lördag, juni 21, 2008


Det har varit en ovanlig midsommarhelg. Ingen fest. Ingen dans. Ingen midsommarstång.


Ändå, en fin och vilsam helg.


Pappa åter på sjukhuset. Jag har besökt honom och jag har lugnat en orolig mamma. Igår kväll lämnade jag stan och möttes av fågelsången vid stugan. Fann den ro jag i stunden behövde.


Dagens flödande sol stärkte. Jag rensade rabatterna och njöt av dagen.


Nu är jag tillbaka i stan. Regnet smattrar på fönsterbläcket. Det är tyst i huset. Denna kväll för 23 år sedan var det fest, det var då vi gifte oss jag och min man. Vi firade kvällen i alla enkelhet med sill och färskpotatis.


Dagen har bjudit på sol och mörka moln. Precis som livets alla skiftningar kan kännas ibland.



9 kommentarer:

Marskatten sa...

Man kan fira midsommar på många sätt, och de flesta är bra, så länge man valt sättet själv!
Stugan är din oas, jag förstår det.

Så tråkigt med din pappa, hoppas han blir bättre, det måste vara oroligt!

Evas blogg sa...

Marskatten: Ja den är verkligen det. Där tillåter jag mig själv att känna tröttheten. Där kan jag vila. Ja han är ju gammal så det är egentligen inte oväntat men ändå är det jobbigt när de blir sjuka. Men han har repat sig. Stroken tog åter på talet så det är lite snurriga samtal som råder just nu.

Gunnel sa...

Här har det också gått i lugnets tecken...men jag har ingen oas att vända till när det känns lite tungt. För mig är skogen nesa för själen. Gick där i min ensamhet (med hundarna förstås) på sena midsommarkvällen. Det luktade gott efter regnet och taltrastarna satt och drog sina haranger lite här och var.

Läser att din pappa har repat sig och det känns skönt. Visst är det så att även om de börjar bli gamla så vill vi ju att dom ska må bra...och länge till.

Vonkis sa...

Làter som en midsommar somvar helt perfekt för dig, minus det där med med din pappa dà.

Vonkis sa...

Och grattis pàbröllopsdagen i efterskott!

Evas blogg sa...

Gunnel: Ja att ha en oas att åka till är guld värt! Så skönt det låter m skogspromenad, kan riktigt känna doften efter regn. Ja visst är det jobbigt även om de är gamla och man inser att det snart är dags för farväl.

Vonkis: Eller hur? Tack ska du ha!

Bloggblad sa...

I vår ålder kommer det förr eller senare, det där med sjuka föräldrar. Vi fick ju vårt rätt tidigt eftersom både makens och mina föräldrar var äldre än genomsnittsföräldern... och nu kan jag tycka att det räcker ändå utan åldrande föräldrar att ta hand om.

Visst är det skönt när man kan fira precis som man vill - eller strunta i det om man vill...

Madicken sa...

Livets alla skiftningar ja...Ständigt kastas man mellan ljus och mörker, glädje och sorg. Min midsommar har mest varit arbete men jag har också besökt mina föräldrar och min lilla mamma som har det väldigt tufft blir så glad när jag kommer!

Evas blogg sa...

Bloggblad: Ja kravlöst är bäst! Min pappa är ju också han äldre än genomsnittsföräldern men han har hållit sig pigg så länge. Och det är helt otroligt att han är så fräsch vis den aktn.värda åldern av 95 år.

Madicken: Ja skiftningarna är många. Visst känns det fint när ens föräldrar blir glad över besöken? Man blir glad själv.