Ett frusen droppe smälter av solvärmen. Långsamt. Det får ta sin tid.
Vi hade ett bloggsamtal hos Eva om "vinterförfallet", då man inte orkar bry sig om någonting. Då sunkigheten får övertaget. Vi var några stycken som kände igen oss i hennes beskrivning. Igenkännandets glädje - jag är inte ensam. Samtidigt en glädje över att vi kan peppa varandra att komma ur denna tråkiga cirkel.
Jag undrar vad det är som gör att vi hamnar i detta vintervacuum? Är det kylan som stänger inne de livsbejakande energierna?
Jag vet att det frusna kommer att tina upp. Jag vet det för jag känner igen det. År efter år, alltid detta vinterförfall, då ingenting blir gjort. Dagarna går. En i taget.
Men idag strålar solen och jag ska köpa mig en bukett tulpaner.
Långsamt börjar det tina.
11 kommentarer:
När naturen tinar upp gör vi detsamma.
;)
Känner igen...
Jag trodde det var klimakteriet. ;)
Varma hälsningar!
Madicken: Ja det är nog så det är.
SoF: I så fall har jag varit i klimakteriet under väldigt många år :)
Väldigt vacker bild Eva!
Allt har sin tid, och vi är där.
Fin bild! Ja, nog har jag sunkat ihop under de senaste dagarnas insnöande. DET kan jag skriva under på :-)
Men, jag kan ju inte ens ta mig ut...
Tulpaner låter BRA!!
Carina: Tack! Jag känner mig så hedrad när du gillar mina bilder, di som är proffs på det!
Ja det är ju så det är.
Annika: Tack! Nej ni kan ju inte göra annat än att hålla er inne. Vilket otroligt ruskväder som drabbat er!! Nu får vi hoppas att det avtar snart!
Det är väl naturligt att sunka till sig och gå i delvis vinterdvala. Åtminstone vi här i Norden som har dessa årstidsväxlingar och ett väldigt intensivt sommarhalvår behöver kanske det.
Men det vore mer praktiskt att hålla på med att måla och tapetsera och sån't mitt i mörkvintern i stället som det alltid blir: Den lusten infinner sig samtidigt som ljuset.
Ingela: Ja det är nog så men jag tycker att mitt insunkande ligger åt idehållet. Ja så är det oftast, energin och arbetsglädjen infinner sig när ljuset återkommer. Och då har man så mkt att göra utomhus. Vi ska måla om i lägenheten till sommaren, när vi ändå inte bor här utan i stugan :) Får se hur det blir med den saken.
Jag vet inte hur det är för er andra men nog tycker jag att denna vinter har känts evig. Kan inte minnas att jag var så trött förra året vid samma tid som jag är nu.
Normalt känner jag igen mig i sunkighet och förfall, men så mycket kul som hänt mig senaste halvåret har jag nog aldrig varit med om sammanlagt. Så inte hinner jag titta i spegeln efter förfall... får väl en chock en vacker vårdag...
Annika: Ja nog har det varit extremt denna vinter. Kylan och all snö tror jag gör sitt när det gäller trötthet.
Bloggblad: Hahahaha....men vad härligt att ha det så kul!! Njut!
Skicka en kommentar