Jag sitter och knåpar ihop en hemsida för mitt företags räkning och har svårt med presentationsdelen.
På hemsidan ska jag bl a visa de bilder jag gör kort och bokmärken av. Men, jag är ingen utbildad konstnär. Har en ettårig konstutbildning vid en folkhögskola. Det kan väl knappast räknas, eller? När kan man kalla sig konstnär? Kan man vara det när man älskar att måla och gör det ofta och gärna men saknar en gedigen konstutbildning? Erfarenhet har jag så det räcker, har målat i ca 50 år.
Jag har även skrivit en bok på eget förlag, som jag sålt ca 800 ex av. Jag har även medverkat med en text i en antologi samt i en bok tillsammans med några fler (utgiven på förlag). Jag har ingen skrivarutbildning, enbart flera års erfarenhet av skrivande. Kan jag kalla mig författare då?
Jag tycker det är jättesvårt det här. Tycker det låter så pretentiöst att kalla sig författare och konstnär. Men vad ska jag kalla mig?
Något som vet?
Tips och råd emottages gärna!
31 kommentarer:
Konstnärande författare?
Personligen tycker jag inte man behöver en utbildning för att kalla sig konstnär eller författare men det kanske bara är jag. I värsta fall får du leta upp en buss som du klottrar på samtidigt som du videofilmar det hela. Lägg sedan upp klippet här i bloggen och naturligtvis även på hemsidan. Sedan är de en etablerad konstnär så det står härliga till.
Nu ska jag ladda för skjutande skidåkare.
Hejja hejja.
Jag har grunnat en del på det här - jag har skrivit sedan jag var nio, men vågade inte riktigt kalla mig författare förrän efter min tredje bok. Konstnär och författare är två ord som ju på sätt och vis har dubbla betydelser: Dels anger de om man är offentligt etablerad, dels om man har begåvning och ger människor konstnärliga upplevelser - och man kan mycket väl vara det ena utan att vara det andra! För att ytterligare komplicera saken upplever människor det de läser och ser på helt olika sätt.
Jag har hört att i Frankrike, det skrivna ordets förlovade land, är man högt respekterad om man skriver. Om man sedan blivit utgiven eller ej spelar mindre roll, det är nästan lite ofint att ens fråga om den saken - pah, snåla och obegåvade förläggare kanske inte ser ens geni!
Jag tycker absolut du kan kalla dig konstnär, eftersom en stor del av ditt liv är inriktad på måleri och du bevisligen ger människor upplevelser med dina bilder och kort. Författeriet vet jag mindre om, men det kan mycket väl vara detsamma med den saken. You go, girl! (Modigt att ge ut bok på eget förlag, förresten, och många böcker på stora förlag har mindre i upplaga än 800 ex!)
PS - utbildning spelar ingen som helst roll i det hela, enligt min uppfattning. Den som målar och skriver är helt enkelt tvungen att utbilda sig på egen hand för att få det som hon vill att det ska vara. Ungar går inte i gå- och spring-skola heller.
Jag vet inte riktigt, funderar i liknande banor som ab... Några av mina vänner, som både skrivit romaner och doktorsavhandlingar, och delvis lever på sitt "konstnärsskap" prensenterar sig inte med att säga att de är författare, menar att de inte ÄR författare, för det skulle vara att leva på gamla meriter, på något sätt, för att det var något år sedan böckerna skrevs... Jag vet inte om det finns laddningar inom yrkeskårerna om vilka som har mandat att dafiniera sig som "en i gruppen", det är ju olika inom olika områden, det där. Skiljer sig inom olika genres med, kanske.
Men även om man inte ger sig själv yrkestitlar så kan man ju berätta om vad man GÖR, beskriva vad man pysslar med... För det är väl vad man pysslar med som är det intressanta, det som kunderna ska veta för att veta vad du gör, liksom. :-)
Det där med utbildning tycker inte jag är det viktigaste kriteriet när det gäller att bedöma en människas konstnärskap eller författande.
Dottern har frågat mig samma sak, hon har alltid målat, skrivit och haft sig.
Sina verk har hon ställt ut med hyfsad framgång ett antal gånger, sålt en del till riktigt bra priser också.
Men hon vågar inte kalla sig konstnär ännu, tycker det är för pretentiöst...
Men när är man det då, är det när man känner det själv?
Svår fråga.
Ha det bra, kram!
När jag gick skrivkurs på Komvux hade vi en på besök som pratade om skrivandets ädla konst för oss. Han hade skrivit en bok (och jag tyckte inte ens den var bra...)och presenterade sig som författare.
Å du besrkiver ju själv så bra vad här vad du gör - det räcker lika väl,om inte längre än titlar! Du är ju skaparglad i både text och bild, lycka till!
Hej min vän. Jag har lagt ut en skyddsängel på min blogg som du gärna får ta mig dig till din blogg. Önskar dig en fortsatt fin dag. Här är det snö och sol utanför mitt fönster/Kramar Tussegumman
Det har redan kommit många kloka ord och jag är böjd att hålla med blyger - man kan alltid tala om vad man gör. Det är ju trots allt det som är väsentligt. Vi har alla olika uppfattning om det där med titlar - vad som är positivt för en är det inte för en annan, så jag tror att man måste följa sin egen inre röst här.
Margaretha
Kan man kalla sig hobbykonstnär eller fritidskonstnär eller blir det kanske för flummigt och lite i underkant av kompetensen?
Jag har hört flera författare som har känt precis som du och har tyckt att först efter andra, eller tredje boken har de kunnat se sig själva som författare.
Multikonstnär, konstnärssjäl, konstintresserad, konstutövare, mångsysslare, osv osv...
Jag tror att det finns säkert något ord "där ute" som du känner att: - det här känns rätt.
Lycka till med formuleringen!
Jag håller med om att det är svårt med den här sortens "titlar". Personligen tycker jag att det är viktigt att ha en dokumenterad utbildning i botten när det gäller att kalla sig konstnär. De flesta konstnärsorganisationer kräver det, plus ett antal år i yrket, dvs man ska ha arbetat som utövande konstnär. Om man sen kan försörja sig på det är en annan sak.
Att säga att man är författare tycker jag är en annan sak. Det finns visserligen skrivarkurser men inte femåriga författarutbildningar vad jag vet, där skiljer sig konstarterna åt. Där är det mera relevant att kanske efter ett par utgivna böcker kunna kalla sig det. Och att skriva och författa verkar i hög grad vara en fallenhet, man har begåvats med det helt enkelt. Så är det med konstnärer också, de som målar, skulpterar och/eller fotograferar t.ex. Men för att förfinas och utvecklas där går de flesta trots allt olika utbildningar för att komma vidare.
"Självlärd" eller autodidakt eller liknande är väl inte så dumt när det gäller att beskriva sin konst så som du utövat den i många år?
Här är en som inte alls tycker att man måste ha en dokumenterad utbildning för att få kalla sig konstnär!
Åååå, det finns sååå många konstnärer som inte skulle kunna uppvisa sådant, men som, enligt mitt sätt att se det, är självskrivna som just .. konstnärer.
Jag tycker nog likadant om författandet.
Vilhelm Moberg, till exempel .., han var inte så värst skolad.
Men oj, oj, oj ..-)
Kalla dig vad du vill Eva!
(Det här med titlar tycker jag för övrigt är helt överdrivet och i mångt och mycket rent barnsligt. När städerskorna plötsligt fick ny titel .., nu blev man städtekniker ., det visar bara att människor inte respekterar städerskeyrket som det är .., alltså hittar man på ett lite finare begrepp .., och tror att det förändrar nånting. Så tycker jag.)
Jag tycker gott och väl att du kan kalla dig både för konstnär och författare. Du målar och skriver ständigt, har gjort så i massor av år, och har publicerat både i tryck och på nätet.
Att man måste ha gått särskilda utbildningar för att ha rätten att kalla sig det ena eller det andra tycker jag inte behövs, särskilt inte inom kreativa sysselsättningar.
Det finns ju t.ex. skådespelare som aldrig gått skådespelarutbildning utan lär sig eftersom och musiker som lärt sig själva osv osv. Samma sak med sångare, dansare, fotografer...
Jag håller med Annika...jag tror att jag tänker på samma en.I så fall är man författare när man skrivit en bok.
Konstnär kan ju innebära massor - allt från produktiv tavelmålare till filosofisk livskonstnär som bara flummar runt lite bland det som man mås bra av (=Jag).
Personligen skulle jag hitta på några lagom svårtolkade beskrivningar om mig själv som skulle få folk att fundera men ändå skulle det gå att tolka som författare el/och konstnär om man så vill...Lite humor är ju alltid bra.
Kram!
Ps. Och jag måste säga att jag GAPSKRATTADE åt Vonkis något drastiska förslag ..-)) Ps.
Vonkis: Hahaha...ja jag har ju bussen som går här alldeles utanför mig :)
ab: Ja mycket av detta ligger antagligen hos betraktaren, vad man lägger in i orden. Men just nu är jag ingen skrivande människa (annat än här på bloggen) och då tycker jag det känns konstigt att kalla mig författare. Målar gör jag mest hela tiden, mer eller mindre och tjänar (om än mycket lite) pengar på det. Och tack för din sista kommentar! "Ungar går inte i gå- och springskola". Bra inställning. För även om jag gått gedigna utbildningar behöver jag träna för att det ska bli bra. Om och om igen, varje dag.
Blyger: Bra tänkt! Jag känner också så när det gäller min gamla bok. Den är historia nu, inget som jag gör nu. Och jag håller med dig om att det är vad man gör som är det intressanta, inte titeln. Gäller att få till en bra knorr på det.
Marskatten: Ja det är svårt men jag känner som din dotter. Jag har också sålt rel många böcker , kort och tavlor. Kallar mig hellre "glad amatör" än konstnär/författare.
Annika framför berget: Tack! Ja det klingar lite falskt om man skrivit en halvbra bok o kallar sig författare. Jag struntar i allt vad titlar heter och berättar istället om det jag gör.
Tussegumman: Tack snälla du!!
em: Så sant. För om jag skriver något som inte känns rätt för mig då kan jag ju inte heller stå för det. Ingenting blir bra då.
SoF: Tack ska du ha för inspirationsorden! Ja jag ska fundera lite mer och kommer nog att, om sider, hitta någon bra formulering.
Monet: Jag förstår de som gått långa utbildningar, att de kan tycka det känns fel att "amatörer" kallar sig konstnärer. Samtidigt kan ju en som är amatör sälja mycket mer av sina bilder än en med lång utbildning. Kanske p g a att amatörens bilder kan kännas mer "lättillgängliga" än den med lång utbildning. Och mer prisvärda. Men helt självlärd är jag inte, fick lära mig massor under det år som jag hade bild som dagligt ämne.
Elisabet: Ibland är det viktigt med titlar, i alla fall inom sjukvården. Som leg "syrra" har jag befogenhet att utföra vissa saker som inte en undersköterska har. Fast även där har erfarenheten stor vikt. Skulle någon be mig ta en sänka idag skulle jag nog behöva öva. Sen kan jag hålla med dig om att många är mkt titelsjuka. Det är fil.dr. hit och någon annan dr. dit. Är människan kunnig och ödmjuk då är jag faktiskt inte så intresserad av doktorsgrad eller annan titel. Lite så när det gäller konst och författande också, är boken bra eller bilden tilltalande, då brukar jag inte bry mig om personens titel.
Matilda: Ja det finns många kreativa uövare som är självlärda och som är mycket kompetenta. Och som jag skrev till Elisabet: är det jag upplever positivt så har titeln ingen avgörande roll i det hela.
eva: Filosofisk livskonstnär - Underbart!! Och du om någon är både författare och konstnär! Jag kanske får be dig om några tips till hemsidan när vi ses.
Elisabet:)
Men du, Eva, det du skriver i din kommentar ovan, till Elisabeth... Jag undrar hur det kommer sig att du funderar på att titulera dig författare och konstnär när du, som du själv skriver, inte har så mkt utbildning i botten samtidigt som du kritiserar de som de facto har utbildningar som resulterar i just en examen, som är av t.ex doktorsgrad, som du hänvisar till... Du skriver ju själv om din sjuksköterskeexamen. Skulle du då inte kalla dig för sjuksköterska (skyddad titel) när du arbetade som just detta och din anställning krävde att du hade just en sjuksköterskeexamen? Skulle en person som har utbildningen som resulterar i en fil.dr (ditt exempel) inte hänvisa till sin faktiska utbildning? Ska man skämmas för den examen man har, eller undvika att nämna den av jantelagsskäl? Samtidigt som man kan kalla sig konstnär eller andra titlar för att man själv uppfattar sig som sådan? Det blir lite konstigt för mig...
Att den utbildning man faktiskt har, den dokumenterade, formella kunskapen som man har tagit till sig ska vara något man inte ska tala om för att vara "förmer än andra"... Samtidigt som man kan kalla sig för den ena eller det andra (som andra, med särskilda utbildningar inom området kallas) för att man själv uppfattar sig som sådan...
Jag har inte träffat på någon som "gör sig märkvärdig" över sina kand., mag. eller dr. examina. Däremot har jag stött på en och annan som verkar provoceras av dessa titlar och verkar vilja trycka ner de som bär dessa examina och titlar, som om jantelag, mindervärdeskomplex och annat tråkigt får människor att vilja trycka ner och signalera "du ska inte tro att du är någon, du är inte märkvärdig" etc. Skulle en läkare inte säga att hon är läkare, en polis inte att hon är polis, en präst inte att hon är präst, en sjuksköterska inte att hon är sjuksköterska? Detta är inget man säger för att man ska göra sig "förmer" än någon annan, utan för att beskriva vad man pysslar med. På samma sätt är det inom akademin. Yrket, examensgraden, talar om en del om vad personens arbete går ut på, helt enkelt.
Blyger: Nej man ska def. inte skämmas för den examen man har och det var inte det jag menade. Antar att jag var otydlig. Jag menade mer hur andra (än den det gäller) ser på titlar. Har själv vuxit upp i ett kontext där titlar var en väsentlig del av vem människan var, något som jag är så in i dödens trött på. Vilekn titel du har säger ju egentligen ingenting om vem du är som människa, eller? I sitt sammanhang behöver man naturligtvis säga vad man har för grund att stå på, ex om någon ska föreläsa kring ett ämne kan det vara intressant för mig som åhörare att veta vilken grund personen har. Likaså vill jag veta att det är en läkare som behandlar mig när jag är sjuk o.sv. Men ibland är inte titeln det nödvändigaste anser jag. Ikväll har jag lyssnat till en itressant man, att han var präst och filosofie dr. betydde egentligen inte så mkt, då han var en otroligt kunnig föreläsare. Jag provoceras inte av titlar däremot kan jag bli less på alla runt omkring som gör det. Som höjer människor för vad de gjort, inte för vem de är. Det var det jag ville lyfta fram. Och min fråga angående om jag ska titulera mig konstnär och författare var mer än reflektion över alla dessa titlar och hur de används. Något som jag kan känna mig tveksam över i vissa fall. Särskilt i mitt fall.
Oj så mycket som var sagt här...jag tillägger ingenting mer än att jag tycker du ÄR både och.
Alltså både författare och konstnär.
Mångsysslare alltså. :-)
Kramen
Londongirl: Tack. Mångsysslare, ja det kan jag stämma in i. Inte helt enkelt alla gånger. Kan lite inom flera områden. Inte mycket inom ett.
hej! jag känner inte att jag har så mycket att säga i diskussionen som inte redan sagts men om jag har lärt mig ngt av (religions)studier vid universitet, så är det att det alltid finns en annan sida av myntet och att det finns för och nackdelar med precis allt!
tag dig en titel om det känns bra eller låt bli om du är tveksam!
allt gott!
/marron(jag var volontär i frösöförsamling 06-07, heter MariAnne, du och jag har träffats^^)
Marron: Men hej! Så roligt att du gav dig till känna :) Läser du teologi nu? Var?
Blyger: Författare och konstnär är inte direkt något man utbildas till. Jo, man kan lära sig tekniker vilket kan vara väldigt användbart, men konstnärlig blir man inte.
Jag har skrivit hela mitt liv. Publicerat tre böcker, medverkat i en antologi och skriver nu på en roman. Jag har gått en tvåårig skrivarutbildning, förutom alla kurser, fortbildningar jag gått och den författarcoaching jag har köpt för min egen skrivarutveckling. Det finns förvisso ingen erkänd författarutbildning, man kan inte lära sig att bli författare sägs det. Nej, kanske inte det. Men man kan lära sig hantverket - för även i skrivandet finns det ett hantverk, och man kan bli en mera medveten skribent genom utbildningarna.
Jag frågade en gång en person jag känner: - När kan man kalla sig författare eller konstnär? Han svarade: När man tjänar pengar på sitt författande eller på sitt konstnärskap! Jag blev jätteförbannad, och tycker fortfarande att han hade fel. Det har inte med det att göra. Vad har det då med att göra? Jag har tänkt mycket på sådana här frågor - när är man det ena eller det andra?
Jag har ett inkomstarbete eftersom jag inte kan leva på mitt skrivande. ÄN. Men jag är ändå författare. Mitt liv är tillägnat skrivandet. Jag skriver ständigt. Skrivandet är alltid närvarande. För mig - precis som för dig - har frågan om vad man får kalla sig funnits. När jag tog steget att våga kalla mig författare, hade jag också bestämt mig för min identitet. Visst är jag mormor, visst målar jag tavlor, visst föreläser jag och skriver utredningsrapporter. Men jag är i grund och botten författare. DÄRFÖR ATT DET ÄR DIT JAG HELA TIDEN STRÄVAR.För mig räcker det att sträva, jag måste inte ha hunnit i mål. Jag gungar båten!
Kram Maud
Jo - jag glömde en sak jag hade tänkt skriva också ... om att det kreativa arbetet ofta - alltid? innefattar så mycket personligt tyckande om produkten som har skapats...
Ett exempel: Lena Linderholm har en gedigen utbildning på konstfack med mera. Men hon anses av vissa inte vara en "riktig konstnär" - trots sin utbildning. Varför? Är hon för folklig - för omtyckt? Är hon för enkel?
Och en författare - om man ägnar livet åt det skapande skrivandet, men inte lyckas få någon bok publicerad - är man verkligen en sämre författare än den som gett ut flera? Det är ju inte alls säkert. Att bli publicerad är inte alltid liktydigt med att skriva bra. Jag har läst en hel del skrotböcker med dåligt språk, dåligt hantverk och en intrig som inte håller.
Nä du Eva. Jag håller med alla som skrivit till dej att du ska bestämma dig själv. Våga hoppet. Känner du att din identitet är som utövande konstnär - då är du konstnär. Du vet.
Min grundinställning är att utbildning är bra och nödvändig för det mesta. Men om utbildning alltid vore en nödvändig grund för skapande arbete - då skulle vi ha många stora konstnärer, författare och musiker som inte skulle få benämna sig som sådana.
Med stor värme
Maud
Maud: Tack för dina många kloka tankar! "Att lära sig hantverket" ja det kan man verkligen. Och att få en mängd inspiration. Kom just på att vi gick den där underbara skrivarkursen på Medlefors. Så mycket kunskap vi fick och så otroligt upplyftande det var! Och att gunga båten låter som en bra metafor tycker jag. De kreativa jobben är så mycket mer flytande än de med en ren formell utbildning (som jag skrev om i ett annat svarsinlägg). Och slutknorren din - helt riktig. För det finns mycket "skit" bland allt, oavsett utbildning eller ej. Jag tror för egen del att jag måste våga tro på mig själv, att det jag gör "duger". Det får bli mkt peptalk inför mig själv framöver:)
jag läser i linköping! just nu skriver jag en C-uppsats i etik och det är så intressant!
minns jag rätt om du också pluggar religion, fast på distans? från vilket universitet?
Marianne: Etik är ett intressant ämne, men inte helt lätt. Linköping är en trevlig stad. Vår yngsta bor och pluggar där sedan i höstas. Jag har läst till och från, just nu från. Ja jag har läst på distans via Uppsala universitet. Skulle egentligen läsa Sv kyrkans tro och liv den här terminen men det har varit så mycket annat i mitt liv den senaste tiden så det får vänta.
Många bra tyckare som skrivit innan. Jag är nog inne på att man kan vara konstnär/författare utan utbildning men med erfarenhet.
Har hittat en sida som kan vara något för dig och dina bilder:
www.signerat.se/
Lycka till :-)
Jag har funderat i de banorna också... jag har skrivit två publicerade böcker och har fått drygt 60 sånger (de flesta har nån annan tonsatt, så de är bara mina till hälften) publicerade - men jag har svårt för att kalla mig författare - för då tänker jag på nån som lever på sina böcker. Men alla kändisar som skrivit en bok, brukar kalla sig för författare.... då duger det som titel.
Jag har svårt för att kalla mig musiker också, trots att jag undervisat i musik i många år, haft 2 körer. För jag är ju inte Utbildad musiker... Utbildad lärare är jag - men det anses av vissa vara mer en diagnos än ett yrke...
Men jag tycker helt visst att du kan kalla dig för vad du känner att du är - det är ditt liv och din tillvaro.
Magalös: Helt rätt, erfarenhet är en god ingrediens. Tack för tipset! Där fanns mycket som inspirerade.
Bloggblad: Ja visst är det svårt!? Min tillvaro blir mer och mer fokuserad på det skapande, alltså mina bilder. Detta år tänker jag lägga fokus på det. Vem vet, kanske jag dristar mig till att kalla mig konstnär innan året är slut :)
Skicka en kommentar