Idag är det min mammas födelsedag. Jag vet att hon har bakat småkakor och toscakaka, en köpetårta kommer hon också att bjuda på. I matväg kommer ingenting att saknas.
Någon som däremot kommer att saknas är pappa. Han stol kommer att stå tom.
Dessa högtidsdagar blir saknanden så påtaglig och det gör extra ont i hjärtat. Inget är som förut, kommer aldrig mer att vara.
Jag säger grattis till min mamma och till pappa säger jag:
"Jag saknar dig så otroligt mycket."
4 kommentarer:
Det är snart precis ett år sedan mamma dog.
Den femte april.
Och jag har fortfarande svårt att gå förbi hennes gruppboende, utan att det blir en klump i halsen.
Där utanför är buskaget där sonen kissade, det var just innan vi skulle gå in till mamma .., den där morgonen när hon dog.
"Vänta mamma ...!" ropade han.
Kanske var han nervös.
Och allt blir annorlunda utan mamma eller pappa.
Jag tänkte på just det igår när du kommenterade på min blogg att hon fyller idag. "Åh stackars Evas lilla mamma som så snart ska fira födelsedag och sakna sin man" så tänkte jag.
Det är såna här dagar som är så svårt och det är så tomt....blir som sagt aldrig sig likt. Men på något sätt lämnar de oss aldrig trots att de inte är här med oss....
Tänker på er idag.
Ja, helger och årsdagar... känns det lite extra förstås. Svårast med första gången av allt som ensam, tror jag.
Elisabet: Ja det blir verkligen annorlunda, alldeles ofantligt. Och jag tror också att det kommer att ta tid. Tänk det är snart ett år sedan din mamma dog, tiden har gått fort!
Londongirl: Ja det blir jobbigt såna här dagar. Alla de gamla vanliga har ringt, familjen kommer dit och kanske någon vän. Men, pappa är inte där. Men som du säger, han är så närvarande ändå. Tack snälla för omtanken!
Bloggblad: Ja det tror jag också, just det första året. Men saknaden kommer alltid att finnas, extra tung just nu.
Skicka en kommentar