En fem dagars stor mässa väntar på onsdag. Jag skulle göra mängder med kort att marknadsföra och sälja. Om jag gjort det? Nej. Några är gjorda men långt ifrån den mängd som var tänkt. Det kom annat emellan. Ibland går det bara inte att pressa sig till det som, för stunden, känns omöjligt. Det är inte värt det. Efter många år som "pressa-sig-till bristningsgränsen-människa har jag lärt mig ett och annat. Livet och hälsan är det viktigaste.
Idag har vi firat dop. Barnens kusins lille son döptes till Erik. Tror aldrig jag varit på ett dop med så många gäster förut, ca 80 personer. En fin stund i kyrkan, vilket inte den lille tyckte, av ljuden att döma. Därefter fest i det hus som en gång var mitt bageri. Nu är det totalrenoverat och helt oigenkänligt. Kändes konstigt att sitta där igen.
Kvällen avslutades med konsert i Frösö kyrka. En del av personalen i vår församling har bildat en kör och det gjorde de alldeles rätt i, körsång som fick håret att resa sig på mina armar. Därefter vernissage i sockenstugan. "Mot Nidaros - Installationer om yttre och inre skeenden". Konstnärerna talade om att varje människa gör sin vandring, sätter spår, tar sig fram...
Färgade handgjorda papper med olika fotavtryck på.
Utanför fönstret:
höll även naturen vernissage denna kväll.
16 kommentarer:
Helt rätt, det man hinner, det hinner man!
Hej på dig!
Nu är jag tillbaka till civilisation/internet... Tyvärr kommer jag fortfarande inte in på min blogg... Och har lagt bort mobilen, så jag är inte så enkel att nå för tillfället. Dagarna är fulla av pyssel och saker som gör anspråk på min uppmärksamhet, men du finns i mina tankar!!
Åå, det kan vara svårt och vemodigt att komma tillbaka till platser som någon annan nu äger. Den känslan känner jag igen.
Var sak har sin tid och att pressa sig kostar ofta alldeles för mycket, men det vet du ju :) Hoppas att solen lyser på er i Jämtland, här är det jämngrått.
Vonkis: Ja så är det.
Blyger: Aha, det var därför jag inte fick svar. Synd. Tur att internet finns tillgängligt. Ha det så fint med allt pyssel!
Panter: Ja det kändes inte helt bekvämt att sitta där. Här är det också jämngrått idag. Ganska skönt då jag ändå måste vara inne och jobba. Ha det fint i ledigheten!
Jag tänker som du, att man ska inte pressa sig. Det brukar ordna sig ändå, och hälsan är ju viktigast. Vad fint det är uppe vid Frösö kyrka den här tiden på året, ja alltid egentligen, men särskilt nu när grönskan är som vackrast.
Kul med dop i helgen, jag var ju också på dop på midsommarafton, då lilla Valentina döptes. Det var verkligen fint, men det blev inte utomhus utan inomhus hemma tillslut, vädret var lite osäket. De tyckte mycket om den fina doptavlan som jag köpte av dig, det var Valentina på pricken som du målat henne:-)
Jämtlandstösen: Det gick bra att pressa sig när man var yngre. Tur man lärt sig ett och annat på vägen:-) Ja visst är det vackert där uppe? Och just nu är grönskan så otroligt intensiv, rena färgprakten. Så härligt att dopet gick bra och att de tyckte om tavlan. Och tänk att min dopflicka blev lik Valentina! Ännu roligare. Hoppas ni har sköna ledigdagar!
Livet går vidare trots att allt inte blir gjort som vi har tänkt oss.
Men du....konst till all ära men den nedersta bilden ...den konstnären är oslagbar :O)
Härliga bilder och klokt av dig, Eva .. men jag uppfattar ju dig som en klok människa med gott om sunt förnuft.
Det ordnar sig nog ändå.
Gunnel: Ja visst är det så. Håller med dig, naturen är den vackraste av alla tavlor.
Elisabet: Tack ska du ha!
Vilka fina bilder (som vanligt), särskilt den med utsikt över ängarna ner mot sjön. Det känns som Jämtland för mig.
Det låter som en trevlig söndag och du gör helt rätt i att ta saker och ting i din egen takt!
Marskatten: Tack ska du ha! Ja det är vackert i naturen just nu.
Varje gång jag ser svenska sommarbilder slås jag av hur grönt det gröna är. I Australien är alla färger lite grådammiga på något sätt. Svenskt gräs är nästan gulgrönt!
Så klokt du skriver och vi borde väl alla tänka just så som du ibland att inte pressa sig till det yttersta jämt....
På något sätt så har det blivit så för mig att jag lyckas lära mig att ta tillvara de där små stunderna när jag får hämta andan och ta det lugnt i mig själv. Men ibland går det inte...för mycket stress.
Vad roligt att de bildat en kör i din bygd! Sång och musik att lyssna på är så upplyftande.
Förstår att det kändes knepigt att vistas i ditt gamla hus!!! Är det någon som du känner som köpt det alltså?
Din sista bild är så vacker! Vilken fantastiskt vacker natur det är i vårt land eller hur!?
Matilda: Ja vet du jag tänkte just på det när jag såg på bilden, att det är så otroligt grönt den här tiden. Gulgrönt är nog rätta ordet.
Londongirl: Du är också klok som "tar dig" de där små stunderna. Inte alla som kan det. Ja egentligen har församlingen redan tre körer men det här kören består av 8 anställda i förs. Hedrande att så många av förs. anställda är så goda sångare/sångerskor. Det är min mans syster och man som köpt vår f d gård. Där bor nu deras son i ena huset och deras dotter i det andra. Lite knepigt känns det fortfarande att komma in där. Så många minnen.
Ja visst är det vackert ute i denna tid?!
Så fina bilder - och så mycket roligt du har för dig.
En teknisk fråga som inte är ett näsvist påpekande som det kanske verkar först, utan en undran: Säger du "döps till Erik"? Jag ser och hör ideligen att det används så, och i korsord förekommer det också: få namn=> döpas. Jag tänker mig att man döps in i den kristna kyrkan.... men jag kanske är gammeldags?
Bloggblad: Han döptes (skrev jag)....att döpas säger jag nog om själva ceremonin i allmänhet.
Skicka en kommentar