För några timmar lämnar jag mitt arbetsrum och den tysta lägenheten. Lämnar all information om riksmötets öppnande, terrorhot, katastrofer, bullriga grannar, sjuka vänner. Allt lämnar jag. Följer istället med några väninnor till en närbelägen ort, där det finns ett lunchställe. Vi äter en god fisklunch och pratar om små vardagsnära ting. Runt omkring oss sitter mängder av män, som även de intar sin lunch. Männen är snabbätare och snart sitter vi där för oss själva. Vi får göra ett studiebesök i köket och pratar recept och andra köksangelägenhter med personalen.
Ute blåser det kalla höstvindar och vi återvänder hem. Var och en till sitt. På mitt arbetsbord väntar en ny tavla på att ta form. Grannarna bullrar och Eva Brunne har, med sin predikan, retat upp ett gäng politiker vid riksmötets öppnande.
Ibland är det skönt att lämna vardagen för en stund.
2 kommentarer:
Det låter som en urmysig lunch. Ibland vill man verkligen bara slippa det mesta en stund.
Annika: Ja det var det verkligen. Ja, det behövs dådana stunder ibland. Bara lämna allt och åka iväg.
Skicka en kommentar