söndag, februari 01, 2009

Varm i hjärtat..

...blev jag när jag fick brev i fredags. Ett brev när det stod berättat om mitt nya fadderbarn Bertha från Bolivia. Bilden på henne kändes så igenkännande, jag fick nämligen en bild av mig själv i huvudet. Jag tycker att hon är lik mig som barn.

Lilla Bertha är fyra år och föräldralös. Hon tycker om att leka med dockor och med bilar. Och jag vet vad jag ska göra de närmsta dagarna, jag ska måla en fin bild och skicka till henne.

Jag

Bertha

21 kommentarer:

Bloggblad sa...

Oj, så likt! Lyckliga lilla Bertha som får dig som fadder!

Vonkis sa...

Det var verkligen likt! Hon kan verkligen tacka sin lyckliga stjärna som får en av dina underbara bilder att förhylla dagarna med.

S o F sa...

Ja men...ni är ju jättelika! Så lustigt, nästan lite "scary" som vi brukar säga ibland.

Vi kanske får se bilden sen? Om du vill alltså.

Evas blogg sa...

Bloggblad: Tack ska du ha :)

Vonkis: Tack! Jag funderar på vad jag ska måla till henne.

S o F: Ja visst är det! Ja visst ska ni få det, bara jag kommer på nåt att måla.

Vonkis sa...

Hmmm, den där kvinna som brukar figurera på dina kort, de där du brukar ta med och samtala kring. Har för mig att hon cyklade en gång (käre värld, låter som en målningsstalker märker jag...)
Kanske kan hon cykla i Bolivia?

Jämtlandstösen sa...

Ja, där fanns det verkligen en likhet mellan er. Överraskande:-)
Vad är det för organisation du har fadderbarnet genom? Jag funderar på att själv bli fadder, vore meningsfullt även för dottern, och det vore intressant att veta vilken organisation. Är det genom kyrkan kanske?

Elisabet. sa...

Helt otroligt vad ni är lik varandra!

Det kanske är ett tecken ....?

(Vi pratade om öde kontra slump, PV och jag själv. Han tror på slumpen, jag på ödet.)

Anonym sa...

Du har helt rätt!
Ni är verkligen lika. Det måste vara någon mening med detta.

Evas blogg sa...

Vonkis: Hahaha....och tänk så konstigt, jag funderade förut på att rita en flicka som cyklar (till Bolivia).

Jämtlandstösen: Ja jag blev nästan lite ställd när jag såg fotot. Märklig känsla. SOS-barnbyar är det. Hoppas och tror att de är seriösa. Kolla deras hemsida. Ja det är värdefullt både för våra barn och oss själva med ett fadderbarn tycker jag. Vi som har mycket kan ge till ett barn som har det tufft.

Elisabet: Ja man kan ju undra. Lite konstigt är det.

Evas blogg sa...

Marskatten: Ja, undrar vad det är?!

Anonym sa...

När det gäller sådant här, tror jag att en högre makt som är inblandad. Det är vad jag tror.

Tankevågor sa...

Men det är ju otroligt! Ni ÄR väldigt lika. :-)
Förunderligt och härligt på samma gång. :-)

Evas blogg sa...

Marskatten: Jag är böjd att hålla med dig.

Londongirl: Ja visst är det!

Anonym sa...

Hjälp, vad häftigt! Ni är verkligen lika varandra på korten! :-)

Evas blogg sa...

Blyger: Ja lite skumt är det :)

Madicken sa...

Sannerligen märkligt...och fint!

Evas blogg sa...

Madicken: Ja, fint var ordet!

Christina sa...

Ja oj vad ni var lika varandra :)

SOS-barnbyar tror jag är väldigt seriösa, jag hade under många år ett fadderbarn i Vietnam och jag fick faktiskt det största förtroendet för organisationen.

Evas blogg sa...

Christina :) Ja jag vet fler som har sina fadderbarn via dem och jag tycker också det verkar seriöst.

Vonkis sa...

Ja där ser man, genier tänker likadant, eller vad är det man säger...

Evas blogg sa...

Vonkis: Precis så!! :)