söndag, augusti 16, 2009

Kusinträff

Fönster på den gamla jaktstugan.

Igår var det kusinträff på min makes sida. 60 personer, från olika delar av landet, samlades för att utforska Offerdalsbygden. Där bodde en gång i tiden deras anförvanter på sin mamma eller pappas sida.

Vi åkte bilkaravan genom byarna och människorna där såg undrade ut när vi åkte förbi. Den Jämtländska landsbygden är knappast van vid så många bilar på en och samma gång.

Lunchen intogs på Alsenberget, där släkten har en gemensam jaktstuga.

Dagen avslutades med middag i en ombyggd ladugård (på gäll´n).

En härlig dag, på många sätt och vis.

Idag har vår yngsta återvänt till Linköping och stugan känns med ens så tyst och tom.

Jag har ännu inte vant mig vid att hon inte finns här med sitt smittande skratt och sina glada upptåg.

Ute har det regnat precis hela dagen och nu vet jag,

sommaren är definitivt slut.

Glädjeämnen finns det fortfarande kvar:


Hästarna har återvänt till hagen, efter bete på annan plats.





Tomaten "Spreckles" är nästan mogen.

I morgon är det måndag igen. Jag måste börja tänka vardag igen.

Hur gör man?!

6 kommentarer:

Vonkis sa...

Oj, vilken tomat! Är den så stor som den ser ut att vara?

Tänka vardag, ja du, har inte kommit på det själv än.

Evas blogg sa...

Vonkis: Ja den är stor. Men så är det också den enda tomaten på den plantan. Visst är det svårt?!

Annika sa...

Det gick lättare än jag trodde att komma tillbaka till vardagen, kanske ett tecken på att jag verkligen vilat ut denna sommar?
Mina tomatplantor kommer inte att hinna ge en enda liten tomat är jag rädd för - har dem ståendes mot en södervägg men det räcker inte.

Annika sa...

Jo, nog känns det som att sommaren är slut. Det tycker jag med, trots att jag har en massa sommar kvar innan det blir höst.
Förstår att du saknar din tös, och att det blir tomt.
Wow, vilken tomat!!!
Kram!!

Evas blogg sa...

Annika: Ja det brukar göra det. Oftast är det tiden innan som är jobbigast. Mina tomater står också mot en södervägg, de är många men tror inte att de heller kommer att hinna mogna.

Annika: Även om det skulle bli varma dagar nu så är sommarkänslan över. Alla har gått tillbaka till vardagen igen och det är inte alls som när man är ledig. Ja tomt blir det verkligen. Men man vänjer sig efter några dagar. Tomt är det alltid efter dem, mer eller mindre, men sånt är ju livet. Roligt att de vill ut i världen också.
Ja tomaten var stor men tyvärr inte så god :(

Evas värld sa...

Två små fina tomater blev det hos mig. Tomatplantan är lika vissen som jag kände mig häromdan. Jag får rycka upp mig. Men det blir jobbigt när Ellen drar till Vietnam, så är det bara.... Vi får väl hitta sätt att skämma bort oss i ensamheten, Eva?