måndag, januari 19, 2009

Åter en dag på akuten

Det har blivit besök på akuten lite då och då det senaste åren. Min pappa är gammal men han har väldigt sällan varit sjuk, än mindre vistats på sjukhus.Nu har det blivit några svängar. Små proppar som har gjort honom svagare och svagare.

Nu är det hjärtat som börjar säga ifrån. Tungandad och svullen var han idag när vi åkte den korta biten till sjukhuset. Inte ett rum ledigt på akuten och väntan blev lång. Timmarna segade sig fram, mamma grät och pappa låg och pipandades.

Vid sådana tillfällen "håller jag ställningarna", pratar lugnt, springer och hämtar dryck, pratar med personalen... När jag sedan kommer hem då infaller sig den stora tröttheten.

Pappa ligger nu på medicinkliniken där han får syrgas och urindrivnade medicin. Han var vid gott mod när vi lämnade honom där.

Nu behöver jag sova.

8 kommentarer:

Elisabet sa...

Men oj, det låter ju inte så bra det.

Hade jag varit på besök, hade jag lagt en filt om dig och borstat håret eller pillat dig på armen.

Om du hade velat.

S o F sa...

Här kommer bara en liten ork och stöttningskram!!

Det Mörka Hotet sa...

Tänker på er allihop och skickar härmed varma kramar som jag hoppas når fram!


Samuel

Ellis sa...

Nu är det måndag, och jag hoppas du får en riktigt lugn och skön dag.
Utan måsten. Bara vila.

Kram!

Christina sa...

Åh, så jobbigt och oroligt.
Hoppas att din pappa piggar på sig och att hjärtat återhämtar sig.
Vilken tur att de har dig, men jag förstår att du är trött.

Skötomdig-kram!

em sa...

Bara anspänningen ta'r ju lika mycket kraft som de praktiska insatserna - se till att pyssla om dig själv.
Du och de dina är i mina tankar.
Margaretha

mossfolk sa...

Å vad jag verkligen önskar dig lite lugn och vila nu!
Kram!

Evas blogg sa...

Elisabet: OM jag hade velat!!!Tack snälla. Bara tanken gör mig så innerligt glad.

S o F: Tack snälla.Det var inte så bara!

Samuel: Tack! Dom kom fram.

Ellis: Tack, idag stoppar jag strumpor, tvättar och vilar. Behöver en sån dag idag.

Christina: Tack ska du ha. Han är gammal så det går bara åt ett håll men visst är det jobbigt att vara mitt upp i och att alltid vara ett stöd för dem. Samtidigt vill jag vara det. Idag pustar jag ut.

em: Tack ska du ha. Ja det är sant, anspänningen tar mycket kraft. Idag vilar jag. Tyst i lägenheten. Inga telefonsamtal, inga ljud som stör.

Mossfolk: Tack snälla! Det blir bättre med vila.