Här sitter han i hallen och vet inte vad som väntar honom. Han vet inte, att han om en stund, ska lämna vårat hem och förpassas till ett kallt soprum.
Jag tycker nästan lite synd om honom. Han är förknippad med minnen och minnen kan få oss människor att vilja hålla kvar det som varit.
Herr kyckling är förknippad med en resa till Göteborg för ett antal år sedan. Besök hos vår äldsta. Maken och jag själv bodde på Gothia Towers, vår yngsta hos sin syster. Vi besökte Liseberg en kväll. Ingen av oss var intresserade av åkattraktionerna, däremot hade vi bespetsat oss på tävlingaktiviteterna. Jag hade en portmonnä fyllt med sparade småpengar och dessa skulle nu spelas bort på diverse spelattraktioner. Vid första anhalten skulle ett antal tärningar i en glaskupa "vispas runt". Jag fattade egentligen inte vad det gick ut på men när killen bakom disken såg mitt resultat blev han lite förundrad. Oj! Var hans kommentar innan han försvann bakom kulisserna. Ut kom han med denna jättekyckling, som sedan min man fick bära runt på Liseberg.
Jag vinner mycket sällan på spel men när jag för en gång skull gjorde det blev resultatet en jättekyckling!
Kycklingen har stått i vår yngstas rum och samlat damm. Nu är det dags för herr kyckling att lämna oss. Jag har försökt att skänka bort honom men han är alldeles för stor för att någon vill ha honom i sitt hem.
Bye-bye herr kyckling. Tack för den här tiden!
18 kommentarer:
Oj, jag får ont i magen av sånt här! Det påminner om julkalendern för kanske tio år sedan, som handlade om några julgransprydnader som hade hamnat i ett soprum.
Det var så spännande om dom skulle klara sig, så jag kom nästan för sent till jobbet varje morgon ..-)
Vet inte varför...men det gör lite ont i mig. Han ser så fin och snäll ut :O)
Du kan inte skänka den till något välgörande. Usch...jag har alltid så svårt för avsked.
Vet du...avsked tog jag av yngste sonen för två veckor imorgon, lördag. Jag trodde att det var ett avsked som skulle vara så där 3-4 månader. Men oj...det blir längre. Vet du...han har fått fast tjänst uppe i åre som bitr.restaurganchef på MAX. Tänk så det kan gå med sjömän. Han har naturligtvis tackat ja. Kanske kanske vi kan åka upp i höst och vandra lite i de vackra fjällen.
Jag är jättedålig på att kasta bort sådana saker. Skulle rensa på vinden hos föräldrarna för ett litet tag sedan men det var helt hopplöst. Inte kunde jag slänga bort alla dockor och barbies och leksaker och nallar. Nu har jag sagt att de kan få slänga alltihop, bara jag slipper se. (fast mamma är likadan så med största sannolikhet blir det inte mycket slängt ändå :)
Ibland måste man bara helt kallt slänga grejjer. Jag håller ju på med en ordentligt utrensning nu. Men jag donerar rätt mkt också.
Kanske kommer ngn att hitta honom i soprummet och ta honom...
En sån sak som skulle passa perfekt på vår skolas årliga loppmarknad....något litet barn skulle ha blivit glad.
Du vet i alla fall var den kommer ifrån. När jag röjde för ett tag sen hittade jag en jättestor rosa kanin i en garderob... och ändå var jag nykter... inte en aning om ursprunget..
Du vet i alla fall var den kommer ifrån. När jag röjde för ett tag sen hittade jag en jättestor rosa kanin i en garderob... och ändå var jag nykter... inte en aning om ursprunget..
Eva - har ni hunnit slänga honom? Poppan är galen i uppstoppade ankor, och jag är villig att betala frakten om du skeppar hit ankan!
Oj, hoppas att det inte är för sent, en sån praktanka!
Elisabet: Jag minns också den kalendern och jag känner som du. Det är som om ankan är ett eget litet liv. Barnsligt kan tyckas.Men då får det så vara.
Igen - har ni kastat ankan?
Ankan kan få ett nytt liv här hos Poppan som älskar ankor!
Men snälla... inte kasta den lille vännen...ge bort honom i så fall, till någon välgörenhetsorganisation, eller putta ner i källarförråd?
Tänk när det kommer barnbarn... då kan du hämta upp lille Kyckling och leka med den!
TILL ER ALLA: Tyvärr. Herr Anka åkte iväg med soporna i eftermiddags. Jag vet, jag känner mig så elak men...jag har försökt att bli av med honom i ett halvårs tid och nu blev det på det här viset. För stor kyckling för en liten yta.
Hej då Herr Anka.
Det var synd att han åkte till soprummet men han fyllde sin tid med närhet och kärlek :)
Tänk vad gosedjur kan betyda mycket för oss. Jag har en nalle som min mamma inhandlade kort innan jag föddes, han är ännu kvar och mina barn har honom som gosedjur, han är i princip i samma form som när jag var liten, bortsett från en ögontransplantation. Han är förresten några dagar äldre än mina 39 år!!
Ha en bra dag
Kram
Glömde ju fråga om det är ok att jag länkar till dig på min sida?
/IKA
Men snyft!
Själv har jag nalle, docka och gräslig jättepingvin inlindade i plast på vinden...
IKA: Ja gosedjur fyller sin funtkion men vi har ett antal gosedjurslådor i källaren. Den här kycklingen (eller ankan) kom till oss på senare år, eller till mig då som vinst. Självklart får du länka!
eva: Ja vi har alla möjliga djur o dockor i källaren. Ryms inte fler nu.
Vonkis: Säger detsamma!
Skicka en kommentar