onsdag, februari 11, 2009

Sorgens dag

I eftermiddags, strax efter klockan fem somnade min pappa in till den slutliga vilan.

Tack och lov kom min bror upp från Malmö igår. Allt gick så fort. Han var uppe i morse och drack kaffe sedan la han sig, för att aldrig mer kliva upp.

Det är ofattbart. Fast jag såg pappa ligga där så är det svårt att ta in att han inte finns här bland oss mer. Men han fick det bästa slut man kan tänka sig. Mamma, min bror och jag, tillsammans med pappa som låg i sin egen säng.

Lugnt och stilla. Otroligt fin läkare som kom snabbt. Jättefin ditriktssköterska som gav pappa morfin. Och det var då han kunde vila, ingen jobbig andning längre. Två timmar efter sprutan slutade han andas för gott.

Dagens "resa" har varit omtumlande och känslofylld. Jag längtar efter några timmars sömn nu.

En ny tid väntar.

Just nu känns det enbart

tomt.

36 kommentarer:

ab sa...

Kära Eva, vill bara skicka en varm och stillsam kram.

Ingela sa...

Du finns i min aftonbön också. Det låter bra att slutet blev lugnt.

Elisabet sa...

Men åäåååå Eva .., så fort det gick!

Den allra varmaste av kramar!!

Monet sa...

Även om det känns tomt och konstigt och ofattbart så var glad över att din pappa fick sluta sitt liv på det här fina sättet. Så önskar vi ju alla att det blev, eller hur?

Tänker på dig och din pappa. Var glad att du fick ha honom så länge. Min dog när jag var sexton, det var lite för kort tid faktiskt.

Ellis sa...

Och här kommer en stor, stor kram från Västmanland.

Jag ska tända ett ljus för er.

Kram kram kram

Christina sa...

Oj, så fort det gick, jag känner mig helt förstummad.

Eva, jag skickar en varm varm kram härifrån stationen, och jag tycker att din pappa hade tur som fick gå bort som han gjorde.
Han slapp bryta upp och flytta till ett äldreboende, bara en sån sak.

Men allt sånt där tänker du naturligtvis inte på ikväll/natt.

Jag har det så nära inpå mig att mista min pappa så jag törs skriva att jag vet hur du känner det...på ett ungefär.

Och jag känner med dig. Det tar tid innan man fattar. Jag har inte fattat det än.

Evas blogg sa...

ab: Tack och jag tar tacksamt emot den. Behöver den verkligen just nu.

Ingela: Tack snälla du! Och vad fint att jag finns med i din bön.

Elisabet: Ja det gjorde ju det. Tack för dina kramar!

Monet: Ja det kunde inte ha blivit ett finare avslut, med nära och kära. Det är jag så tacksam över. Ja han fanns i mitt liv under 53 år, många minnen att tänka igenom. En fin man som fattas mig nu.

Ellis: Gulle du, tack snälla du, för ljuständning och varma kramar.

Christina: Ja visst gick det snabbt? Jag fattade det inte i morse när jag kom dit, helt utslagen från ena stunden till den andra.Och vi är jätteglada över att han fick dö henna i sin egen säng.Ja att fatta vad som hänt, det kommer att ta tid.

smulan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
smulan sa...

Sorg och tomhet. Men vad skönt att din far fick sluta sitt liv hemma med sina nära hos sig.
Styrketankar, Smulan

Evas blogg sa...

Smulan: Tack snälla! Ja det känns så bra att den sista dagen för honom blev så lugn och fin.

JULIE K sa...

Åååå så leit Eva.

Jeg sender deg en stor klem her fra Norge.....

Panter sa...

Vet du Éva, jag har nästan hållit andan när jag läst dina inlägg om din pappa.
Det är så sorgligt och så tomt, när någon som står en så nära försvinner. Du beskriver ändå det fint och din pappa och ni omkring honom fick nog ändå ett fint slut tillsammans. Stor kram till dig Eva.

Jeez sa...

*kramar*

Anonym sa...

Kära Eva!

Jag skickar dej kärlek och ljus och varma tankar. Sörj och gråt - kära vän, det tar tid att skiljas för alltid.
jag tänder ett ljus idag för dej och din familj och för din pappa. Varma varma och kärleksfulla tankar följer er alla!
Kram Maud

em sa...

Att förlora en förälder är alltid lika svårt, när än i livet det inträffar.Tänker på dig!
Margaretha

Anonym sa...

Tänker på dig vännen!

Kramar från Veronica (eko-)

Matildas fikarum sa...

Kram från Australien också! Vad fint ändå att ni alla fick vara hos honom på slutet.

Jämtlandstösen sa...

Fint att ni alla fick vara med och att din pappa fick det lugnt och tryggt med er omkring sig.
Varma tankar och kram

Cecilia N sa...

Lugnt och stilla. Hemma. När ni var där.

Men är det inte så man önskar att det ska gå till? (Om det nu tvunget ska gå till.)

En varm kram, Eva! Och dela med dig till din mamma och bror också.

Annika sa...

Åh Eva...
Vad ledsamt. Men ändå så fint att ni alla fick vara tillsammans och att döden kom så lugnt.
Men tomheten finns ju där naturligtvis. Såklart...
Varma kramar från mig...

Madicken sa...

Varma tankar och kramar!

cruella sa...

Tänker på dig som mist din pappa!

S o F sa...

Så lugnt han fick somna in och med er vid sin sida. Vad mer kan man önska när man tänker sig döden...

Mjuka varma kramar kommer här!

Evas blogg sa...

TILL ER ALLIHOP: Tack snälla ni för alla värmande hälsningar. Det gör gott i mitt hjärta!

Gunnel sa...

Ett fint sista minne att kunna få vara med när livet får ett värdigt slut.
Jag sänder mina tankar till dig och de dina och kramar er ömt.

londongirl sa...

Åh Eva! Det måste ha gått fort på slutet? Så skönt ändå att ni fick vara där med honom och att ni hade en fin distriktssköterska och läkare till stöd.
Tänker på er nu i er sorg.
Varm kram från
Lisbeth

Eva Swedenmark sa...

Det var länge sedan min pappa dog, i mitt minne lever han. Jag vänder mig till honom, jag tänker på honom, jag pratar med honom. I stället för att blekna blir mina minnen av mina föräldrar allt starkare. Dom finns inte, men dom lever.Jag tycker om tanken att de döda lever så länge någon minns dem.
En varm tröstekram!
Eva

UllaMona sa...

Varm kram till Dig Eva.

Gunhildsblog sa...

Tänk så fint att få ha varit med, och sluppit se honom bli institutionaliserad. Att få ta ett eget avsked -- Det finns inget mer jag kan säga som inte redan är sagt här ovan...tänker på Dig!

Evas blogg sa...

ÄNNU FLER: TACK ALLA för värmande kommentarer.

mossfolk sa...

Vilken fin avslutning ändå, hemma och med er så nära.
Tänker på dig!

eva sa...

Stor kram från mig!

Anonym sa...

Vilket värdigt slut din Far fick. Att få sluta sina dagar i sitt eget hem i sin egen säng tillsammans med sina älskade. Vilken tröst för er efterlevande. Jag tänker på dig och hoppas att vissheten om detta ska lindra den sorg ni bär på. Innelig kram från mig till dig.
SolSkuggan

Inga-Lina sa...

Tänker på dig, men saknar ord. Sköt om dig.

qi sa...

Varma deltagande tankar till dig Eva.

Vonkis sa...

Oj *kramar om*