söndag, december 07, 2008

Andra advent




Jag tänder två ljus.
Dricker morgonkaffet ur min nya mugg.
Dimman ligger tät utanför fönstret.
Har sovit elva timmar,
fortfarande trött.

En ny dag väntar.

10 kommentarer:

Matildas fikarum sa...

Det är så fint med alla bloggar nu som har bilder på ljusstakar. Det ser så mysigt ut!

Evas blogg sa...

Matilda: Ja det är en mysig tid just nu. Men, har ni inte adventsstakar hos er?

matildasfikarum sa...

Här tänder folk sällan ljus inomhus. Dels så är det för varmt och dels så finns det ingen tradition att göra så. Möjligtvis kan man ha två tända, långa ljus om man äter en romantisk middag.

mossfolk sa...

Grått och mörkt är det den här årstiden, men jag tycker verkligen att den är supermysig!
Hoppas att dagen är bra!

Elisabet sa...

Vilken otroligt fin mugg!
Enkel och .. ja, fin.

Jag har vidarebefordrat ditt sms till vasaloppsmannen som sa .."så snällt av henne" och så log han genom luren ..-)

Det Mörka Hotet sa...

Fin bild och jag antar att du gjort muggen, stöpt ljusen och virkat duken...minst! ;-)

Evas blogg sa...

Matilda: Nej det förstås, ni har ju sommar nu. Och inte tänder man ljus mitt i sommaren, inte jag i alla fall. Saknar du inte de svenska jultraditionerna?

Mossfolk: Är är allt så vitt och glittrigt just nu, fast man får skynda sig ut om man ska få lite ljus på sig :-) Lugn dag idag.

Elisabet: Ja den köpte jag på julmarknaden i fredags. Gjord av en keramiker i stan. Det stod Eva på den tyckte jag. Haha, ja det var en liten vink att komma hit och träna inför Vasaloppet, tillsammans med dig då. Han kan träna och vi gå på stan, fint va?

Samuel: Självklart :-) Fast om du tittar riktigt noga så är duken vävd!!

Det Mörka Hotet sa...

Ha, ha: jag VISSTE att du skulle påpeka det - kram!

Evas blogg sa...

Samuel :-)

Matildas fikarum sa...

I början saknade jag inte traditionerna så mycket. Jag har ändå aldrig varit någon storfirare av traditioner, men på senare år har jag blivit lite nostalgisk, kanske, eller mer eftertänksam, och nu känner jag ofta att jag saknar vissa högtider med allt de innebär. Att man samlas kring något och att det känns hemtrevligt och tryggt. Visst kan man göra det i alla fall, men att ta fram julpynt eller påskpynt eller vilken tradition man nu firar, är som en sorts ritual som bekräftar ens tillhörighet, på något sätt. Att här hör jag hemma, liksom.