Lilla Bertha är fyra år och föräldralös. Hon tycker om att leka med dockor och med bilar. Och jag vet vad jag ska göra de närmsta dagarna, jag ska måla en fin bild och skicka till henne.
Jag
Bertha
söndag, februari 01, 2009
Varm i hjärtat..
...blev jag när jag fick brev i fredags. Ett brev när det stod berättat om mitt nya fadderbarn Bertha från Bolivia. Bilden på henne kändes så igenkännande, jag fick nämligen en bild av mig själv i huvudet. Jag tycker att hon är lik mig som barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Oj, så likt! Lyckliga lilla Bertha som får dig som fadder!
Det var verkligen likt! Hon kan verkligen tacka sin lyckliga stjärna som får en av dina underbara bilder att förhylla dagarna med.
Ja men...ni är ju jättelika! Så lustigt, nästan lite "scary" som vi brukar säga ibland.
Vi kanske får se bilden sen? Om du vill alltså.
Bloggblad: Tack ska du ha :)
Vonkis: Tack! Jag funderar på vad jag ska måla till henne.
S o F: Ja visst är det! Ja visst ska ni få det, bara jag kommer på nåt att måla.
Hmmm, den där kvinna som brukar figurera på dina kort, de där du brukar ta med och samtala kring. Har för mig att hon cyklade en gång (käre värld, låter som en målningsstalker märker jag...)
Kanske kan hon cykla i Bolivia?
Ja, där fanns det verkligen en likhet mellan er. Överraskande:-)
Vad är det för organisation du har fadderbarnet genom? Jag funderar på att själv bli fadder, vore meningsfullt även för dottern, och det vore intressant att veta vilken organisation. Är det genom kyrkan kanske?
Helt otroligt vad ni är lik varandra!
Det kanske är ett tecken ....?
(Vi pratade om öde kontra slump, PV och jag själv. Han tror på slumpen, jag på ödet.)
Du har helt rätt!
Ni är verkligen lika. Det måste vara någon mening med detta.
Vonkis: Hahaha....och tänk så konstigt, jag funderade förut på att rita en flicka som cyklar (till Bolivia).
Jämtlandstösen: Ja jag blev nästan lite ställd när jag såg fotot. Märklig känsla. SOS-barnbyar är det. Hoppas och tror att de är seriösa. Kolla deras hemsida. Ja det är värdefullt både för våra barn och oss själva med ett fadderbarn tycker jag. Vi som har mycket kan ge till ett barn som har det tufft.
Elisabet: Ja man kan ju undra. Lite konstigt är det.
Marskatten: Ja, undrar vad det är?!
När det gäller sådant här, tror jag att en högre makt som är inblandad. Det är vad jag tror.
Men det är ju otroligt! Ni ÄR väldigt lika. :-)
Förunderligt och härligt på samma gång. :-)
Marskatten: Jag är böjd att hålla med dig.
Londongirl: Ja visst är det!
Hjälp, vad häftigt! Ni är verkligen lika varandra på korten! :-)
Blyger: Ja lite skumt är det :)
Sannerligen märkligt...och fint!
Madicken: Ja, fint var ordet!
Ja oj vad ni var lika varandra :)
SOS-barnbyar tror jag är väldigt seriösa, jag hade under många år ett fadderbarn i Vietnam och jag fick faktiskt det största förtroendet för organisationen.
Christina :) Ja jag vet fler som har sina fadderbarn via dem och jag tycker också det verkar seriöst.
Ja där ser man, genier tänker likadant, eller vad är det man säger...
Vonkis: Precis så!! :)
Skicka en kommentar