onsdag, juni 09, 2010

Funderingar på kammaren




Jag öppnar mitt fönster och andas in den klara, friska kvällsluften. Funderar över dagen som varit och vad den förde med sig. I samtalet med en klok och fin vän väcktes tankar om försoning, att försona sig med människor, oavsett vad man känner för dem. Vi behöver inte tycka om alla, vi kan till och med tycka illa om en del. Men, vi har ingen rätt att utesluta andra i offentliga sammanhang. Vi behöver inte umgås privat med dem vi inte gillar men i andra sammanhang, till exempel inom Svenska kyrkan, där måste alla få känna sig välkomna. Tyvärr är det inte så alla gånger.

Att kunna mötas, oavsett vad vi tycker om saker och ting, det är väl det som är meningen med livet? Att, istället för att slå ner på varandras oliktänkande, kunna mötas och berika varandra.

Dagens samtal berikade. Jag tar det till mitt hjärta och jobbar vidare med att lära mig försoningens svåra konst.

6 kommentarer:

S o F sa...

Har läst - och jag har liknande tankar...

Här är ett citat som rör sig inom samma sfär.

"Förlåtelse är att låsa upp dörren
för att släppa någon fri - och inse att fången var du".

Max Lucado

Varma sommarregnshälsningar!

carina@pocolococreativo sa...

Du skriver om något av det svåraste som finns. Det låter så enkelt, men det är så svårt.

Evas blogg sa...

SoF: Ja det var riktigt kloka ord! Här skiner solen (en stund).

Carina: Mycket, mycket svårt.

Vonkis sa...

Pratar ofta om sånt här med eleverna, man kan inte gilla alla men man måste respektera folk. Fick utöva lite av det tidigare idag, det gick rätt bra men var jobbigt ändå.

Lena sa...

Kloka ord, men svårt. Allra svårast är det när man anstränger sig och blir tråkigt bemött, men skam den som ger sig.

Evas blogg sa...

Vonkis: Klokt att du pratar med eleverna om detta! Ja det kan vara mkt jobbigt och ibland fungerar det inte alls.

Lena: Ja det är riktigt jobbigt, men vi kämpar vidare :)