Ute vid stugan i söndags, ett skidspår ledde oss fram den sista biten. Jag ser på bilden och reflekterar. Kan den vara en metafor över livet?
Hur ser min väg ut just nu? Kanske lite som på bilden, djupsnö som inte är så lätt att ta sig fram i om jag inte har skidor, vilket jag inte hade. Vägen är rak och solen lyser, ändå så kallt med en isande sidvind.
Men snart....
kommer vägen att förändras, bli mer framkomlig.
Jag väntar med tillförsikt.
13 kommentarer:
Åh så överraskad jag blev när jag såg andra bilden :D Tänk att du hade en sommarbild där du står nästan exakt på samma plats och plåtar!
Är det er stuga som ligger vid vägens slut? Så fint det ser ut.
Jag älskar sådant där, före och efter, sommar och vinter.
En metafor, javisst!
Vägen är lika vacker både sommar och vinter...
Christina: Ja jag hittade bild nr 2 i samlingarna, den är tagen kl fyra på morgonen, därav ganska suddig. Nej det är inte vår stuga, vår ligger alldeles till höger om där jag står och tar bilderna.
Annika: Ja vägen är ju livet kan man nästan säga. Ja visst är den fin den vägen!
Men härligt!
Metaforen för mig blir längtan, jag försöker att gilla läget men det kan inte hjälpas, det är LÅÅÅÅÅÅNGT till sommaren. Lång väg...
Kram!
Eva: Håller med dig! Januari är också låååång.
Åhå, jag som trodde att det var en kvällsbild, men det var något med ljuset som jag inte begrep mig på. Kl fyra på morgonen alltså ;)
Väldigt vacker bild, och jag tycker att det lite suddiga bara är stämningsfullt. Det blir lite av en målning över fotografiet.
Tänk så ljust det är på sommaren!
Fast idag är det första morgonen som jag märker av att ljuset återvänder. Har bara tänkt på det på eftermiddagana annars. Det går åt rätt håll :)
Christina: Ja jag minns den där morgonen. Det var så vackert och jag ville fånga det på bild men resultatet blev inte som jag tänkt.
Mosfolk: Ja det gär ju det. Jag märker också den lilla skillnaden för var dag som går.
Önskar dig en fin helg! Du har en utmärkelse att hämta på min blogg/Kramar Tussegumman
Tussegumman: Tack snälla du för utmärkelsen. En fin helg önskar jag dig också!
Tycker väldigt mycket om dina bilder!
Vägval funderar man ju på ibland....och just nu är det "ibland" för mig.
Ha en skön helg Eva!
Jag tycker mig känna igen sommarbilden, visst har du visat den tidigare?
Om vinterbilden är en metafor över livet tänker jag mig att det ser ut att gå i stort sett spikrakt fram, väldigt utstakat och tydligt, med endast en liten knix (vad kan det vara?)strax innan halvvägs.
Här är det ljusare nu! Det är inte becksvart 16,30, man kan ana dagsljuset gå ner vid horisonten och det gillar jag. Om en månad är det ljust vid 16,30, tänk så skönt!
Londongirl: Tack! Jaså du äri ett vägval,kan vara jobbigt när man är där men det brukar oftast bli bra när man bestämt sig. Lycka till med ditt val!
Marskatten: Vilket minne du har!! Ja jag tror nog den varit med för länge sen. Ja den vägen är rak men för mig, som helst inte åker skidor, var den tung att gå i söndags.
Ja visst är det härligt med det återvändande ljuset?!
Skicka en kommentar