Utsikt från mitt fönster just nu.
Bloggvännen Carina skriver att hon saknar mina inlägg och tycker att jag ska blogga lite. Jag blir glad över kommentaren, så där lite barnsligt glad. Jiiipiii någon saknar mina inlägg! Jag känner mig så skrivoinspirerad just nu och mina inlägg blir därefter, just därför blir jag glad när någon saknar dem, trots allt.
Livet på landet lunkar på. Här utanför fönstret oljas just nu däcket in, inte av sig själv, å nej, det är maken som far runt med pensel på skaft. Själv har jag oljat in möblerna och har nu gjort kväll.
Här i skogsbrynet händer en hel del. I tallen strax utanför mitt fönster har en trastunge sitt rede, mamma trast matar sin telning och jag beskådar det hela genom min lilla kikare. I stenröset, ännu närmre mitt fönster, bor det feta sorkar. De kikar ut lite då och då, tar sig en sväng ut till rabatten, helt orädda när jag stampar med foten. I ytterväggen har en skogsmus mött döden, något som känns i både hall och sovrum.
Vår äldsta sms:ade att hon nyss höll på att missa planet från London. Vår yngsta packar för Island. Gamla mamma tog tåget till sin syster i Sundsvall.
Och jag, tja, jag sitter här ute i skogsbrynet och luktar på mina blommor.
5 kommentarer:
Klart vi saknar dina kloka inlägg! Nu undrar jag hur det går med din Islandsresa?
Eva: Tack! Jo tack det går bra. Resan är bokad, stuga är bokad. Så, om inga fler vulkanutbrott inträffar åker vi den 9/8.
...och i allt det där lilla där det inte händer så värst mycket, så händer massor!
Du får inte bara sluta skriva så där hux flux!
Carina: Ja det gör ju det, fast det är få som ser det så, tror jag. Hahaha....ok då :)
Alltid lika roligt att läsa dina rader, Eva, det ska du då veta.
Och det har jag gjort nu.
Läst ,-)
Skicka en kommentar