Eftermiddag på Frösön. Om du klickar på bilden så infinner sig sagokänslan.
"Om aftonen, då lille Kay var hemma och halft afklädd, kröp han upp på stolarna vid fönstret och tittade ut genom det lilla hålet; ett par snöflingor föllo der ute, och en af dessa, den allra största, blef liggande på kanten af den ena blomsterlådan; snöflingan växte allt mer och mer, och slutligen blef hon ett helt fruntimmer, klädt i det finaste, hvita flor, hvilket var liksom sammansatt af millioner stjernlika fjun. Hon var så fager och fin, men af is, den bländande, blänkande isen; lefvande var hon emellertid; ögonen tindrade som två klara stjernor, men det var ingen rast eller ro i dem. Hon nickade mot fönstret och vinkade med handen. "
Ur "Snödrottningen" av H C Andersen
9 kommentarer:
Underbar!
Ser ut ungefär som i Råsunda... :D
Carina: Ja så vackert! Men så kallt!
Annika: Så snödrottningen har varit framme i Råsunda också?
Det är onekligen alldeles obegripligt vackert med all snön och rimfrosten och snötyngda granar, såna som man ser från skidskyttesändningarna, men inte riktigt finns här, i alla fall inte i närheten av pensionatet.
Ändå när jag en ständig längtan efter ..., barmark.
Det hjälps inte.
Eva .., Eva ...!
Vad du är snäll och rar!
(Men allt är förborgat ännu).
Elisabet: Då bor du på rätt plats. Själv har jag ändrat inställning till vintern under senare år. Vet inte vad som hänt men jag gillar allt det vita nu för tiden. Och vilken tur att jag bor här då:) Redan?! Trodde det skulle komma i morgon. Bara du nu inte blir besviken. Bara så lite, så lite.
Vilken magisk bild!
Underbar bild och jag älskar H C Andersen. Har använt just sagan om Snödrottningen i predikan..
Eva: Ja visst är den! Fantasierna sätter igång inom mig :)
Madicken: Kan tänka mig att det finns en del att hämta till en predikan i just den sagan.
Skicka en kommentar