Idag är det Alla själars dag. Vi tänder ljus för våra nära och kära som inte längre finns med oss. Vi känner sorg, kanske ilska, saknad. Och frågan vi ställer oss är:
Varför?
Ingen av oss har några svar, det enda vi vet är att det gör ont.
En tröst kan vara att vi inte är ensamma, det är många som sörjer. Just därför tycker jag att denna helg är så fin. Att i gemenskap med andra mötas i kyrkan och på våra kyrkogårdar. Att det kanske finns personal där som lyssnar, tröstar, finns med oss i sorgen.
Och alla ljus som lyser på våra gravar, de inger ett slags hopp.
“Ett ljus i mörkret, en stilla låga”.
4 kommentarer:
Att bland annat tända ljus för att hedra de som gått bort är en fin tradition. Ljus står ju för liv - och därmed lever de vi vill minnas i våra minnen.
Samuel: Exakt!
Ja, visst är det så att delandet sorg och saknad kan bära igenom en helg som denna. Även om man inte delar sorgen av samma relation och person så är det ändå ett delande av sorgen och saknaden som sådan...
Blyger: Ja, en slags tröst, vi är flera.
Skicka en kommentar