Jag fortsätter att röja i mina lådor. Hittar denna bild från tidigt 90-tal. Vår yngsta tillsammans med sin pappa. Hennes lilla hand i hans stora. Tänk så härligt för alla barn som har eller har haft en trygg hand att hålla i.
Och är det inte så, att oavsett hur gamla vi blir, så längtar vi ibland efter den där trygga handen?
I alla fall gör jag det.
13 kommentarer:
Å, vilken helt ljuvlig bild!
Så mycket trygghet det ryms i den ... och somriga, solbrända händer.
Så koslige bilder og minner du deler med oss her.
Tror de fleste av oss noen ganger i livet ønsker oss tilbake til den trygge barndommen og ei voksen hånd og holde i, som et anker liksom.
ønsker deg ei fortsatt god og fin mai uke Eva!!
En underbar bild Eva.
Handen, den tror jag att vi alltid behöver, det behovet har nog inte med ålder att göra.
<3
Elisabet: Ja visst är den fin och trygg. Och just de solbrända händerna tänkte jag också på. Sommar och frihet och en hand att hålla i. Det goda livet.
Jorid: Tack ska du ha! Ja en hand att hålla i, det behovet släpper nog aldrig taget inom oss. Och tänk så fint att det finns händer även för oss i vuxen ålder.
Carina: Så sant så.
Sara: <3 Kram!
Ja, visst längtar vi efter den handen. Hela livet igenom! Vilken underbar bild -tilliten är påtaglig!
Sofie: Ja, längtan finns alltid kvar. Ja det var ett tryggt barn, är fortfarande :)
Jag förstod inte hur mycket jag längtade efter att bli omhändertagen ibland förrän jag blev det.
En jätte fin bild!
Annika: Det behöver man ibland, absolut. Ensam är inte alltid stark.
Så sant....och vilken fin bild! Hjärtevärmande!
Det är så lätt att bli fast med gamla bilder - nostalgin står som ett skimmer runt dem.
Londongirl: Ja visst värmer det ens hjärta när man ser dessa barnbilder!
Bloggblad: Ja och det är det som är så härligt!
Så sant som det är sagt ! vist behöver vi alla en hand att hålla i oavsett ålder.
En fin bild !
Skicka en kommentar