Idag har jag varit med och firat konfirmation, en av de vackra högtider vi firar inom Svenska Kyrkan. Ordet konfirmation kommer från det latinska confirmatio som betyder bekräftelse. Man kan enkelt säga att det är ett sätt att säga ja till sitt dop. Vid dopet säger Gud ja till oss och vid konfirmationen svarar vi ja till Gud.
En fullsatt kyrka och jag smög mig upp på läktaren. Jag blir lika rörd varje gång jag ser högtidligheten stråla, från annars högljudda, tuffa tonåringar. En bekräftelse, ja. Inte bara den andliga. Föräldrar, syskon, släkt och vänner som sitter där i kyrkbänkarna. Idag även vi faddrar.
Ungdomarna spelade upp korta teaterscener som berörde. När en av "mina" konfirmander pratade om bön kom tårarna i mina ögon. En tacksamhet över att ha fått följt dessa ungdomar, lite på sidan om, under denna termin.
Och ute låg det snö i luften och björkarna därute verkade föra en kamp. En kamp över att orka slå ut. Precis som det kan vara för oss människor ibland. I en kylig tillvaro har vi svårt att slå ut i blom.
Just därför kändes värmen i kyrkan extra stark idag. En dag där ungdomarna slapp känna kylan utifrån. En dag då de blev bekräftade.
Deras konfirmationsdag, som jag hoppas blev till ett fint minne för dem allihop.
16 kommentarer:
Vilken stilig interiör i kyrkan, är det Frösöns kyrka?
Fönsterbilden är också väldigt fin!
Konfirmation är verkligen en vacker och rörande högtid.
Jag får alltid klump i halsen och tårar i ögonen.
Vissa högtider i kyrkan berör på ett speciellt sätt och jag som är mycket lättrörd, sitter för det mesta och sväljer och sväljer för att inte börja snörvla och snyfta högt...
Det ser ut att vara en fin kyrka. Igår var vi i en annan sorts kyrka en sån där som är lite modernare...och den var fin den också. Mycket tegel och fina fönster. Vi var där för att ta adjö av Tages bror som dog i cancer för tre veckor sen. Han hann inte bli 62 år och det var en tung dag. Men i allt det mörka så fanns det ett ljus. Prästen sa så fint, hon sa så här i sitt tal: att vi har varit med om Bertil. Det stämmer så bra...för en sån go och härlig människa kan bara etsa ljusa minnen
Marskatten: Stämmer bra det! Ja visst är det fint? Samma här, jag gråter ofta just vid högtider som dop och konfirmation. Det är en ton som slår an i mig. Går inte att hejda.
Gunnel: Kyrkorummet kan vara fint även om det är av moderna "snitt". Men så tråkigt Gunnel. Men visst är det så, att begravningar kan bli så ljusa, mitt i det mörka. Ett värdigt avslut. En stund av minnen och farväl. Och så oerhört viktig. Kram till Dig!
Väldigt fin beskrivning av en konfirmation. Gillar kyrkan. Ha en trevlig fortsättning på helgen
När jag var vid Frösö kyrka var den stängd... synd.
Visst är det nåt visst med konfirmation.
cs: Tack. Skulle vara intressant att höra på vilket vis du gillar kyrkan, tycker det är spännande att höra andra människors känslor ang. det kyrkliga livet. Tack detsamma till dig!
Bloggblad: Men så synd. Under juli är kyrkan öppen dagligen, inkl. guide. Ja visst är det en fin högtid?!
"Vid dopet säger Gud ja till oss och vid konfirmationen svarar vi ja till Gud." -Bra formulerat!
Oj, blev tokigt m länken...
Blyger: Tack! Ja det är en enkel fomrulering som är lätt att ta till sig tycker jag.
´Förra veckan var det konfirmation i min kyrka. Det var första gången på väldigt länge jag var på en konfirmation och visst kändes det speciellt. Blev varm i hela kroppen.
spana in www.seat24.se för billiga flygbiljetter (till Schweiz bland annat...).
Vacker kyrka men det är vi människor som väljer att ifall det också finns värme och medmänsklighet där.
Hörde på ett reportage på radion i går att vita och svarta fortfarande, i hög grad, väljer olika kyrkor i USA: knappast tanken bakom Guds ord.
Vonkis: Ja det är just varm i kroppen man kan bli! Tack för länken!
Samuel: "Det är vi människor som väljer om det finns värme och medmänsklighet där". Där sa du något mycket viktigt. För det är inte alla gånger man känner det så och då kan man börja fundera över varför? Och på det finns mängder med svar. Och det är, som du säger, inte alls vad Gud vill utan vad vi människor skapat.
Vid närmare studium av bilden så funderar jag: skulle inte du också vara vid altarringen då?
På torsdag är det vuxendop och -konfirmation på kvällsmässan här. Det är så berörande så det vägrar jag missa. (Hör du det, förkylningen??)
Här är vaniliga konfirmationerna i slutet av sommaren när båda grupperna varit i Assisi.
Cecilia: Njae, så långt har man inte kommit, än. Vi var där som församling - i kyrkbänken. Oj har du dragit på dig en vårförkylning? Ja vuxendop är ju något alldeles speciellt så det förstår jag att du inte vill missa. Krya på dig!
Du undrade om mina tankar inför det kyrkliga livet. Jag har ingen uttalad gudstro men kyrkor och det sakrala ger mig ändå fina känslor. I Skåne finns många kyrkor och hade jag tid skulle jag vilja dokumentera både kyrkor och de känslor de ger mig. Men jag kan få exakt samma känsla i en lövsal i skogen i suset och skönhetssång från fåglarna. Hoppas du fick svar på din fråga. "Din kyrka" ger en mycket rofylld känsla.
Claus
Claus: Tack för att du delade med dig av din känsla! Och ja, det gav mig ett svar. Jag tror att naturen ofta kan inge en liknande känsla som den man kan få i kyrkan. Och visst är det härligt att det kan vara så? Kyrkolivet känns viktigt för mig men även naturen och bägge ger de mig lugn, ro. Fast kyrkan kan mig andra dimensioner. En tydligare känsla av sammanhangen i livet. Det är som om jag landar mer i mig själv när jag befinner mig i gudstjänsten.
Skicka en kommentar