I lördags läste jag på någon av kvällstidningarnas löpsedlar att en värmebölja skulle komma in över Jämtland lagom till sportlovet.
Jag tycker snarare att det har dragit in en smärre kallfront, utifrån de mått vi kan mäta oss med i dessa växthuseffekttider.
Apropå sportlov, i år är det första året på mycket, mycket länge som vi inte har några sportlovsfirande barn. Det känns lite konstigt, samtidigt skönt. Jag minns sportloven när barnen var små. På den tiden var jag en skidåkande person ( det var då det!!), ingen långdistansare dock. Korta turer på vallningsfria skidor. Men jag ville vara en god förebild för barnen och i detta ingick skidutflykter i fjällmiljö.
Våra fjällturer till släktstugan började med bilpackning av: två vuxna, tre barn, stor hund, skidor, pjäxor, mat, kläder….fullastad åkte vi sedan iväg. Inte alltför sällan kräktes hunden i bilen. Det tog minst en halv dag att packa i, resa åtta mil, packa ur och inställa sig. Pust. Oavsett väder var det korvgrillning ute, madrassåkning och en och annan kort skidtur. Hund och barn njöt och det var huvudsaken.
Det jag minns mest var kvällarna. Lagomt dåsiga efter massor av syre, spelade vi spel framför den värmande kaminen. Vi var nära varandra. Inga aktiviteter som väntade, ingen telefon som ringde ( det var innan “alla-ska-ha-mobil” tiden). Det var tyst och fridfullt och vi hade tid att umgås med varandra, hela familjen.
Efter några dagar skedde samma procedur av bilpackande, stugstädning och hemfärd. Väl hemma skulle allt tas rätt på, massor av “brasinrökta” kläder skulle tvättas. Barnen försvann till kompisar. Telefonen ringde. Post skulle gås igenom. Och jag var trött. Ändå nöjd. Vi hade fått några dagar med tid för varandra, väl värd all möda.
Nu är stugan såld, barnen arbetar eller ingår i den akademiska världen, där inga sportlov firas.
Hur det gick med mig som förebild när det gäller skidåkande? Ingen av barnen gillar att åka skidor längre.
Så var det med det!
22 kommentarer:
Tänk så skönt det låter det där med stugvistelse i snövärlden. Tyvärr har vi bara varit iväg på en sådan semester en gång med våra fyra. Då var dom små och vi hyrde en stuga i Idretrakten. Dom förundrades av all snö och de höga snöplogsvallarna. Vi åkte lite skidor och även i backe. Men jag tror att deras stora behållning var när dom fick skotta och sopa snö ifrån stugan fram till bastubyggnaden.
Sen blev det tyvärr för dyrt för oss att göra fjällresor. Det är inte gratis med boendet längre och sex personer pluss hund krävde sin plats.
Ok, de kanske inte gillar skidåkning, men de kanske gillar att vara ute och pyssla med saker, grilla, eller liknande? Jag tror de fick med sig mkt gott i alla fall. :-)
Gunnel: För oss, som hade gård med snö omkring oss hela vintern, var det nog inte lika "häftigt" att komma till fjällmiljön. Men förstår om dina barn förundrades över all snö. Ja att hyra stuga det är dyrt. Det gjorde vi också någon gång men det blev inte ofta, just för att det kostade för mkt. Och vi hade det så förspänt med gratis stuga, när det inte var ngn annan där.
Blyger: Ja det är sant. Jag tror också de uppskattade att vi gjorde saker tillsammans, även om det var under enkla förhållanden.
När mina pojkar var små levde vi nomadliv under sport-och påsk lovet, vi var tillsammans med "storfamiljen" där de hade sina renar på vinterbete..somrarna deltog vi alltid i renkalvmärkningen...bara en av dem blev renskötare.
Vi hade inte stuga, men gjorde alltid nån skidutflykt när barnen var små. Konstigt nog minns vi nog den bäst, där maken tog på sig ryggsäcken upp-och-ner och chokladen rann utmed hans "bakben"....
Bloggblad: Hahaha, ja den förstår jag att ni minns!
Hejsan.
Bloggblad tipsade mig om din blogg, så nu är jag här. Det är en väldigt mysig blogg du har och ett språk som är lätt att ta till sig. Ska bli spännande att fortsätta läsa.
Med den underbara beskrivningen av era sportlov har jag svårt att tänka mig att det är orsaken till att barnen inte skidar längre.
Det kommer säkert tillbaka, när de väl får egna barn en gång.
Då kommer barndomsminnena upp igen, ska du se!
Emelie: Hej och välkommen hit! Kul att du gillar min blogg! Har just läst hos dig att du bor i Gtb just nu. Ska läsa vidare på din blogg lite senare. Välkommen tillbaka!
Marskatten: Ja man vet ju aldrig. Men det kanske är något annat av våra resor som sådde ett litet frö hos dem, vem vet.
Hei Eva. Hoppas du har det bra. Hærlig bild under. Kram : )
Sportlov! De är väl till för att sova länge på morgonen, läsa bra böcker och mumsa på godsaker?! ;-)
Vad trevligt och mysigt det låter. Speciellt det där med gemenskapen i stugan. Gillar ju sånt skarpt själv!
Självklart bär dina barn med sig dessa minnen i hjärtat...sånt mys glömmer man aldrig...
Å vad det lät mysigt!
Själva skidåkningen värdesattes kanske inte högst, men att ni gjorde något utöver det vanliga och framförallt något tillsammans, det tror jag har gett varma fina minnen.
Julie K: Tack! Ja det är bra här, hoppas detsamma hos dig, trots att det händer mycket i ditt liv just nu.
Madicken: Ja det kan man tycka, låter mer åt mitt håll :-)
Annika: Ja jag har förstått att även du gillar detta med gemenskap och visst är det gott att vara samlade allihop. Göra något roligt tillsammans.
Mossfolk: Ja jag hoppas det!!
Eva, om du klickar på länken till församlingsbladet och läser på sid 5 kanske du kan lägga ihop ett och annat.... :)
Bloggblad: Jag går genast in och läser!
Bloggblad: Ja då förstår jag!
Och jag var en dålig mor som inte alls tyckte om skidutflykter .., tack och lov att barnen roade sig själva ..-)
Elisabet: Inte var du någon dålig mor inte!
Aj, aj, vàd synd att du gett upp skidåkningen!
Vi, som får uppleva en solig vårvinter med snö och sol kan inte annat än skatta oss lyckliga, tycker jag. Jag uppskattar den här årstiden mer och mer för varje år. De dagliga skidturerna är nummer ett, sedan kommer scooter-utfärderna med pimpling och matsäck på fällen.
Förr var det resor till Alperna med utförsåkning - nu är det längdåkning som är prio nummer ett den här årstiden.
Jag gläds varje dag att jag bor i detta underbara snö-vinterlandskap!
Skönt att vi alla är olika - var vi än bor i detta avlånga land.
Jag skulle vilja ha lite mera snö här hos oss. Gillar nämligen att åka skidor - på längden.
Maken har aldrig velat åka på vintersemester, men barnen gillar att åka iväg i alla fall.
Kanske jag bidragit med lite av det jag vill i alla fall. :-)
Smulan: Ja visst är det en fin tid just nu? Jag gillar vårvintern, bara inte skidåkningen. Jag tycker om att vara ute vid stugan och sitta på fällen, grilla korv och lapa sol. Jag tycker även om att sitta ute på en sjö och pimpla. Men skidor, nej. Kan ju även bero på att min kropp inte längre gillar att jag åker skidor. Ja, jag vet, det är bra för kroppen att röra sig men det är så många aktiviteter som får mig att må fys. dåligt. Promenader är bäst. Jag tror att vi alla hittar vad som känns bäst för oss, med eller utan skidor. Oavsett vad vi väljer så är det en fin tid just nu, bara det slutar blåsa :-)
Bollebygdsbo: Ja ni har inte mkt av den varan hos er, snö alltså. Men har ni haft mer vinter förr? Ja vi är olika och det är helt OK. Vi gör vad som känns bäst för oss.
Skicka en kommentar