När jag tidigare ikväll läste Biskop Tonys krönika, kom jag att tänka på ett samtal med en präst , som jag hade för sju år sedan.
Fadern, alltid denne gode Fader. Var fanns den goda modern? I mitt tvivel sökte jag fel i Bibeltexterna. Jag ville helt enkelt inte ta till mig orden. Församlingsprästen kände in mina tvivel och bokade in en tid hemma vid vårat köksbord. Där satt han och jag under ett par timmar och pratade om tvivel och tro.
Jag tror att det var just där och då som min tro så sakta vaknade till liv igen. Och med värme minns jag orden han sa, just de meningar som talade rakt in i mitt hjärta:
Eva, du kan se Gud som en god förälder. En förälder som bryr sig om och älskar dig över allt annat. Som vill att du ska få finnas och må bra. En förälder som tycker att du duger precis som den du är.
Jag minns att tårarna dränkte mina kinder vid de orden.
Gud - en god förälder som tillåter dig vara den du är. De orden kommer alltid att finnas inom mig.
Alltid.
18 kommentarer:
Jag hoppas innerligt att det är så. Ibland har jag också funderat djupt över hur livet blev och hur man ska lyckas som förälder. Det är inte alltid helt lätt.
Jag önskar jag kunde dela din lugna trygga Gudstro...
Den finns någonstans inom mig, men inte lika säker som din...
Det är de där bilderna av Gud. OSm vi så väl behöver, men som så lätt begränsar. Eller i bästa fall befriar!
Emmi: Nu har jag läst på din blogg och inser hur jobbigt du haft/har det. Att själv vara förälder är svårt, man gör det som känns bäst för ens barn, man gör så gott man kan. Ändå kan det ibland "gå snett" för dem. Lätt att skuldkänslor tar över ens liv. Men om vi har i åtanke att vi gjorde så gott vi kunde, alltid gör, kanske det kan kännas lite lättare. Det finns ju så många andra komponeneter som spelar in när det gäller våra barn, så mkt de vill pröva . Ibland står vi maktlös. Varm tanke till dig!
Marskatten: Jag vacklar också ibland, när allt känns tungt och motigt. Men hela tiden kommer jag tillbaka till min tro, som växer sig starkare för var gång jag tvivlar.
Jeez: Ja de kan både begränsa och befria. Men just där, vid köksbordet den där dagen, kändes orden så befriande.
Emmi: Nu har jag läst på din blogg och inser hur jobbigt du haft/har det. Att själv vara förälder är svårt, man gör det som känns bäst för ens barn, man gör så gott man kan. Ändå kan det ibland "gå snett" för dem. Lätt att skuldkänslor tar över ens liv. Men om vi har i åtanke att vi gjorde så gott vi kunde, alltid gör, kanske det kan kännas lite lättare. Det finns ju så många andra komponeneter som spelar in när det gäller våra barn, så mkt de vill pröva . Ibland står vi maktlös. Varm tanke till dig!
Marskatten: Jag vacklar också ibland, när allt känns tungt och motigt. Men hela tiden kommer jag tillbaka till min tro, som växer sig starkare för var gång jag tvivlar.
Jeez: Ja de kan både begränsa och befria. Men just där, vid köksbordet den där dagen, kändes orden så befriande.
Håller med Jeez. :-)
Jeez och Blyger: Kan ni utveckla era tankegångar lite mer?
Vet du Eva vilken funktion du fyller här i bloggvärlden?
Och plötsligt blev det HELT lugnt och stilla inne hos mig. Inom mig.
Vad jag är glad för att du finns.
Ibland skullejag också vilja ha den där tron...men den kommer inte som ett brev på posten.
Elisabet: tack för de orden, de värmde! Och vad fint att du blev inutivarm av det jag förmedlade.
Gunnel: Nej sannerligen inte, det är en lång väg, i alla fall för mig. Och inte tar den slut, jag tror inte på en fix och färdig tro. Det är ett ständigt arbete.
Tack för att du läste och tack för att du bryr dig. Ibland har jag faktiskt bett till Gud om hjälp och undrat när den kommer.
Emmi: Ja det kan vara så svårt när man är mitt i svårigheter. Man tror att det är helt tyst, att man vandrar ensam. När man sedan tittar i backspegeln kanske man kan ana att det inte var så, man var inte ensam. Kanske ingen tröst för dig just nu men jag hoppas du orkar "hålla ut". Varm tanke till Dig!
Tja... Ord kan fungera som murar ibland och som portar som öppnas ibland. De kan distansiera och föra närmare. Stänga ute eller bjuda in, ge förståelse eller skapa missförstånd, förena eller splittra.....
Blyger: Ja, så är det med allt. Och tänk så härligt när orden kan befria!
Det måste vara skönt att känna sig så säker i sin tro.
Vilken klok präst, som faktiskt kom med precis det du säkert behövde höra och kunde bära med dig...
Mossfolk: Ja fast även om man kan känna sig säker i tron så kommer det svackor när man tvivlar. Ja han såg och kände in var jag befann mig just då och erbjöd sig att hälsa på hos oss för ett samtal. Det är jag honom evigt tacksam för.
Men vad bra sagt, det är ju precis så det är! Vad bra att det finns kloka människor som kan formulera sånt här åt en när man själv inte kan.
Vonkis: Ja visst är det? Den prästen kommer alltid att finnas med i mitt hjärta.
Skicka en kommentar