lördag, oktober 30, 2010

"Kommer det ingen så går jag hem"

Så olika vi är vi människor. Jag vill gärna ha lite koll på tillvaron, inte full kontroll på allt och alla men ska jag göra något särskilt vill jag gärna veta på ett ungefär vad som ska hända. Min man är precis tvärtom, det blir som det blir.

För några veckor sen ringde han upp några polare han inte träffat på länge. Undrade om de skulle gå på after work. "Låter kul", sa de och lovade ringa till några fler. Igår var det då dags för den planerade träffen. "Vilka kommer?", undrade jag (som hade velat veta ). "Ingen aning", svarade maken. "Tänk om det bara blir du?", sa jag. "Kommer det ingen så får jag väl gå hem", blev svaret.

Jag har funderat över detta, varför är det så viktigt att veta innan? För min del tror jag det handlar om en slags trygghet, att veta att någon möter upp. Jag tror jag skulle känna mig mycket liten om ingen kom, liten och utanför, på något vis. Ingen vill leka med mig.

Nu kom en av de tillfrågade männen och kvällen blev trevlig ändå. "Men de andra då, hörde de inte ens av sig och sa att de inte skulle komma?", blev min undran. "Nej", blev svaret. Kort och gott. Dålig stil, kan jag tycka. Om maken tycker det vet jag inte. Kanske han bara inte vill uttrycka det eller så tycker han att det är ok att bara utebli.

Inget som jag behöver bekymra mig över men jag kan ändå inte låta bli att fundera över våra olikheter.

Intressant är det.

13 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jag funderar över hur jag själv skulle tänka ...?

Kanske som din guuuube?

Helt ärligt vet jag inte.

Annika Estassy sa...

Stämmer jag träff med några så vill jag gärna veta att de kommer. Skulle känna mig hur besviken som helst om jag satt där ensam och väntade på vänner som aldrig dök upp.

Christina sa...

Jag känner mig som en blandning av er två.

Evas blogg sa...

Elisabet: Nej ibland så vet man inte och det är ok det också.

Annika: Samma här, jag skulle nog bli sårad. I alla fall om de inte ringde och sa att de inte kunde komma. Då skulle jag känna mig totalt bortglömd.

Christina: Intressant kombination :)

Elisabet. sa...

Om INGEN kom och jag hade ringt och "bjudit", då skulle jag kanske bli besviken och tänka att ..., oj, är man så himla trist ,-)

Men jag skulle INTE behöva veta i förväg vilka som kommer.

På ett sätt blir det ju roligare om det är enklare och inte så ...., ja, så märkvärdigt.

Den som kommer, den kommer.

Jo, så tänker jag.

Nu dvd-film.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Nä jag skulle verkligen vilja veta vilka som kommer... och om ingen kom, då skulle jag känna mig ensam och snopen!

Evas blogg sa...

Elisabet: Det är så maken tänker också, det blir som det blir, inte en mängd planeringsåtgärder innan. Men om man inte vet i förväg, då finns ju risken att man sitter där själv och just den risken, den vill jag inte ta. Så tror jag det är.

Eva: Ja det skulle kännas mkt jobbigt.

Ingela sa...

Jag är nog mer som han. Fast det beror förstås på hur bestämd "inbjudan" varit. Jag kunde nog tänka mej att gå på after work på precis lika lösa boliner. Det blir som det blir.

Eva sa...

Varför tänker jag manligt - kvinnligt?

Evas blogg sa...

Ingela: Min man skulle gilla dig!

Eva: Jaa du.....:)

Anonym sa...

Jag är nog mitt i någonstans, behöver inte veta exakt men vill ju veta ATT det blir av...

Din gubbe skulle passa alldeles utmärkt här i Karibien! :-)

Tankevågor sa...

Jag skulle i alla fall vilja veta att NÅN kommer....men det spelar inte nån större roll om vilka eller hur många. Men om jag inte visste i förväg att någon enda kom skulle jag framför allt tycka att det är slöseri med tid att gå till något för att DÄR upptäcka att ingen dyker upp. Skulle kännas lite konstigt också.

Evas blogg sa...

Carina: Det ska jag hälsa honom och då bir han glad. Han pratar ofta om Karibien :)

Londongirl: Håller med, bara att någon kom. Annars skulle det vara trist och onödigt.