lördag, april 24, 2010

När hjärnan slutar intala sig att jag behöver shoppa

"Jag ääääälskar att shoppa!"

"Jag har varit och shoppat idag och hittat massor av fynd."

"Åh vad jag har shoppat idag"

Känner ni igen meningarna? Känner ni igen känslan av att komma hem med fyllda kassar av allehanda saker som man tror att man behöver? Ett slags lyckorus. En stillad hunger.

Förr sprang jag ofta i butiker, handlade onödiga prylar, kläder som aldrig användes (men de var ju billiga), billigt krimskrams att hänga runt hals och hand....

Tomheten fylldes på för en stund och sen var det åter dags för en tur till stan igen. Jag var ingen storshoppare men jag var en shoppare. Det fanns en slags ångest i det hela, ungefär som när man aldrig är mätt och hela tiden måste fylla magen med något ätbart.

Jag vet inte hur det gick till, när allt vände. Jag har inte gjort något särskilt för att hamna här men likafullt är jag där nu. Jag shoppar inte längre. Visst handlar jag, när det behövs. Men det är ganska sällan det behövs. Och jag känner mig mer tillfreds med livet nu. Inte så att jag är lycklig för jämnan, däremot har jag fått en insikt om att jag inte mår bättre bara jag får köpa en viss pryl eller ett visst klädesplagg. Det enda jag har svårt att undvara är fortfarande böcker. Även om jag ofta lånar på biblioteket så finns det vissa böcker jag vill äga. Något som kanske aldrig går över. Fast, vem vet?

Vi behöver egentligen så lite. Och ju mindre vi har desto mindre har vi att bekymra oss om. Livet är så mycket mer än prylar. Och om vi ser oss omkring, både i rum och garderober, så har vi mer än vad vi tror. Hur ser det ut för dig? Gillar du att shoppa?

14 kommentarer:

Elisabet sa...

Nej, jag har aldrig varit och är ingen shoppare och jag vet inte varför .., kanske är jag spyless på allt vad butiker heter, efter att själv ha stått i kassan hela dagarna?

Men det finns undantag.

Hittar jag en keramiker ute på landet som har en ateljé .,. då går jag gärna in och tittar, men jag köper sällan.

Jag ÄLSKAR att strosa omkring i en härlig bok, - eller pappershandel och jag tycker väldigt mycket om att lite förstrött besöka loppisen på ÖP-torget här intill.

Men att samla på mig prylar, nä.

Bloggblad sa...

Jag trodde att du hade sett på Hollywoodfruar... där shoppas det rejält!

Jag åker så sällan in till storstaden att jag tycker det är himla roligt att strosa runt och titta på grejer. Det enda jag har svårt att låta bli att köpa är kläder... Prylar vill jag inte ha, har ärvt på tok för mycket grejer.

carina@pocolococreativo sa...

Jag gillar snygga prylar och snygga kläder, men jag är ingen storshoppare, och jag shoppar inte för att ändra på mitt humör eller sätt att känna mig på.
När jag sålde och gav bort MASSOR i samband med flytten, då insåg jag i realiteten meningslösheten med att ha samlat på sig en massa saker.
Jag har mycket igen här, men det är sånt jag fått eller köpt för att det är vackert. Jag skulle aldrig gå ut och shoppa för att "bli lycklig", never.

Cecilia N sa...

Jag handlar som du. När det behövs. Eller när det "faktiskt inte går längre! Nu måste jag pensionera vinterskorna!" eller vad det kan tänkas vara som faller isär. Det vill säga ett bra tag efter det att det hade behövts ...

Jag vet inte om jag har haft shoppa mig lycklig-beteendet. Eventuellt någon kort ungdomstid. Men jag är en ganska snål person vad gäller utgifter så det är tveksamt.

(Men igår spontanköpte jag en tröja och ett par jeans. Jag skulle bara ha lite garn. Alltihop gick på 75 spänn.)

Vonkis sa...

Här har du en periodshoppare. I långa perioder shoppar jag inget alls men så vips, kommer jag hem med en tröja jag redan vet att jag nog inte kommer att använda, men billig var den...

Ingela sa...

Det är svårt att vara en shoppare när man bor i glesbygd. Och numera blir jag så fort utmattad/mättad av att åka till stan. Ofta har jag en lång lista med ärenden jag måste göra och sällan har jag klarat av hela när jag åker hem. Jag lyssnade en gång för länge sen till ett föredrag med Kå*re Ols*son, då ordförande i JAK-bank. Han pratade om att lära sig att skilja på behov och begär. Jag försöker göra det, men ibland trillar man dit. Kameror och fotoutrustning, elektronik över huvud taget kan få mej att överskrida gränsen för vad som är begär. Nu har jag aldrig haft just några pengar över att shoppa upp i onödan, men hade jag haft så kunde det ha blivit just sånt.

Amber sa...

Känner igen beskrivningen. Så har det varit för mig med. Numer avskyr jag att shoppa! Någon enstaka gång kan jag gå en stund i affärer, särskilt utomlands, men det slutar mest med att jag kommer hem med böcker. Allt övrigt känns ointressant att äga, även om det ibland är kul att titta.

Att skilja på behov och begär, det var ett bra sätt att uttrycka det!

Sofie B-C sa...

Jag är inte heller direkt någon shoppare. Kanske för att så få saker passar eller ser ut som de gjorde på hängaren när det väl hamnar på mig!
Älskar dina bilder, Eva.´Ängeln vid tvättmaskinen är min absoluta favorit!!

Ancan sa...

Kikade in här för jag blev nyfiekn när jag såg att några andra bloggbekantingar varit inne hos dig. Och jag gillar verkligen det jag ser/läser - underbart är bara förnamnet :)

Och vilka ljuvlga bilder - love it!

Evas blogg sa...

Elisabet: Så sant, det beror lite på vad det är för butiker. Jag är också spyless på stora köpcenter och andra stora kedjor. Får nästan ångest av att gå in i sådana butiker. Sen finns det ju andra ställen, där det är rofyllt och där vackra saker finns på hyllorna. Ex butiken vid cafét där vi bodde på Österlen. Då är det en ren fröjd att gå in, även om jag sällan handlar.


Bloggblad: Strosa och titta, det är ok ibland. Händer det inte ofta så går det bra. Kläder köper jag sällan numera, har egentligen så mkt som hänger. Hollywoodfruar -nej tack :)

Carina: Ja det är när man flyttar som man inser hur mycket man samlat på sig, som bara ligger där. Och sånt som bara ligger det behöver man inte (även om det är lätt att tro det ibland).

Cecilia: 75 kr! Det var bra jobbat. Jag har mina älsklingskläder, som jag bär till de nästan går sönder. Sen hänger det ett och annat jag trott jag behövt, som aldrig används. Har därför lärt mig att det funkar så bra utan att köpa nytt titt som tätt. Så handlar det ju också om ekonomin när den är skral lär man sig att tänka efter innan impulsköpen tar över.

Vonkis: Ja tänk alla dessa billiga kläder som lockar en till inköp!

Ingela: Ja det är just det: behov eller begär. Ofta tror jag det kan vara begäret som styr, i alla fall var det så för mig förr. Ett tomrum som ofta fylldes. Ja hade jag pengar skulle jag säkert också falla för ex en ny digitalkamera.

Amber: Håller med, jag blir också less på att gå i affärer helt planlöst. Om jag vet vad jag ska ha då går det bra, om det går snabbt. Men böcker och papper, det får gärna ta lite mer tid :)

Sofie: Ofta har man några favoritplagg och det är just sådana jag sällan hittar. Tack, vad roligt att du tycker det!

Ancan: Välkommen hit! Tack, vad glad jag blir över att du gillar min blogg!!

Evas blogg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
cruella sa...

Nix, jag gillar inte att shoppa MEN jag gillar att fynda! Och eftersom jag inte prioriterar spring i butiker så blir det inte SÅ många fynd.

Men som i lördags blev jag überglad när jag var på Stadsmissionen och hittade inte mindre än två perfekt passande kjolar (utan att prova, jag har ett säkert öga:-), en sommarklänning och en broderad blus till dotter - för sammanlagt 180 kronor:-)

För ett par månader sedan hittade jag en söt äggformad skål av Stig Lindberg på en liten antikhandel där det mesta är för dyrt.

Sånt blir jag glad av.

Evas blogg sa...

Cruella: Vilka fynd du gjorde! Och att handla second hand och antikt det är ju ändå som en slags länk i kedjan, inte nytt utan återanvänt. Bra för miljön och för att pengarna oftast går till de som inte har några. Jag gillar den idén av handel. Är så less på förbrukningssamhället. Och just sådana saker, en liten äggformad skål, sånt kan jag också bli överförtjust i. Det där lilla extra.

Evas värld sa...

Mitt shoppande påminner om ditt, det kom ur en slags otillfredställelse tror jag, nu försöker jag tänka mig för, vänta med att köpa, jag sorterar bort mycket onödigt hemma. Shoppingen är nästan som ett sockerberoende - man får sakta vänja sig av med det för det löser inga problem, fyller inte de tillfälliga hålen i ens själ, gör en bara pankare!