måndag, december 28, 2009

Ingen av våra två bilar startade idag och det blev en kort stund av panik när Elins kille skulle till tåget. Hur stor är sannolikheten att bägge bilarna vägrar starta när bägge står på motorvärmare? Den sannorlikheten är liten men inträffade just då, tio minuter innan tåget skulle gå. Taxin var snabb och G hann med tåget.

Något som däremot värmde dagen var kortet som låg i brevinkastet i morse. Ni kanske minns att jag hängde ett paket på dörren strax innan jul. Ett paket till tidningsbudet.



Tänk så roligt det är att kunna glädja andra.

Och ute har nu temperaturen sjunkit ännu mer. Jag tror att även våra bilar skulle behöva en uppmuntran i kylan.

4 kommentarer:

Annika sa...

Det var fint gjort av dig och av Leif! Det finns nog hopp för mänskligheten, tror du inte det? :)

Elisabet sa...

Åååå, så rörd jag blir!

Det kommer han säkert alltid att minnas. Och det är så det är .., det är inte det stora jämt som är Viktigt ., det är det lilla som händer i vår vardag.

Lite guldstjärneglädje så där.

S o F sa...

Jag blev också rörd...

Eva, du var den enda som hade tänkt på tidningsbudet. Så gulligt av dig!!

Jag vill också tacka för din omtanke, den värmde ända ner till Västergötland.

Kram!

Evas blogg sa...

Annika: Absolut. Det är sådana här små handlingar som bevisar det :)

Elisabet: Ja guldstjärneglädjena är de som förgyller den grå vardagen!

SoF: Ja jag trodde det skulle vara fler. Vad fint att även du fick känna av omtanken. Kram!