söndag, februari 21, 2010

Måste man berätta allt?

Med risk för att låta som en moraltant skriver jag ett inlägg om ett tabubelagt ämne, nämligen sex. Jag undrar: är man en hämmad människa om man inte pratar om sex lika naturligt som om mat? Sex är ju ändå ett naturligt behov vi människor har.

För egen del är det inte ett självklart samtalsämne då jag tycker att det är en gåva som skall vårdas ömt. Det är inget jag basunerar ut och vill heller inte höra andra göra det. Det känns för privat. Jag tycker att det är något mellan de parter det gäller. Visst lyssnar jag och stöttar om det finns problem. Men just detta ingående berättande, nej det vill jag inte veta. Jag är så in i nordens less på allt sexältande som finns i media. Finns det inget viktigare att lägga ner sin tid på? Jag minns en kvinna jag kände en gång, hur hon raljerade med hur många män hon hade legat med. Jaha. Och? Jag vet inte vad det är de vill med att berätta. Bekräftelse? I så fall kan jag säga att jag är inte det minsta imponerad.

Som sagt, med risk för att låta som en moraltant.

Och då är jag gärna en sådan.

Hur ser du på detta?

12 kommentarer:

S o F sa...

Finns det något ämne som är så uttjatat som sex. Tror inte det.

Allt som det pratas om i för stora doser blir till slut ointressant - i alla fall för mig.

Så jag är nog ungefär som du.

Ha det gott i veckan Eva!

ab sa...

Jag gillar inte att det pratas så kallt, hårt och ytligt om sex som är så vanligt nu. Jag får en känsla av att folk som gör det försöker skydda sig genom att låta lite för hurtiga och lite för cyniska.

Sex behöver inte alltid vara gravallvarligt, men det är ju något som berör en. Man kan ta det lite varsamt. Framför allt tycker jag att själva glädjen i erotiken verkar ha kommit på avvägar. Var det inte meningen att det skulle vara roligt och underbart?

Elisabet sa...

För att inte tala om hur alla skriverier om hur man uppnår ett hejdundrande sexliv torde sätta våldsam press på framför allt unga män och kvinnor!

Är man inte ständigt pilsk, är det ju likvärdigt med att vara misslyckad som människa.

Och svingar man sig inte i kristallkronan iklädd läderkläder och med piskan inom räckhåll, är man förstås hämmad.

Jag är himla glad att jag inte är femton år nu.

Bloggblad sa...

För nån vecka sen vaknade jag av ett sexsamtal mellan ett gäng tjejer i radion, jag är inte alls pryd, men håller med... jag vill inte veta allt vad andra gör. Och jag vill inte höra om deras syn fritt sex.

Jodå, jag stängde av.

Evas värld sa...

Om jag skriver en bok kan jag nog skriva om nästan vad som helst, då är det litteratur. Men jag drömmer inte ens om att prata om mitt eget sexliv. Det är så privat, inget samtalsämne, inget det ska babblas om...det erotiska livet delar jag med den jag är tillsammans med, jag tycker det är vackert att vara två som delar upplevelsen, två räcker. Jag är nog närmast pryd när det gäller att dela med mig av så privata saker - om jag inte skriver en roman, men då är det ju inte jag!

Annika sa...

Jag skrattar gärna åt s.k. fräckisar men jag är varken intresserad av att prata om mitt eget sexliv eller andras. Mitt är mitt och andras är helt enkelt ointressanta.

Cecilia N sa...

En röst till på samma "parti".

Evas blogg sa...

SoF: Ja även om det är ett behov hos oss människor så är det inget som behöver basuneras ut, tycker jag. Det är ett privat behov. Tack detsamma.

ab: Ja det ligger en massa prestige i det hela, känns det som.

Elisabet: Hahaha...ja det var ord och inga visor det :) Men jag tror att det inte bara är tonåringar som har denna prestige över sig. Det finns överlag, i alla åldersgrupper.

Bloggblad: Jag blir mest trött. Känns så ointressant. Är allt detta snack ett I-landsfenomen måntro?

Eva: Nej det är ju en helt annan sak, inom litt. kan det ge en stark bild av relationen. Men som du säger, i det verkliga livet tycker jag det är en handling som är för privat för att basuneras ut.

Annika: Samtycker!

Cecilia: :)

Ebba G sa...

Bottnar det inte i en jättestor otrygghet att man måste basunera ut sånt? Som att det inte räcker att själv fyllas av lust. Som om andra måste bekräfta att det är häftigt, att man är häftig...
Och då handlar det ju egentligen inte om sex eller lust eller kärlek utan om att det finns en massa otrygga människor som skriker efter att få sig själva bekräftade i sin innersta ensamma undran över om de är OK som människor?!

Evas blogg sa...

Ebba: Klokt inlägg av dig. "Som om det inte räcker att själv fullas av lust." De meningen säger allt. Och din slutsats tror jag på, att kontentan av det hela handlar om ett stort bekräftelsebehov.

cruella sa...

Jag förstår precis vad du menar, jag tycker inte sex är allmängods.

Å andra sidan kan jag visst dryfta somligt med vissa vänner, men det är ALDRIG utan anledning, som vilket samtalsämne som helst. Sex och kärlek genom ett långt äktenskap med barnafödslar, amning, bebisar och allt möjligt annat som hör till familjelivet kan vara rätt så stora utmaningar - och ibland behövs andra synvinklar än ens egen och partnerns.

Men det är nog en annan sak än det du menar?

Evas blogg sa...

Ja det här handlar mer om ett slags skrytsamt sladdrande om sin sexualitet och om sina "kap". När man i detalj berättar. Jag vill inte höra! Är inte intresserad!