onsdag, mars 10, 2010

Att leva sin dröm

Bloggvännen Eva kom med en önskan om att jag skulle berätta om det gårdsbageri jag bedrev under några år. Jag har gjort två collage, med lite suddiga bilder, från den tiden.





Det var några roliga år. Även slitsamma. Det är det roliga jag minns, det jag vill bära med mig i framtiden. Jag levde min dröm och det är jag så tacksam över.

Tiderna förändrades och vi sålde vår gård. Fortfarande finns det dagar då jag längtar efter känslan när jag öppnade dörren till det gamla huset, ett slags glädjepirr i magen. Jag var fylld av idéer och det fanns alltid något projekt som väntade. Allt ifrån julmarknadsförberedelser, örtsådd, föreläsningskvällar....till helgens öppetdagar.

Inte blev jag rik på verksamheten, inte det minsta. Men kropp och själ mådde bra. Kanske inte alla dagar, långt ifrån. Det kalla och dragiga huset gjorde det tungarbetat. Men som sagt, det är de fina och roliga dagarna jag minns.

Så får det vara.

12 kommentarer:

Elisabet sa...

Härliga bilder och intressant att få ta del av en liten bit av ditt liv.

Ja, det måste ha passat dig som hand i handske, egentligen.

Och så fint du hade det, men det förvånar mig inte alls .., jag minns ju hur ombonat det var i er stuga i somras, rena Sköna Hem - varianten!

Och nej, jag ska inte låna pengar .-)

Evas värld sa...

Eva så fint! Det är en miljö där du verkligen passar in. Jag förstår också att det var tungarbetat ibland - man åh så synd att jag aldrig besökte ditt bageri jag är säker på att det var en underbar atmosfär där!

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja det passade mig ypperligt, det mest passande arbete jag någonsin haft. Hahaha...Sköna Hem, jo jag tackar jag :) Inte ens en hundring?! Skämt åsido:Vad glad jag blir att du tyckte det.

Eva: Ja det var verkligen en miljö som stämde. Jag tror att du hade trivts där, inte bara tror, är säker på :)

smulan sa...

Jag tror jag skrivit det tidigare... att jag är nästan helt säker på att jag och min man besökte ditt bageri/café någon gång i början på 1990-talet.Jag tycker mig känna igen skylten och det röda huset.

Hur länge hade du caféet?

Evas blogg sa...

Smulan: Jag startade det -98 (tror jag det var) och höll på i ca fyra år. Är du säker på att det var i början av -90 ni var där? Kommer du ihåg om det hette "Platsens gårdsbageri"?

Annika sa...

Men ååå, vad härligt det måste ha varit...
Fast, jag kan tro att det var slitsamt till max också.
Vilken idyll. Bodde ni där också medan ni bedrev verksamheten?
SÅ fina bilder! Du har gjort mkt i ditt liv.

Evas blogg sa...

Annika: Ja, det var både roligt och slitsamt. Tänk, det är alltid det roliga man minns :) Vi bodde i ett hus bredvid, lite nyare än det gamla huset. Husen stod på samma gårdsplan. Ja det har blivit en hel del genom åren :)

Sara sa...

Ah, nostalgi! Tänk vilken dröm att ha en mamma som alltid bakar, i huset alldeles bredvid dessutom - underbart! <3

Evas blogg sa...

Sara: Ja tänk, det blev en dröm för dig också :)

carina@pocolococreativo sa...

Slitsamt - naturligtvis, men du fick till det, det syns på bilderna att du skapade en miljö som måste ha varit fantastisk!

smulan sa...

Nu blev jag osäker om det kan vara ditt café vi besökte...

Jag är nästan säker på att det var början av 90-talet vi besökte ett mysigt café på en innergård på Frösön, men det kan ju ha funnits flera?

Evas blogg sa...

Carina: Tack ska du ha! Ja de som kom dit trivdes. Många fina möten blev det genom åren.

Smulan: Fast detta café låg på Rödön. Det var när vi bodde där, innan vi flyttade till Frösön. Så det var nog inte detta då .