tisdag, september 08, 2009

Städhjälp



"Kan jag inte få komma och skura er balkong någon dag?",

undrade min gamla mamma i förra veckan.

"Orkar du det?", blev min fråga till henne.

"Orkar" Det är klart jag orkar", svarade hon lite förnärmat.

Min mamma är 86 år, pigg för sin ålder, men hon har problem med en opererad höft och är lite vinglig ibland. Samtidigt blev jag så glad, inte främst över att få balkongen städad (något som jag sällan gör, då vi aldrig är där). Jag blev glad över hennes entusiasm, något som jag sett väldigt lite av sedan pappa dog.

Idag var det dagen S, städdagen. Mamma hämtades, hon stod ute vid vägen och väntade med skurkäppen i näven (min är i stugan). Efter kaffe och blåbärsmuffins satte hon sedan igång och städade. Fönstret torkades, först med såpvatten, sedan med ättiksvatten (ingen fönsterputs där inte). Balkongen skurades i flera omgångar, medan hon puttrade på mig om hur slarvig jag var. Så noggrann som hon är när hon städar har jag aldrig upplevt någon annan, själv ligger jag ljusår ifrån.

"Har jag inte lärt dig nånting!", muttrade mamma lite då och då.

"Jo då, du har lärt mig massor, men jag är kanske inte lika noggrann som du", blev mitt svar.

Jag såg att hon tog sig för ryggen några gånger och undrade om jag skulle ta över.

"Aldrig!"

För även om hon får ont så tycker hon det är så roligt att få hjälpa till. Att vara behövd. Det är viktigt.

När städningen var färdig bjöd jag mamma till bords. Tunnpannkakor och nykokt blåbärssylt. Vi satt där i skenet från de två ljusen och pratade om livets små händelser. Det kändes gott i hjärtat. Fönstret blänkte och jag berömde henne för det hon hade gjort. Då log hon lite generat.

När jag skjutsade hem henne hade regnet börjat falla.

"Jag kommer gärna en annan dag och putsar fler fönster", sa hon innan hon tog sin skurkäpp och klev ur bilen.

Kära, kära mamma.

Du är så fin!

17 kommentarer:

Sara sa...

Åh vad glad jag blir när jag läser detta, även om jag känner ett styng i hjärtat av hemlängtan!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Åh Eva vad fint, jag börjar gråta! Ta hand om din lilla mamma, njut av hennes sällskap och låt henne absolut få putsa dina fönster och känna sig nyttig, oumbärlig och alldeles väldigt älskad.

Evas blogg sa...

Sara: Ja det kändes riktigt bra, även om hon muttrade om hur slarvig jag är :) Det är bara att slå dövörat till. Blir själv glad när jag ser hennes glädje. Ja du skulle varit här och ätit pannkakor istället för gräddmjölken du drack :)

Eva: Tack! Ja tänk en sådan glädje över att få ha en uppgift i livet. Det är SÅ viktigt. Och jag känner att när som helst kan dessa dagar vara ett minne och därför är det så viktigt att ta tillvara på dem.

Christina sa...

Så bra att hon fick känna sig nyttig och ni fick en ren balkong ;) Två flugor i en smäll :)
Nä, så där som våra mammor städade kommer man aldrig i närheten av. Jag talar för mig själv.

S o F sa...

Rörd...

Evas blogg sa...

Christina: Ja visst var det fiffigt! Nej inte jag heller, kan det vara en generationsfråga?

SoF :)...

Elisabet. sa...

När mamma hade blivit dement .., ville hon prompt rensa vår långa häck.
Jodå, det fick hon så gärna göra.
I dagar låg hon där och rensade och rensade och var så glad och exet loooog mot henne och sa ..."hör du Ann-Gerd ., du ska då väl inte ge dig ut på godsägarens stora åker nu och rensa där också ...?"

Ja, man visste ju aldrig.

När hon kom till gruppboendet brukade hon skala potatis.

Bara en sån sak.

Att, som du skriver, få känna sig behövd.

Lyckliga du som har din mamma i livet!

Evas blogg sa...

Elisabet: Jaa du, jag tror att vi alla behöver känna oss behövda, annars förtvinar vi lite inombords. Och tänk så fint att din mamma fick skala potatisen, det är inte alla gruppboenden som ens har eget kök. Ja jag uppskattar det mer och mer, även om det kan kännas jobbigt ibland.

Annika Estassy sa...

Det var en fin dag som du beskrev på ett fint och kärleksfullt sätt Eva.

Evas blogg sa...

Annika: Tack!

Lena sa...

Åh, så fint du skriver och jag förstår att hennes entusiasm värmer extra mycket.

Evas blogg sa...

Lena: Ja det är fint att se att hon fått tillbaka gnistan vissa dagar. Inte alltid, långt ifrån, men ändå...

Anonym sa...

Å kära nån...jag blir helt rördoch tårögd medan jag läser. Ser knappt tangenterna.
Vilken betydelse det måste ha varit för din mamma att kunna göra lite nytta och så skönt för er båda!
Varma kramar!
Nu ska jag torka tårarna.

Evas blogg sa...

Marskatten: Ja det kändes hur glad hon var och jag blev glad över den rena och fina balkongen. Nu vill hon komma en annan dag och putsa vardagsrumsfönstren. Kram till dig!

Vårdagjämning sa...

Åh den som hade en mamma.....var mycket rädd och varsam om din!

Vårdagjämning sa...

Men hälsa din mamma och tacka för hon gav mig inspiration ikväll i solnedgången. Jag putsade 4 fönster som vätter ut mot altanen, alla 4 sidor, gått och tittat på dem ett tag, och tog såpa (blir hemskt svart på fönstren här i Stockholmstrakten) och sedan finputs med ättika i vatten. Blev strålande och jag är nöjd i sena timmen.

Evas blogg sa...

Vårdagsjämning: Ja det är fint att ha sin mamma kvar i livet, trots hög ålder. Men så roligt att hon kunde inspirera!! Ska hälsa henne det.