måndag, augusti 11, 2008


I fredags kom hon tillbaka från Island, vår yngsta, som nu ska ge sig iväg ut i livet ännu en gång. På lördag skjutsar vi ner henne till Linköping. Det kommer att bli tomt. Så definitivt på något vis. Jag tänker på det nu när vi går här och förbereder allt som ska packas. Just nu är det fortfarande liv som råder här i lägenheten. Musik som spelas, dottern som visslar eller sjunger. Kompisar som kommer på besök. Sen...maken och jag som det inte alls sprudlar lika mycket om. Jag vet, detta är livet. Våra barn har vi bara till låns och jag är tacksam över att våra barn är "självgående individer". Att de vill något med sina liv. Ändå, en sorg i mitt hjärta. Och en förståelse för mina egen mamma som lever upp när vi barn och barnbarn kommer och hälsar på.


Helgen har varit fylld av glädje. Stugan var fylld av ungdomar och så vi två gamlingar :-). Vi har ätit kräftor, spelat spel, skrattat, plockat blåbär. Dessutom hittade vi en vilsen fladdermus i kylväskan (!). Tack och lov att "svärdottern" är cool och bar ut den till friheten igen, själv blev jag smått hysterisk. Hur den hamnade i vår kylväska är en gåta.


Nu packas det för fullt. Rummet kommer att bli väldigt tomt och ödsligt på lördag när vi lämnar stan. Både vad det gäller prylar och ljud.


En ny epok i våra liv väntar.

12 kommentarer:

Sussi sa...

Gläds med de unga, besticken känns rätt i handen som min dotter sa när hon var hemma på ett lov. De besticken som hon växt upp med. :)

Cecilia N sa...

Till veckan flyttar dotterns kompis. Dottern går hemma och drar. Undrar jag ...

Evas blogg sa...

Sussi: Bra kommentar! Det är väl så det är, trots att man flyttar vill man ibland återvända till det gamla, trygga.

Cecilia: Ja det är ju kanske inte kul det heller, inte för någon.

Bloggblad sa...

Och jag har hela tiden förlitat mig på tesen att den man släpper fri kommer tillbaka frivilligt... Här har det stämt mer än väl, ungarna kommer nästan lite för ofta ibland...

Vonkis sa...

Oj oj, ska det bli östgöte av tösen :-)

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja så känns det men just i stunden blir det så tomt och ovant. Tack och lov bor sonen m flickvän fortfarande här i stan.

Vonkis: Jajamen!

Ingela sa...

Här dröjer det. Den äldste är utflugen, tvåan försätter oss i den tidsålder som kan kallas "släpåldern", d.v.s. flyttlassens tid.

De två små har vi hos oss länge till. M har lovat att bygga en liten stuga till oss på hennes gård och E ska aldrig flytta hemfrån. Men till egen säng inom en snar framtid, hoppas jag.

Evas blogg sa...

Ingela: Ja det är en bra början, till egen säng :-). Jag hörde också ofta att "Jag kommer aldrig att flytta hemifrån, jag ska bo i ett hus bredvid er". Men tiderna förändras.

Det Mörka Hotet sa...

Livet är en process som vi inte alltid förstår - ibland först långt efter att saker och ting hänt.

Evas blogg sa...

Samuel: Så sant. Och just barnaåren är så intensiva, man hinner sällan reflektera och vips så är allt över.

Panter sa...

Jaa, så vips är det över. Tom känsla det där.
Här flyttas det lite fram och tillbaka. Det är väl en period det med. Just nu packar vi (eller jag). Dotter 1 flyttar tillbaka till Malmö. Det har varit gott att ha henne hemma i sommar. Dotter 2 bor fortfarande hemma, men jag undrar hur länge till.
Tomt blir det i alla fall.

Evas blogg sa...

Panter: Ja visst blir det tomt?! Men samtidigt är det ju det som är livet att barnen flyger ur boet. Men det har gått så snabbt!!