måndag, juni 30, 2008


“Ni svenskar kan vara så mesiga ibland”, sa vår sons flickvän när vi pratade om att uttrycka känslor. Själv kommer hon urprungligen från Kroatien och är van vid mer känslostormande samtal än vad vi åstadkommer här i Sverige.


Och jag kan hålla med henne. Det är enklare att prata om konkreta saker, sånt som är synbart, än att prata om vad man känner och tycker. När husbygget, brödbaket, städningen, planteringen, agendan, you name it, blir exiliret för välbefinnande, då känns det som om det ligger många hundar begravna här och var.
Det är då det kan köra ihop sig när det gäller relationer.


Man börjar snacka bakom ryggen


och/eller


lägger benen på ryggen och drar


och/eller


hellre surar än möter, drar sig undan och tycker att hela världen är emot en


och/eller


tar irrationella beslut som sällan ger goda resultat.


Tänk om vi, i varje situation vi möter, högt och tydligt kunde säga:


Jag tycker så här.


Jag känner så här.


Jag mår så här.


Utan att anklaga eller försöka ändra på någon annan, bara utgå från oss själva. Rakt och tydligt tala om våra utgångslägen. Och sedan stå för det i alla lägen (inte vända kappan efter vinden).


Så mycket enklare det skulle bli.


För oss allihop.

9 kommentarer:

Gunnel sa...

Mmmm...visst vore det bra att kunna vara mera rakryggad.

Det ska vi i arbetslaget praktisera nu i höst och jag hoppas så att jag både vågar och att det ska bli bra för oss alla tre. Vi är två som är lite försiktigare av oss och en som är stark. Nu har vi varit till chefen ett par gånger och reflekterat tillsammans och det har gått bra. Nu gäller det bara att ta tag i det här efter semestern så vi kommer någonstans...för vi är ett bra arbetslag och det märks på barngruppen. Så nu ska Gunnel få skinn på näsan och våga säga till när jag tycker att jag blir trampad på. Jaja..hon har ju bett mig säga till så då ska det väl inte vara någon fara :O)

Evas blogg sa...

Gunnel: Det är inte enkelt. Är man inte van vid att säga vad man tycker och känner kan det vara svårt att börja. Sen är det ju en konst i sig hur man säger saker. Kroppsspråk och tonläge säger ju sitt. Lycka till och jag tror att du vågar!

Cecilia N sa...

Ja usch. Jag hade kontakt med en häromdagen som gjorde sig stor och bred men var halvt hopplös på det som den skulle göra. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra för att få den att inse att den var pinsam. Får fundera på om de där raka påståendena skulle kunna fungera. Det blir väl antagligen fler möten vad det lider ...

Elisabet sa...

Det är svårt det där .., jag brukar säga vad jag tycker och känner .., men det kan ta längre tid än vad som är bra, innan jag kommer dit.
Först sväljer och sväljer man.

För några veckor sedan blev det just så på jobbet och det blev inget bråk alls, men jag sa precis hur jag kände och hur jag upplevde det i en viss relation och tänk, så mycket enklare allt blev sen.
Inte så att det bara försvann .., men bara att vi kunde ventilera och få ut känslorna och jag inbillar mig verkligen inte att jag är felfri .., och särskilt roligt att få höra hur man själv är .., är det väl inte ..men kanske väldigt nyttigt.
Och allt beror ju på hur det sägs.

Anonym sa...

Mycket klok synpunkt från Elisabet!!! Allt beror ju på HUR det sägs. Man kan vara rak och säga till, med omtanke och kärlek också. Kram från Maud

Evas blogg sa...

Cecilia: Lycka till!

Elisabet: Ofta brukar det bli bättre om man säger vad man känner men som jag skrev till Gunnel, det är en konst att säga just dessa saker. Går man i affekt är det kört.

Maud: Exakt.

Vonkis sa...

Ja, tänk vad bra det skulle vara. Jag är själv en ärligt och rättfram person och är inte rädd att ta konflikter om det behövs (inte så att jag söker upp konflikter men om jag tycker något är helt upp åt väggarna så säger jag det), tyvärr har många svårt att hantera sånt, tycker att det är bekvämare att lägga benen på ryggen och springa åt ett annat håll och sedan få sitta och beklaga sig en massa över det man inte tycker är bra...

Evas blogg sa...

Vonkis: Jag tror att det är ovanan som gör oss så rädda, ovanan att någon vågar säga vad den tycker. Konflikträdsla är ganska vanligt bland oss människor. Varför är det så viktigt att vara omtyckt av ALLA?

Ingela sa...

Det är väldigt skönt att ha människor runt omkring sig som är sådana att man vet att även om man är rak och uttrycker de där sakerna du skriver om, så blir det inte konflikter och surdegar, utan dialog och bättre förståelse.

Tyvärr är det mer sällsynt än det motsatta.