vikten av att hjärtinfarktdrabbade ska komma till sjukhus inom si och så många minuter.

Om nu ambulanshelikoptern skulle vara upptagen, den som finns i Umeå och kanske i Lycksele också ..., (finns där någon alls?) så vill det nog till att man har bra kontakter med Vår Herre eller Dam, om man ska klara sig.

Tjugo, trettio mil till närmsta större sjukhus ..., ack och ve!

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja vissa likheter finns. I alla fall avstånden. Ja tungt att veta att det kan dröja när olyckan är skedd.

Christina sa...

Fina ödsliga bilder ;-)

Vonkis sa...

Ja du, det var ett hus till att se, udda, ut. Som en fyrkantig pennudd ungefär.

Evas blogg sa...

Christina: Tack! Ja tänk att ödslighet kan vara vackert.

Vonkis: Ja visst är det en märklig form på det?!

carina@pocolococreativo sa...

Finns det såna där metallfönster i Sverige? Det visste inte jag. De är jättevanliga här och även i Florida, just för orkanriskerna...

Evas blogg sa...

Carina: Jag har aldrig sett sådana här förut. Vi brukar inte drabbas av orkaner så jag vet inte varför dessa fönster finns på denna märkliga byggnad. Intressant är den.