Jag provsitter vår rekvisita, den gamla fåtöljen.
Ikväll har jag varit i ett missionshus för första gången i mitt liv. Riktigt mysigt gammalt hus med Jesus och lammet blickandes ner på oss. Separat rum för kaffeintag och ett litet kök med en stor emaljerad kaffepanna.
18 inbetalda åhörare lyssnade på oss, denna regniga och mörka novemberkväll. Vi gjorde bra ifrån oss tycker jag. Riktigt proffsigt faktiskt.
Vi hade släpat med oss kort, tavlor, böcker...men inte blev det några affärer för min del inte. Jag fick vackert packa ner allt igen. Lite snopet kändes det men det var ju antagligen inte för att handla de kom. Det var bara jag som hade förväntningar på att få göra lite affärer.
Nu står mina väskor ouppackade på hallgolvet. Jag är nöjd med kvällen men så innerligt trött.
Väskorna får stå till i morgon.
5 kommentarer:
Det tar på krafterna! Men det känns ändå som om kvällen var lyckad. Hoppas det!
Bra att det känns bra!
Kanske är du som jag (numera) att allt sådant där socialt och utåtriktat tar ordentligt på krafterna. Det spelar ingen roll hur roligt det än är, det "kostar på" - ändå...
Önskar dig en god natts sömn!
Eva: Ja det tar ordentligt på krafterna. Men jag tror att alla (eller de flesta) var jättenöjda när de gick hem. En gemytlig stämning, men jag var inte på topp.
SoF: Exakt så, jag blir så slut såjag vill bara gråta. Hemst att känna så när det egentligen är roligt. Men som du säger, det kostar på.Tack detsamma önskar jag dig!
Så modig du var som ställer dig upp och läser inför publik! Inte undra på att du känner dig lite mör efter en sån kväll.
Christina: Haha...ja det kan göra en mör. Men jag är ganska van vid att tala inför publik så jag har inga problem med det. Men visst blir man trött efteråt, allt surr och det långa arbetspasset gjorde mig helt slut.
Skicka en kommentar