Den som passerar geografiska gränser har bara tagit de första stegen på en vandring bort från det invanda och trygga. Det stora uppbrottet sker när ens egen värld utmanas, när de inre gränserna sprängs och man orienterar sig på nytt i ett större universum. Lilla Bönboken
Idag har jag sprängt en gräns, orienterat mig i landskap som jag inte är helt bekväm med. Jag har vandrat på fjället. Inte alls någon lång sträcka, vi nådde inte toppen. Men jag tog många steg bort från det invanda och trygga.
Jag är nöjd med mig själv och jag är nöjd med min medvandrare (min man). När man inte är van vid den terräng man befinner sig i är ens medvandrare så viktig. Att inte behöva känna pressen över att gå långa sträckor eller nå ett visst mål. Att bara få gå i långsam takt, hinna se allt omkring en. Njuta av friden utan prestationskrav.
Västfjället i Jämtland
Tid för vila
När vägen blir tröttsam och lång,
vi söker en äng och en källa
Vi är ett folk på vandring..
Dammån och Drommen
Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt man inte kan höra och bara ha det bra. Lilla Bönboken
24 kommentarer:
Tack för underbara bilder Eva! Känner hur lugnet liksom sprider sig ända hit till mig.
Ha en fin fortsättning på helgen!
Jag älskar fjällen. Det där stora oändliga... Allt ser så nära ut men är så långt borta (inser man när man ska bestiga en fjälltopp :)
Fast jag gillar också lugnet bäst. Vi har pratat om att åka upp nästa sommar. Några vill ut och vandra ordentligt... men vi är allt ett par som vill strosa runt, dricka vatten med kåsa ur en fjällbäck och gärna hitta en lite fjällsjö. (krävs väl lite vandring för det med, men inte på samma sätt)
Mycket intressant och tänkvärt, det där förra inlägget!
Vilka härliga bilder!
Känner igen mig i den där fjällvandaotryggheten. Jag tycker att det ser och låter rätt härligt när folk talar om sina fjällvandringar, men att göra det själv. Känner svetten lackas, den tunga ryggsäcken som trycker ner axlarna, stövlarna som kippar och lovar att snart, snart har du skoskav.
Oj vilka fina bilder du tar.
s o f: Tack ska du ha! Men vad härligt att du kan känna ett lugn när du ser på dem. Ja det var just så där uppe på fjället. Ha det fint själv!
Mossfolk: Ja fjället är helt OK med rätt medvandrare, som inte är så prestationsbaserade. Igår strosade vi, drack vatten ur en bäck, plockade lite blåbär, fikade. Ni får dela upp er: de som vill vandra ordentligt får gå sina turer och ni strosare era. Hoppas du kommer iväg nästa sommar.
Vonkis: Ja du en dagsetapp, eller bara några timmar, räcker gott. Då kan man gå med lätt packning och igår var det torrt så vi kunde ha gumpaskor (är ju ingen inbiten vandrare som har riktiga vandringskängor). Såna gånger går det lätt.
Nettan: Tack ska du ha!
Det såg härligt ut. Finns något bättre egentligen än tystnad, ren luft och en god medvandrare:-)
Fantastiskt så vackert!
Från min mormors köksfönster såg man vitklädda fjälltoppar och oj, vad jag tyckte att det var exotiskt.
Det är hisnande vackert med fjäll....men jag känner mig lite obekväm med så höga vidder runt omkring mig....i dina bilder skulle jag känna mig mest hemma där vid dammen. Eller vid en fjällbäck...
Kan tänka mig att vandra som mossfolk beskriver det. Men de gånger jag har varit i fjällen har det varit med mer prestationskrav och för lååååånga turer.
Men som sagt dina bilder är hisnande vackra. :-)
Jämtlandstösen: Nej det är fint, mycket fint:-)
Elisabet: Ja fjällen är fina, fast jag tycker mest om dem den här årstiden. Inte snöklädda.
Londongirl: Tack! Prestation och långa vandringar är inget för mig heller. Igår gick det mkt bra, lugnt och stilla och rofyllt. Solsken och vindstilla. Då är det gott att leva.
Varje landsdel har sin tjusning och skönhet, visst är det fantastiskt?!
Jag har alltid önskat att vandra i fjällen men då mina döttrar, främst då min 13-åring, lider av lepra/slöhet i knäleden (vilket gör att de enbart kan gå till närmaste shoppingcentra) inte skulle orka med det får jag nog vänta några år till.
Jag får nog hänga på er nästa gång!
Samuel: Ja det är så sant, havet längtar jag ofta till men inser att många som bor vud havet längtar till fjällen. Självklart får du hänga med oss, fast det går inte i så våldsamt snabb takt :-)
Helt underbara bilder du tar.
Jag är imponerad.
Att få gå i fjällen i sin egen takt, det är härligt.
Nettan
Instämmer i hyllningskören till bilderna! Eva, kan du mejla mig din postadress, så skickar jag boken? Mejla t ex till inga-lina@spray.se
Kram!
Inga-Lina: Men åh så glad jag blir!! Ska du skicka din nya bok till mig? Tack snälla. Jag mailar dig på direkten. Kram!
Nettan: Tack ska du ha! Ja bara man får göra det i sin egen takt är det trevligt:-)
Oviksfjällen i mitt hjärta! Där har jag vandrat en hel del - fast mestr och längst har jag vandrat i gränsfjällen uppe kring Storlien under alla år min far levde.
Paradiset på jorden!
Det är nyttigt både för kropp och själ. Att vara högt uppe i fjällen och uppleva detr storslagna är som att vistas vid havet och se vattnet kyssa himmelen!
Då inser man hur liten man är. Och hur storslagen denna jord år. Vår blå planet.
Att vandra i fjällen är livsnödvändigt! :)
Ha det gott!
Inkan: Trakterna kring Storlien är fina, faktiskt min favorit om jag skulle välja fjäll. Ja visst finns likheten mellan hav och fjäll, det milsvida, nästan oändliga. Men jag föredrar havet, kanske för att jag mest är van att vistas vid det elementet.
Smulan: Ja jag har förstått att du gillar det:-)
Jämtlandsfjällen är en jättevacker trakt. Det är ju skillnad på fjäll och fjäll liksom det är på slätt och slätt och kust och kust. Ammarnäsfjällen och Arjplogsfjällen är inte alls samma sak. Det där med att vandra har p.g.a. två sladdisar inte blivit av på de senaste tio åren, men snart borde det väl gå att göra kortare turer.
Ingela: Ja kortare turer kan ni nog göra. Någon km och en god matsäck - det brukar funka. Det kanske är så att våra fjäll är vackrare, det har jag inte tänkt på förut.
Jag menar: Arjeplogsfjällen och Ammarnäsfjällen har olika karaktär, precis som att Jämtlandsfjällen har sin egen. Lite annan topografi, lite annan flora.
Ingela: OK, då förstår jag.
Ny här. Måste bara säga att bilderna är underbara, speciellt den där med bänken.
Jerry: Välkommen hit! Och tack ska du ha!
Skicka en kommentar