fredag, mars 20, 2009

Att skriva en bok

“Det där hade jag kunnat skriva själv”, finns det vissa som säger när dom läser en bok. “Ja men gör det då”, svarar jag.

Det är så lätt att underskatta skrivandets konst, som om en bok är något man bara hastar ner på ett papper eller i ett worlddokument. Det är inte så enkelt.

Att skriva en bok kan vara en process som pågår under många år, som kräver många timmar av eftertanke. Det är inget man bara “spottar” ur sig (ok, en del kan göra det).

Min vän Maud hade igår releaseparty för sin nya bok “Ärrvävnad”, en bok som har tagit många år av eftertanke innan den blev färdig, tryckt och utgiven. Och det känns när jag läser boken, den är genomarbetad och jag som läsare kan känna tyngden av hennes ord. Att de funnits inom henne under lång tid, de har känts på, arbetats igenom och tagit en slutlig form. Då blir det en bra bok.

Maud har skrivit bok nummer två (den tidigare heter “Freds bok”) om att vara förälder till en utvecklingsstörd och autistisk son. Idag är Fred vuxen och bor i egen lägenhet i en gruppbostad sedan många år. I den här boken beskriver Maud sin resa genom alla dessa år. Resan består av olika stationer: Kampen. Acceptansen. Förändringen. Läkedomen.

Det är en lågmäld och fin bok. Små nyanser i livet, som jag kan känna igen mig i, även om jag inte har ett utvecklingsstört barn. I och med läsningen av denna bok får jag kunskap i hur det kan vara att leva med ett barn som inte befinnersig inom ramen för gängse normer. Jag lär mig mer, i och med det växer min ödmjukhet inför det “annorlunda”, det som inte finns i den värld som jag lever i. Just därför tycker jag att den här boken borde läsas av alla. Livet är en kamp för många av oss människor, kampen kan se olika ut men någonstans där mitt i alltihop finns ändå hoppet, det som gör att vi orkar gå vidare på livets väg.

Det går att förändra, bara man vågar. Det tar tid och kraft men det går.
Och precis så kan det vara att skriva en bok, något som Maud nu har gjort och lyckats så bra med.


Varmt lycka till säger jag till Maud.

Och till er säger jag: Läs boken! Även om du inte har ett utvecklingsstört barn i din närhet så finns det mycket att lära av denna bok.

Främst, att det går att förändra sin inställning till livet,

i det kan den läkande kraften finnas.

Är du intresserad av att läsa mer om Maud och hennes verksamheten kan du gå in på hennes hemsida .

7 kommentarer:

Anonym sa...

Och ju fler bra böcker man läser, desto mer övertygad blir man om hur svårt det faktiskt är!

Bloggblad sa...

Jag brukar bara le när personer omkring mig säger att de "har en bok i huvudet"... Det är betydligt svårare att få ner den på papper.

För min del är det svårare att få ut bok nr 3... och 4. Att få ner dem på papper var rätt lätt.

De finns alltså färdiga, men jag är ingen kändis och då är det jättesvårt, i stort sett omöjligt.

Evas blogg sa...

Klimakteriehäxan: Så sant!

Bloggblad: Ja böcker kan man flera av i huvudet, det är just det, att få dem på pränt, som är svårt. Nej att få ut en bok på förlag det är inte det lättaste. Nästan omöjligt i dagens läge när så många skickar manus. Kan du inte ge ut dem på eget förlag?

Tankevågor sa...

Vi får väl starta ett eget förlag och ge ut våra böcker som vi har i våra huvuden. För jag är övertygad om att vi har det flera av oss.

Jag har inget utvecklingsstört barn men ändå ett barn som inte "faller inom gängse ramar" och svårt sjuk har han varit och visst har det varit en ibland ofattbar kamp....
Så jag har en känsla av att jag kan känna igen mig i en del i den här boken. Borde nog beställa den.

Kram i natten från mig

Evas blogg sa...

Londongirl: Min kompis Maud har ett eget förlag så vi kan ju kolla med henne :) Då tror jag att den här boken skulle ge dig mycket. Du kan ju kolla på Mauds hemsida och lämna en kommentar där om du vill beställa boken. Kram till dig också ( i natten):

Elisabet. sa...

Jag köpte Vi:s tidning som bara handlar om böcker och där fanns förslag på flera olika förlag där man som "vanlig svensson" kan pröva sin lycka.

Nu hittar jag den inte, tidningen, men den inhandlades på Pressbyrån.

Evas blogg sa...

Elisabet: Tack för tipset! När jag gav ut min bok skickade jag manus till en mängd förlag, fick tillbaka från alla men något vänligt brev. Blev så less så jag gav ut boken själv. Lånade pengar till det och varenda öre har jag fått tillbaka, med råge dessutom. Men det är en satsning som man inte har en aning om hur det kommer att sluta. Det gäller att marknadsföra sig bra.