tisdag, oktober 28, 2008

Mässa

Nu har jag och dottern firat mässa i domkyrkan med bl a Emelie, så roligt att träffa henne. Lång, stilig och mycket välsjungande. Och det säger jag Emelie: Du kommer att bli en mycket fin präst, det kände jag direkt!

En som också firade mässa med oss var Martin Lönnebo. Efter mässan berättade han om ljusträdet men det kräver ett eget blogginlägg.

Nu är vi så trötta och kvällen blir tidig. Det är jobbigt att gå på upptäcksfärd i en ny stad!

10 kommentarer:

Emelie sa...

Nu halvligger jag här på min säng och ler smågenerat och glatt. Tack, tack fina du. Det blir jag så glad av att höra!

Fint att få träffa dig!

Madicken sa...

Så härligt!
Och "Lönnis", min favvobiskop
:)

Det Mörka Hotet sa...

Jag har haft glädjen att få höra Martin Lönnebo tala och han verkar vara en väldigt sympatisk och intressant person.

Evas blogg sa...

Emelie: Ja komplimanger kan ibland kännas generande, men ta till dig dem! Du är en jättefin tjej!

Madicken: Jag har ju tidigare bara läst hans böcker och tyckt mkt om dem. Nu var det desto roligare att även få lyssna till honom. Ja och att fira mässa med honom bakom oss i kyrkbänken kändes ju inte fel det heller :-)

Samuel: Ja han verkar både klok och mkt ödmjuk.

Jämtlandstösen sa...

Martin L är en klok, ödmjuk man som jag tyvärr aldrig träffat personligen men läst en del av. Han känns helt genuin och ärlig, from för att använda ett lite gammaldags ord:-)

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: From är rätta ordet!

Bloggblad sa...

Blir avis... ML ÄR både klok och ödmjuk i alla lägen. Han var god vän med min far, så jag hörde mycket om honom då när båda var aktiva i Lkpg.

Jag ska iväg och tända ljus och lägga krans på mina föräldrars grav strax. Det känns bra, de dog nöjda med livet och trötta av år.

(När du glömmer att pinga, glömmer jag att leta rätt på dig... hm...)

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja han verkar vara en fin människa. Var ligger dina föräldrar begravda? Pinga - ja jag vet, glömmer det alltid.

Bloggblad sa...

Men nu kom du ihåg!

Mina föräldrar ligger i Norrköping, i samma som mormor, morfar och en morbror med fru. Pappa brydde sig inte - han hade velat bli strödd för vinden om det inte funkade med Norrahammar, men min mamma hade lite gravnoja (hemskt ord, men hon älskade att pyssla med gravarna) och bestämde åt dem.
Min mans föräldrar ligger här i stan i en gammal familjegrav, trots att svärmor aldrig bodde här och svärfar endast som barn.

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja du påminde mig ju:-) Skönt att ha gravarna nära. Jag tänker på alla som har sina nära på kyrkogårdar långt bort. Var går man då och tänder sina ljus?