I fredags kom hon tillbaka från Island, vår yngsta, som nu ska ge sig iväg ut i livet ännu en gång. På lördag skjutsar vi ner henne till Linköping. Det kommer att bli tomt. Så definitivt på något vis. Jag tänker på det nu när vi går här och förbereder allt som ska packas. Just nu är det fortfarande liv som råder här i lägenheten. Musik som spelas, dottern som visslar eller sjunger. Kompisar som kommer på besök. Sen...maken och jag som det inte alls sprudlar lika mycket om. Jag vet, detta är livet. Våra barn har vi bara till låns och jag är tacksam över att våra barn är "självgående individer". Att de vill något med sina liv. Ändå, en sorg i mitt hjärta. Och en förståelse för mina egen mamma som lever upp när vi barn och barnbarn kommer och hälsar på.

Helgen har varit fylld av glädje. Stugan var fylld av ungdomar och så vi två gamlingar :-). Vi har ätit kräftor, spelat spel, skrattat, plockat blåbär. Dessutom hittade vi en vilsen fladdermus i kylväskan (!). Tack och lov att "svärdottern" är cool och bar ut den till friheten igen, själv blev jag smått hysterisk. Hur den hamnade i vår kylväska är en gåta.

Nu packas det för fullt. Rummet kommer att bli väldigt tomt och ödsligt på lördag när vi lämnar stan. Både vad det gäller prylar och ljud.

En ny epok i våra liv väntar.