lördag, april 11, 2009

Påskmiddag


Bordet är dukat. Maten skall snart tas fram. På menyn står bl a Quinoasallad, sesamkyckling med tomatsalsa, laxmousse, köttfärsknyten, ostar och hembakade baguetter. Efter en dag i solen känns det härligt att få sätta sig och äta tillsammans med familjen.

Klockan tio beger jag mig till kyrkan för påsknattsmässa. Jag ska inleda med Jesaja 53, något jag gjort under ett antal år nu. Därefter dukar vi bordet och firar mässa.

En kväll i gemenskapens tecken.

9 kommentarer:

Vonkis sa...

Det där lätt gott, både för magen och själen.

Madicken sa...

Härligt! Har inte ätit så påskigt ännu - men efter mässan blir det påskfrukost med alla tillbehör
:)

Marskatten sa...

Så trevligt det låter! Som Vonkis säger, både för magen och själen.
Kram!

Elisabet sa...

Detta att sätta sig tillsammans vid ett bord och dela en måltid .., finns det egentligen nånting som är så ..., livsbejakande?

Det undrar jag.

Evas blogg sa...

Vonkis: Det var det också :)

Madicken: Låter fint det. Vi äter inte så påskigt, ingen sill, däremot buffe´ med andra godsaker.

Marskatten: Ja det var fint på alla sätt och vis :) Kram till dig!

Elisabet: Nej det har du rätt i, kan nog inte finnas det.

Vonkis sa...

Hmm, vet inte om du får mail när du får kommentarer så jag kopierar och klipper in lite här.


Ska ni bo i Yval? Tror det var så det hette det stället.

Det verkar som att vi missar varandra, jag kommer nog upp veckan som följer men det är inte riktigt bestämt än.

här har du några bilder hemifrån. Om du kommer ihåg bröllopet jag slet med i somras så var vigseln i Nätra kyrka i Bjästa och mottagningen på Näske krog.

Evas blogg sa...

Vonkis: Tack ska du ha, vilka fina bilder! Nu längtar jag ännu mer. Det heter Forsvillan där vi ska bo. Jag känner ju inte till något om samhället så jag har ingen aning än var det ligger, mer än i Köpmanholmen.

Amber sa...

Att äta tillsammans är nog inbyggt som en nödvändighet i oss människor. Det ger en speciell trygghet att vara med sina nära och dela en måltid.

Min kyrkliga verksamhet blev att sjunga bl a Improperierna på långfredagen. Skönt att långfredagen är över - det blir väldigt tungt.

Evas blogg sa...

Amber: Ja visst är det så. Ja långfredagen är en tung dag men samtidigt nödvändig, att känna det tunga för att sedan gå in i det glada, ljusa. Så känns det i alla fall för mig.